- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
65-66

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gravensteiner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Grekland

66

flera ändringar, senast 1915. Tjänstetiden räcker från
20 till 50 års ålder med 2 år i ständig tjänstgöring,
3 år vid kav. och ridande art., 21 år i l:a reserven
och återstoden i 2:a reserven. Beväp-ningen
utgöres af gevär af Mannlichers, Mau-sers och
Martinimodeller; artilleriet har fransk materiel.
C. O. N.

Örlogsflottan består af 2, från Nord-Amerikas förenta
stater 1914 inköpta slagskepp om 14,700 ton (sjösatta
1905), l pansarkryssare om 10,100 ton (sjösatt 1910),
l pansardäckskryssare om 2,650 ton (sjösatt 1912),
11 jagare, 12 torpedbåtar, 2 undervattensbåtar samt
åtskilliga (äldre) skolfartyg, vakt-kryssare, min-
och transportfartyg m. fl. H- J-dt.

Historia. Kretensernas åtgärd att hösten 1908
proklamera Kretas förening med G. vållade skarpa
konflikter mellan G. och Turkiet, hvilka i sin ordning
kraftigt återverkade på G:s inre politik. Särskildt
härmades officerarna öfver, att arméns desorganisation
och klena utrustning hindrade G. att med hopp om
framgång söka Kretafrågans lösning genom krig mot
Turkiet. Som konseljpresident ersattes Theotokis juli
1909 af Kallis, som bebådade en arméreform. Denna
togs emellertid om hand af en utaf missnöjda
officerare bildad "militärliga", som med artilleri
besatte en höjd utanför Aten och 23 aug. tillställde
regeringen ett ultimatum, bl. a. påyrkande, att de
kunglige prinsarna skulle aflägsnas från sina höga
befälsposter, hvilka de ansågos ur stånd att effektivt
och utan skadligt gunstlingsvälde bekläda. Kallis
afgick, och efterträdaren Mauromichalis fogade
sig efter militärligans flesta kraf och tog till
krigsminister en bland dess förtroendemän, öfverste
Lapathiotis. Prinsarna afgingo och begåfvo sig ut
på utrikes resor. För en tid framåt innehades den
faktiska makten i staten af militärligans ledare
(öfverste Zorbas m. fl.). Ett liknande kuppförsök
inom flottan (okt.) undertrycktes, och genom hot
med vapenmakt genomdrefvo officerarna hos ministär
och parlament hvarjehanda godtyckliga fordringar. I
känslan af detta läges ohållbarhet tillkallade
militärligan jan. 1910 den kretensiske statsmannen
Venizelos (se d. o.) för att bemedla en uppgörelse
mellan officerarna och de politiska partierna. Under
hans ledning enades man om, att en nationalförsamling
skulle inkallas och militärligan upplösas, hvarjämte
en expeditionsministär Dragumis tillsattes med
Zorbas som krigsminister. I nationalförsamlingen
invaldes Venizelos, som från sept. 1910 lämnade
sina befattningar på Kreta och helt egnade sig åt
grekisk politik.

Venizelos utsågs (18 okt.) till grekisk
konseljpresident. Han genomdref, att
nationalförsamlingens uppgift inskränktes
till att "revidera ickefundamentala artiklar
i författningen", och då de gamla partierna
sökte genom obstruktion göra hans ställning
ohållbar, upplöstes nationalförsamlingen. En ny
sådan valdes i dec. s. å. och gaf Venizelos en
stark och pålitlig majoritet. De af regeringen
föreslagna författningsändringarna voro i
juni 1911 i allt väsentligt antagna; om dem
se närmare här ofvan sp. 64. De möjliggjorde
bl. a. att i grekisk statstjänst anställa några
franska och engelska instruktörer för arméns och
flottans reorganisation. Antalet deputerade
minskades, och obstruktion i parlamentet
försvårades. Beslutanderätten vid om-Tryckt den
27/n 23

