- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
1307-1308

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasgow ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1307

Glasgow-Glaziou

1308

ningen i förfarna händer, med god
påföljd. Å vid-stående pl. I-IV visas prof
på nyaste svenska konst-industriella glas.
H- N-

l jan. 1923 voro i Sverige 49 fabriker för
tillverkning af glas och glasvaror i verksamhet,
med sammanlagdt 4,826 arbetare och 17,735,586
kr. tillverkningsvärde.

*Glasgow, som 1921 hade 1,034,069 inv., utvidgades
1912 genom inkorporering af förstäder från en areal
af 52,5 kvkm. till 77,e kvkm. Mit-chell library fick
1911 en ny byggnad. Flera nya parker ha tillkommit
såsom Loch Lomond park (80 har), Linn park, Ruchazie
and Frankfield park (120 har) m. fl. I Kelvingrove
park ha statyer af lord Kelvin, lord Roberts och
Carlyle rests. Omfattande arbeten ha företagits för
att trygga vattentillgången.

Glaskörsbär. Se Körsbär.

Glasmeteoriter 1. T e k 111 e r (af grek. tektofs,
smält), geol., petrogr., äro stenar af en helt
glas-artig, oftast svartgrön och genomskinlig bergart,
ganska mycket påminnande om obsidian, i regel af
ringa storlek, sällan större än ett hönsägg. De äro
vanligen rundade, lins- eller skifformade, stundom
med gropig och ojämn yta, som i någon mån kan jämföras
med stenmeteoriternas smältformer

(se fig.). Man har funnit dylika i jordytan på olika
ställen i sammansvämmade bildningar af kvartar eller
yngre tertiär ålder, och efter fyndorterna har man
gett dem namn. Fyndorterna äro Böhmen och Mähren för
de s. k. m o l d a v i t e r n a (se d. o. Suppl.),
Australien, där man funnit sådana dels spridda öfver
hela södra delen af Australlandet (a u s t r a l i
t e r), dels på Tasmanien (q u e e n s-towniter),
samt Bortre Indien, Borneo, Malakka-halfön och
Sundaöarna (billitoniter efter ön Billiton bland
Sundaöarna). Ett fynd från Starby, Kallna socken,
Skåne (Ängelholmstrakten), har fått namnet s c h o n
i t. Dessa tektiter stå hvarandra så nära, om också
de olika typerna förete vissa olikheter såväl i form
och utseende som i kemisk sammansättning, att man för
dem måste söka ett gemensamt ursprung. Flertalet af
de forskare, som egnat dem undersökning, har velat
tyda dem som härrörande från världsrymden, såsom
meteoriter, fastän man ej genom fallobservationer
kunnat oemotsägligt bevisa det. Namnet glasmeteorit
antyder också den från alla öfriga meteoriter skilda
beskaffenheten (se Meteorsten, äfven i Suppl.),
liksom namnet tektit åsyftar, att den helt igenom har
en struktur, som visar, att den varit smält. Redan
i slutet af 1700-talet iakttog man dylika stenar i
Böhmen och Mähren, där man fann dem hufvudsakligen på
åkrar och i sand- och grus-aflagringar. Man beskref
dem under namnet b u-teljstenar 1. m o l d a v i
t e r (se d. o. Suppl.) och inrangerade dem bland
konstprodukter som glas

och slagg. En bestämmande grund härför var, att
moldaviterna företedde vissa väsentliga olikheter emot
de vulkaniska glasen, hvilka de i öfrigt mycket likna,
nämligen dels saknaden af vattenhalt, dels frånvaron
af kristalliniskt utbildade mineral i mikroskopiska
dimensioner, s. k. mikroliter, men framför allt
afgörande var, att dessa föremål ej funnits i fast
klyft och alltid förekommo utan ringaste samband med
vulkaner. Emellertid vann åsikten om deras härledande
från mänsklig kultur ingen anslutning från kemisk
och teknisk sida, företrädesvis på den grund, att den
kemiska sammansättningen af moldaviterna fullkomligt
afviker från alla konstgjorda glas och slagger,
hufvudsakligen genom hög halt af lerjord och kalk
samt ringa halt af alkalier. Den svåraste stöten
fick dock teorien om deras natur af konstprodukter
därigenom, att fynd af mycket liknande glas gjordes
i trakter fjärran från kultur både i Asien och
i Australien. Genom noggranna undersökningar på
senare tider, hufvudsakligen af Fr. E. Suess i Wien,
ha ytterligare skäl förebragts för tektiter-nas
meteoritnatur, och särskildt har man i några fall,
däribland för schoniten, konstaterat en säker
smältskorpa. De olika typerna af glasmeteoriter
förklaras som svärmar af meteoriter, hvilka uppkommit
genom söndersprängning af en större meteoritmassa. (Se
M e t e o r s t e n. Suppl.). K. A. G.

Glasmälningspapper. Se M i k a g r a f i.

*Glass, L. Kr. A., fick 1917 det mimiska dramat
Artemis uppfördt på k. teatern. Han var 1915-18
konsertdirigent i Dansk koncertforening. P- E-t.

Glassvampar, zool. Se S v a m p d j u r, sp. 820.

Glasål, zool. Se Ål, sp, 982.

Glattvatten. Se öl, sp. 94.

*Glauberit är ett dubbelsalt af
natriumsulfat och kalciumsulfat.
K. A. V-g.

Gläuche^sis, konstnärsnamn för H. N ii t z e l
(se denne).

Glauci^ium, zool. Se Ugglor, sp. 852.

Glauconiidae, zool. Se Ormarna, sp. 919,

Glaukofyllin, kem. Se Klorofyll, sp. 337.

*Glaukonit bildas på hafsbottnen och förekommer
uteslutande i terrigena aflagringar; de moderna
djuphafsforskningarna ha om mineralet framskaffat
många upplysningar, som ge glaukoniten betydelse
för bedömande af de förhållanden, under hvilka
glaukonitförande sediment äro aflagrade. Glaukonit
bildas på måttligt djupt vatten, där de submarina
sluttningarna äro ganska branta och där kusten
består af kristalliniska bergarter. I många fall
torde glaukonitiska sandlager vara bildade på grundt
vatten med stark ström. Challen-ger-expeditionen
fann glaukonit på alla djup mellan 60 och 550
m. Glaukoniten förekommer nästan alltid tills,
med fosfatkonkretioner. Vissa författare anse,
att bakterier medverka vid glaukoni-tens bildning,
och framhålla, att den bildas, där bottenslammet
är reducerande, d. v. s. innehåller förmultnande
organiska ämnen. K. A. G.

Glaziou [glasiö], Auguste Francois Marie, fransk
botanist, f. 25 aug. 1833 i Lannion i Bretagne,
d. 1907 i Le Bouscat i Gironde, var landtmätare
och utvandrade 1857 till Brasilien, hvarifrån han
återvände hem 1897. Han blef föreståndare för den
kejserliga trädgården vid S. Chri-stoväo i Rio de
Janeiro och sedermera äfven för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free