Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grue ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grue-Gruf lagstiftning
*Grue är äfven härad i Hedmark fylke (före 1919
Hedemarkens amt), Norge. 838,?i kvkm. 6,455
inv. (1920). Skogsbruk och jordbruk. K. G. G.
*Grufbrytning. Om brytning af saltlager se S t assf
urtsalt er, sp. 1027, och Sank-verk.
Grufdrängshjälpen, prestation, som det ålegat de 12
till Salbergs län i Västmanland hörande socknarna att
- i st. f. den dein förut åliggande skyldigheten att
tillhandahålla de för Sala silfver-verks bedrifvande
erforderliga arbetarna, de s. k. grufdrängarna -
utgöra till silfververket. Efter att ha varit
en personlig afgift bestämdes, jämlikt en mellan
bergslaget och allmogen ingången, af K. M:t 1803
fastställd förening, denna utlaga att under
närmare angifna villkor utgå med visst belopp
i penningar för hvarje hemman. Enligt k. br. af
1860 löstes grufdrängshjälpen med penningar efter
medelmarkegångspris och har, sedan uppgörelse
träffats med bergslaget om upplösning af det
förut bestående rättsförhållandet mellan kronan
och bergslaget, från 1888 indragits till kronan,
omsatts i penningar enligt grunderna i 1869 års
förordning ang. förändring i grundräntor och
kronotionde samt till beloppet nedsatts med 30
proc. Den är numera i enlighet med lag 2 dec. 1892
i likhet med öfriga grundskatter m. m. af-skrifven.
C- v. O.
*Grufgas. Gaskällor (se d. o.) utgöras ofta,
t. ex. vid Baku (se d. o., sp. 740), till väsentlig
del af gruf gas. Om bildning af gruf gas vid
cellulosajäsning se Jäsning, sp. 473. K. A. V-g.
Grufgärden-Fors järnväg (G. F. J.),
normal-spårig (1,435 m.), 16,? km. lång, inom
Kopparbergs län belägen järnväg, som eges och
trafikeras af Grufgården-Fors järnvägs-a.-b.,
Dala-Finnhyttan. Järnvägens äldsta del,
Garpenberg-Fors, med koncession 29 april 1904,
beviljad åt enskilda personer och öfverlåten 8
juni å Garpenberg-Fors järnvägs-a.-b., öppnades för
godstrafik 9 febr. och för persontrafik l aug. 1905
och ansluter till statsbanan Stockholm-Ange
vid Fors’ station, belägen mellan Krylbo och
Morshyttan. Å den senare tillkomna delen af
järnvägen, Garpenberg-Grufgården, beviljades
koncession 10 aug. 1907, och denna bansträcka
öppnades för godstrafik 18 maj och för persontrafik
28 okt. 1908. Sträckan går från Gar-penbergs
station i hufvudsakligen nordlig riktning utmed
Grufsjöns östra strand till Finnhyttan vid nämnda
sjös norra ända, hvarifrån ett bispar dragits i
nästan sydlig riktning till Grufgården vid sjöns
västra strand. Vid 1920 års slut utgjorde den
bokförda byggnads- och förrådskostnaden 674,099 kr.,
hvaraf för banan med husbyggnader 445,000 kr. och
för rullande materiel 225,000 kr. Aktiekapitalet
uppgick vid samma tidpunkt till 300,000 kr.
F. P.
*Grufkarta. Swarts karta öfver Falu grufva af 1629
är den äldsta kända gruf karta i världen, som grundar
sig på geometrisk projektion, och samtidigt den äldsta
gruf kartan i Sverige.
Grufkassor. Se Malmöreskassor.
Gruflafve, bergsv., den byggnad i dagen vid en gruf
vas uppfordringsschakt, hvilken uppbär linskifvorna
för de ned i schaktet gående uppfordringslinorna
och i hvilken alltefter uppfordringens anordning de
lastade uppfordringskärlen (tun-
nor, hundar o. d.) tömmas eller skiljas från
Öfriga uppfordringsanordningar för att fraktas till
skrädhus eller annan plats för att tömmas Lafvarna
gjordes förr uteslutande af trä (se t. ex. fig. till
art. Dannemora grufvor), men uppföras numera äfven af
järn (se fig 2 till art. Grängesberg) eller betong.
K. S-11.
*GrufIagstiftning. Ett nytt steg till ökande af
statens inflytande på grufhandteringen togs 1910,
då genom ändring af grufstadgans 3:e § inmutning
förbjöds på sådan kronojord, som genom beslut
af konung och riksdag förklarats skola utgöra
statsgruffält. S. å. fastställdes gränserna för
8 statsgruffält, nämligen Kiruna, Ekströmsbergs,
Svappavaara, Toppi, Nakerivaara, Gällivare,
Sal-mivaara och Koutevare statsgruffält, alla i
Norrbottens län. 1918 tillkom Liikavaara statsgruffält
i Norrbottens län och 1921 Remdalens och Stekenjokks
statsgruffält i Vilhelmina socken, Västerbottens län.
Under början af 1900-talet hade utländska intressen
förvärfvat svenska grufvor i ganska stor omfattning,
och för att möjliggöra bl. a. reglerandet däraf från
statsmakternas sida utfärdades 30 maj 1916 lag om
vissa inskränkningar i rätten att förvärfva fast
egendom eller grufva eller aktier i vissa bolag,
i samband hvarmed grufstadgans § 68 ändrades. Genom
denna lag stadgades förbud för utländsk medborgare
att här i riket inmuta mineralfyndighet samt gjordes
rätt till förvärf eller bearbetning af inmutad
mineralfyndighet beträffande såväl utlänningar
som vissa svenska bolag och föreningar beroende af
konungens tillstånd i hvarje särskildt fall.
För att söka af hjälpa den inom landet under
Världskriget inträdda bristen på vissa metaller,
särskildt koppar och nickel, samt svafvelkis tillsatte
K. M:t i nov. 1917 en kommission för undersökning
och tillgodogörande af vissa mineralfyndigheter på
kronojord. Emellertid ansåg man ytterligare åtgärder
erforderliga för att få fram nya malmtillgångar af
ifrågavarande art, och genom 31 maj 1918 utfärdad,
ännu gällande provisorisk lag, innefattande
särskilda bestämmelser ang. rätten till inmutning
inom vissa län, upphäfdes det alltsedan 1902
(resp. 1907) rådande förbudet för enskilda att
verkställa inmutningar å odisponerad kronojord inom
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län utom i
afseende på järnmalm. Inmutarens rätt enligt sålunda
medgifven inmutning är emellertid begränsad, och
han skall efter 20 år från mutsedels utfärdande vara
underkastad de förändrade bestämmelser, som genom ny
lagstiftning kunna bli fastställda och ha afseende
på rätten att nyttja den genom inmutningen uppkomna
grufanläggningen eller grufdriftens bedrifvande
på densamma. Provisoriska bestämmelser gällande
grufvorna äro gif-vetvis till stor olägenhet för
handteriugen, men, oaktadt förslag till lösning
af detta lagstiftningsproblem tid efter annan
framlagts, har något afgörande ännu icke uppnåtts,
då åsikterna, i synnerhet i frågan om lämpligaste
sättet att tillvarataga statens rätt och bästa, skilt
sig åt i alltför hög grad. Senast, i febr. 1920,
tillkallade sakkunnige afgåfvo i juni 1923 förslag
till ny gruflag< stiftning, hvilket emellertid
ännu icke hunnit pröf-vas af statsmakterna.
K. S-11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