stridda val fråntogs parlamentet och öfverläts
åt en domstol. Ny författningsrevision skulle ej
få ske förrän tidigast efter 5 år och då endast
efter ett med två tredjedels majoritet fattadt
parlamentsbeslut. Trots häftigt officersmotstånd
genomdref Venizelos äfven upprättandet af en för
kronprins Konstantin afsedd generalinspektörspost
vid armén, och genom kronprinsens hemkailande
utjämnades schismen med dynastien. De förvaltande
ämbetsverken reorganiserades, och officerarna
tillhöllos att ej inblanda sig i politiken. Med stöd
af vidgad expropriationsbefogenhet träffades i den
tessaliska jordfrågan en uppgörelse till förmån för
de småbönder, som dittills genom storgodsegarnas
omed-görlighet hindrats att inköpa nödig areal
jord. Nationalförsamlingen upplöstes i jan. 1912,
och i det i mars s. å. valda parlamentet förfogade
Venizelos öfver en öfverväldigande majoritet.

Efter detta inrikespolitiska pacifikationsarbete
koncentrerade Venizelos sin uppmärksamhet på
utrikespolitiken. Han tvekade ej att med våld
hindra valda ombud för Kreta att tilitrctsa sig
tillträde till nationalförsamlingen (och senare till
parlamentet), där deras mottagande skulle ha medfört
risk för turkisk krigsförklaring. Samtidigt pådrefs
emellertid reorganisationsarbetet inom armén och
flottan rastlöst, och G. närmade sig diplomatiskt
öfriga Balkanstater (alliansfördrag med Bulgarien

1 april 1912). I okt. 1912 gick äfven G.,
i samförstånd med Montenegro, Serbien och
Bulgarien, till krig mot Turkiet. Kretas
införlifning med G. proklamerades 14 okt., och
åt dess deputerade gafs omsider plats i grekiska
parlamentet. Krigsförklaringen utfärdades 18 okt.
(Se härom Turkiet, sp. 425, och om krigshändelserna
Balkankri-gen, Suppl.) Grekiska flottan eröfrade
de Turkiet ännu tillhöriga öarna i Egeiska hafvet,
Salo-niki besattes (9 okt.; där inryckte strax
därefter äfven bulgariska trupper), och
Janina i Epirus togs med storm (6 mars 1913).
I Saloniki föll 18 mars s. å. konung Georg
för lönnmördarhand; han efterträddes af sonen
Konstantin (se d. o., sp. 836, och i Suppl.).
I preliminärfreden med Turkiet i London 30 maj
s. å. öfverläts Kreta till G., och till de allierade
Balkanstaterna gemensamt af träddes Turkiets
europeiska besittningar v. om linjen Enos-Midia
förutom Albanien, hvars öde (liksom Egeiska
öarnas) öfverläts åt stormakterna att bestämma.
Under den snart uppflammande striden om bytets
fördelning samverkade G., som

2 juni 1913 med Serbien ingått ett mot Bulgarien
riktadt försvarsförbund, med Serbien och senare
äfven med Rumänien vid Bulgariens besegrande (se
därom Balkankrigen. Suppl., sp. 442-443). G. erhöll
i freden i Bukarest (10 aug. 1913) Epirus och
södra Macedonien v. om floden Mesta (med Saloniki,
Florina, Doiran och Kavala). Stormakterna öfverläto
åt G. Egeiska öarna (Lemnos, My-tilene, Chios,
Samos m. fl.), men på framtiden ställdes
frågan om de af Italien under Tripolis-kriget
eröfrade, af greker bebodda Tolföarna (se d. o.,
äfven i Suppl.) och uppdragandet af gräns mellan
det grekiska Epirus och den nya staten
Albanien. Turkiet vägrade erkänna stormakternas
beslut om Egeiska öarna, och särskildt sommaren
1914 var förhållandet mellan G. och Turkiet till
ytterlighet spändt. Inledande af förhandlingar om

36 b., S. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free