- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
107-108

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönningen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

107

Grönningen-Guarini

108

ministern Ihlen gaf ett såsom tillmötesgående
upp-fattadt svar, om hvars räckvidd dock sedermera
tvistats. När dansk suveränitet 1921 proklamerades
öfver hela G., framkallades emellertid däraf en
protest från norska regeringen. Protesten berodde
bl. a. på farhågor för olägenheter för den norska
hvalfångsten vid östra G:s kuster, om hela detta
område indrogs unde>- den grönländska handelns
monopolsystem; dsn sammanhängde äfven med den i
vida norska kretsar rådande uppfattningen, att
G. vore ett gammalt norskt land, som i samband
med Kielfreden 1814 med orätt från-händts Norges
krona. Mot denna uppfattning fram-kommo i Danmark
skarpa gensagor. Tvisten gjordes 1923 till föremål för
dansk-norska delegerade-förhandlingar, som emellertid
hittills ej ledt till positivt resultat. Konung
Kristian IX besökte 1921 G., det första konungabesök,
som förekommit i denna aflägsna landsdel.

Litt.: Knud Rasmussen, "Ny mennesker" (1905),
"Min rejsedagbog. Skildringer f ra den förste
Thuleekspedition" (1915; "öfver G:s inlandsis,

dagboksblad", s. å.) och "G. längs polhavet.–––-

Skildring af den 2. Thule-ekspedition 1916-18"
(1919), J. P. Koch, "Gjennem den hvide orken" (1913),
A. de Quervain, "Quer durchs Grönlandeis" (1914),
D. Bruun, "Erik den röde og nordbokolo-nierne i
G." (1915), och "G. i tohundredeaaret for Hans Egedes
landing" (2 bd, utg. under red. af G. C. Amdrup,
L. Bobé, Ad. Jensen och H. P. Steensby, 1921).
V. S-g.

Grönningen, en grupp danska konstnärer, bildad våren
1915, uppkallad efter en plats Grönningen på österbro
(Köpenhamn), där man spikade upp den träbarack, som
till en början tjänade till utställningslokal. Gruppen
Grönningen är en sammanslutning af yngre
konstnärer, som anse Den fri udstilling för litet
radikal. F. n. hållas utställningarna i Den fri
udstillings lokal. Bland föreningens ledare äro
H. Giersing och A. Naur. Medlemmarna tillhöra de
yngsta konstriktningarna.

Grönwall, Karl Anders Axel, geolog och paleontolog,
universitetslärare, f. 27 febr. 1869 i Ystad, blef
filos, doktor i Lund 1897, tjänstgjorde 1893 som
extra geolog vid Sveriges geol. undersökning och
hade 1896-1910 anställning vid mineralogiska museet
i Köpenhamn och vid Danmarks geol. undersökning
samt utnämndes 1910 till statsgeolog vid Sveriges
geol. undersökning och 1917 till professor i geologi
och paleontologi vid Lunds universitet. Af hans
utgifna skrifter må nämnas: Bornholms Paradoxideslag
og deres fauna (1902), Frågan om djupborrningar
i Skåne (1913), Nordöstra Skånes kaolin- och
kritbildningar samt deras praktiska anrändning
(1915) och The marine car-boniferous of North East
Greenland and its brachio-podfauna (1917). G. har
författat ett stort antal artiklar i Nordisk
familjebok. Han är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund
(1917). L-e-

’Grönvold. - 2. B e r n t G. dog 7 nov. 1923 i
Berlin. Se äfven W a s m a n n, F.

Grönvollfoss, ett 17 m. höet vattenfall i älfven
Tinne, n. om Notodden, Norge, representerar 13,300
eff. hkr. G. håller f. n. (1923) på att utbyggas.
K. G. G.

Grönö udde, klippfyr på Grönö, v. om Nämdö-ijärden,
i farleden Landsort-Stockholm på 59°

12’ 36" n. br. och 18° 34’ 12" ö. lgd fr. Gr., uppförd
1895 och ändrad 1911. E. A-t.

Grötavaer, fiskeläge i Trondenes härad, Troms fylke
(före 1919 Tromsö amt), n. v. om Harstad, Norge. 248
inv. (1920). K. G. G.

Gröt-Halle, isländsk hofskald. Se H a 11 e, sp. 1120.

Grötö, holme i Bohusbukten med en 1917 uppförd 4,5
m. hög blixtfyr på 58° 13’ 5" n. br. och 11° 24’ 23"
ö. lgd fr. Gr. med agaljus. E. A-t.

Gstaad [gstäd], schweizisk by (oOO inv.) och turistort
vid Montreux-Oberlandbanan i kantonen Bern, vid floden
Saane, 1,052 m. ö. h., 10 km. n. om Gsteig.

’Gualöf. Se Trolle-Ljungby och G u a-löf. Suppl.

*Guam. Genom den vid Washingtonkonferensen ingångna
marinkonventionen af 6 febr. 1923 ha Förenta staterna
afstått från rätten att på G. upprätta marinbaser och
nya befästningar. Jfr W. E. Saffron, "G." (1912),
och L. M. Cox m. fl., "The island of G." (1917).
V. S-g.

Guamul, zool., en hjortart, Cervus chilensis, i Chile
(se d. o., sp. 190).

Guanalsyra, kem. Se Nukleinsyror.

Guanidinaminovaleriansyra, kem. Se Ar gitt i n. Suppi.

*Guantanamo, som 1919 hade 68,883 inv., är kol- och
flottstation samt viktig exporthamn för socker och
kaffe m. m.

Guanyabéns, Em i l i, katalansk författare,
f. 1860, har förnämligast gjort sig känd genom de
små diktsamlingarna D’altre temps, Resurrectio,
Glops de fel, Pincelades och asperenca, senare
samlade i en liten volym Ålades (Myror). En af G:s
dikter ("Kärlekens natt") återfinns i K. A. Hagbergs
"Modärna trubadurer" (1917). Ad. H-n.

Guari. Se H au s a.

Guarini [goa-], G u ar i no (Gamillo), italiensk
arkitekt, f. 1624 i Modena, d. 1685 i.Milano,
var en af den italienska barockarkitekturens
mest egendomliga representanter. Han slöt sig
hufvudsakligen till Borromini, men utvecklade stilens
idéer fullt personligt, ofta på ett bisarrt sätt,
med fanatisk böjelse för det extrema och förakt
för det närliggande, det som kunde ligga inom
räckhåll äfven för andra. G. ingick 15 år gammal
i teatinorden, blef prästvigd 1648 och professor i
filosofi i Modena 1650. Han var äfven matematiker
och astronom, var verksam på många olika platser,
besökte Syd-Italien, sannolikt äfven Spanien,
Portugal och Paris och utöfvade en ytterst frodig
verksamhet. Till hans mest betydande verk räknas
Palazzo Carignano (nu naturhistoriskt museum) och
jesuitkollegiet, nuv. vet. akad., med en ståtlig
fasad, som går i stora våglinjer, vidare kyrkorna
San Lorenzo och La Consolata samt Ca-pella del
Sudario bakom domkyrkans högaltare - alla dessa
byggnader i Turin. Kyrkointpriörerna förbluffa
genom sina underligt och med stor skicklighet
utspekulerade former, genom oroliga bag-linjer, starka
perspektiviska effekter, mystiskt ljusdunkel. I
Messina byggde G. bl. a. kyrkorna San Gregorio
och S. Annunztata. Han byggde kyrkor äfven i Prag,
Lissabon och Paris (i sistnämnda stad en teatinkyrka,
som ref s 1823 - den hade <H senast användts till
teater). I den ita-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free