Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grelling
70
nederlag (om orsakerna därtill se Y e n i z e l o s,
sp. 1154). Han afgick omedelbart (15 nov.) och bosatte
sig i Nizza. Ett regentskap under änkedrottning Olga
insattes (Venizelos’ vän amiral Kondu-riotis hade
sedan konung Alexanders död fungerat som regent), och
en ministär Kallis lät 5 dec. anställa folkomröstning
om Konstantins återkallande. Denna utföll med
öfverväldigande majoritet till Konstantins förmån,
och han hälsades vid sin återkomst till Aten (19
dec.) med öfverströmmande jubel af befolkningen. De
allierade stormakterna vägrade erkänna honom och
indrogo de subsidier, som G. dittills åtnjutit. De
turkiske nationalisternas framgångar gjorde samtidigt
frågan om revision af Sévrestraktaten aktuell, och
därom hölls febr.-mars 1921 i London en konferens, där
G. företräddes af Kalogeropulos, hvilken nyss förut (7
febr.) aflöst Kallis som konseljpresident. Konferensen
blef resultatlös, och G. sökte genom en offensiv i
Mindre Asien stärka sin ställning. Den medförde
endast öfvergående framgångar. Gunaris, som
7 april blifvit konseljpresident, bebådade
vidt-gående författningsändringar, men snart
upptogs regeringen helt af kriget i Mindre Asien,
där grekerna (juni) vunno en del framgångar, men
ej mäktade fullfölja frammarschen mot Angöra. Inre
partistrider framkallade år 1922 flera ministerkriser
(Gunaris fick i mars vika för Stratos, blef i april
ånyo konseljpresident, men ingick jämte Stratos i
maj i en koalitionsministär Protopapadakis). Man
ämnade nu framtvinga fred genom ett angrepp genom
Tracien mot Konstantinopel, men de allierade motsatte
sig bestämdt ett sådant, och förberedelserna för
denna offensiv försvagade i hög grad den grekiska
fronten i Mindre Asien. Där gingo turkarna 26
aug. till anfall och drefvo den grekiska armén i
oordnad flykt ned mot Smyrna, som 9 sept. besattes af
turkarna. En under den allmänna förvirringen tillsatt
färglös ministär Tri-antafyllakis förmådde ej hejda
efterräkningsstormen efter nederlaget. Soldatrevolter
utbröto i Saloniki samt på Mytilene, Ohios och Kreta,
och då myteristerna nalkades Aten, måste Konstantin
27 sept. abdikera.
Konstantin efterträddes af sin äldste son, Georg
II, men den verkliga regeringsmakten utöfvades af de
revolterande truppernas ledare, öfver-starna Plastiras
och Gonatas. De bildade en revolutionsregering,
som förvisade Konstantin, hans gemål och bröder samt
läto häkta den gamla regimens ledande män (Gunaris,
Stratos, Protopapadakis och flera generaler). De nye
maktinnehaf-varna anropade telegrafiskt Yenizelos om
medverkan till landets räddning och öfvertalade Zaimis
att bli konseljpresident. I Mudania afslöts nu (10
okt.) under de allierades bemedling ett stillestånd
med Turkiet, hvarigenom G. bl. a. förband sig att
utrymma östra Tracien och åt Turkiet garanterades
att i fredsslutet återfå hela Mindre Asiens
fastland och östra Tracien (jämte Adriano-pel) till
Maritza. Italien begagnade tillfället att återtaga
sitt löfte om Tolföarnas öfverlämnande.
Med Turkiet påbörjades 20 nov. 1922
fredsunderhandlingar i Lausanne, där G. företräddes af
Venizelos. Sedan Zaimis 24 nov. af gått, genomförde
revolutionsmännen en blodig räfst med den gamla
regimens ledande män och de för det mili-
tära nederlaget närmast ansvarige. Efter en
partisk rättegång dömdes f. d. ministrarna Gunaris,
Stratos, Baltazzis, Theotokis och Protopapadakis
samt general Hadjianestis till döden 27 nov. och
af-rättades omedelbart. Prins Andreas slapp
genom utländsk mellankomst undan med lifstids
landsförvisning. I spetsen för den nya ministären
trädde revolutionsledaren öfverste Gonatas.
Blodsdomarna stämde ej stormakterna välvilligare,
och i den slutliga freden med Turkiet, som afslöts
i Lausanne 24 sept. 1923, uppdrogos G:s gränser
i enlighet med aftalen i Mudania (se om dessa
gränser här ofvan sp. 62). Landets finanser voro
i bedröfligt skick efter det långvariga kriget,
och hela G. var öfversvämmadt med flyktingar
från Mindre Asien, bland hvilka obeskrif-lig
nöd rådde. Till råga på olyckan råkade G. i
aug. 1923 i konflikt med Italien till följd af,
att de italienske medlemmarna af en internationell
gränsregleringskommission 27 aug. mördats på grekiskt
område. Italien tillställde 29 aug. G. ett oantagligt
ultimatum och besatte 31 aug. Ön Korfu. Konflikten
(se därom närmare Italien. Suppl.) bragtes af
G. inför Nationernas förbund, som emellertid
af hänsyn till Italien underlät att officiellt
upptaga den till behandling. Den löstes genom
ambassadörskonferensens (stormakternas) mellankomst
därhän, att G. på grund af förment försumlighet
vid mördarnas efterspanande dömdes att till Italien
utbetala 50 mill. lire, hvarefter (27 sept.) Korfu
utrymdes af italienarna. Förberedelser ha sedan
träffats för revolutionsregeringens ersättande
med en ny ministär och utlysande af val till
parlamentet. Förhandlingarna därom af-brötos i
slutet af okt. af ett snart undertryckt försök till
militärrevolt under konung Konstantins vän general
Metaxas, och ministären Gonatas har därefter utlyst
de nya valen till dec. s. å. De ha föregåtts af stark
republikansk agitation.
Litt.: G. Deschamps, "La Gréce d’aujourd’hui" (1910),
P. F. Martin, "Greece of the twentieth century"
(1912), A. Struck, "Zur landeskunde von Griechenland"
(s. å.), A. Gauvain, "L’affaire grecque" (1917),
L. Maccas, "Cinq ans d’histoire grecque, 1912-1917"
(1918), Ch. Strupp, "La situation internationale de la
Gréce, 1821-1917" (s. å.), Th. Lekatsas, "Les finances
de la Gréce pendant la guerre’’ (1919), A. Heisenberg,
"Neu-griechenland" (s. å.), S. B. Chester, "Life of
Venizelos" (1921), W. Miller, "A history of the greek
people, 1821-1921" (1922), och G. F. Abbott, "Greece
and the allies, 1914-1922" (s. å.). .
v.s-g.
Grelling, Richard, tysk politisk skriftställare,
f. 11 juni 1853, jur. doktor, på 1890-talet syndikus i
Tyska skriftställarföreningen, var sedermera bosatt
i utlandet (i Bruxelles, Paris och Florens) och
anslöt sig till den pacifistiska rörelsen för allmän
afrustning. Under Världskriget utgaf han i Geneve
anonymt J’accuse (1915; sv. öfv. s. å.), en beryktad
anklagelseskrift mot de tyska och österrikiska
regeringarna, på hvilka han lade hela ansvaret för
krigets utbrott. Denna rätt ytliga bok anlitades
sedermera flitigt i de allierades propaganda och
väckte i Tyskland oerhörd förbittring. Den följdes af
Das verbrechen (3 bd, 1916), ett mindre uppmärksammadt
verk med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
