- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
205-206

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Hahnke-Haig

206

Meitner, till fastställandet af aktiniums
modersubstans, protaktinium (se A k t
i n i u m. Suppl.). Äfven i uranserien
har H. påvisat ett nytt element, uran 2.
E. R-dt.

Hahnke, Wilhelm von, tysk generalfältmarskalk,
f. l okt. 1833 i Berlin, d. där 8 febr. 1912, blef
1851 officer vid l:a gardesgrenadjär-reg., deltog
som kapten och kompanichef med utmärkelse i kriget
mot Danmark 1864 samt som generalstabsofficer i
1866 och 1870-71 års krig. 1872 blef han stabschef
vid 3:e armékåren, 1886 generallöjtnant och chef
för l:a gardesinf.-fördelningen och 1888 chef för
militärkabinettet och generaladjutant hos kejsar
Vilhelm II. 1901 utnämndes han till generalöfverste
och senare s. å. till militärguvernör i Berlin. 1903
blef han generalfältmarskalk och s. å. led. på
lifstid af preussiska herrehuset. 1909 tog han afsked
ur militärtjänsten. H. skref Lie operationen der
dritten armée bis zur kapitulation von Sedan (1873),
ett arbete, som på grund af förf:s anställning
i dåv. kronprins Fredriks arméstab, anses som
officiöst. H. J-dt.

-Hahr. - 2. J. E. M. H. dog 20 aug. 1917 i
Stockholm. - 4. August H. var docent i konsthistoria
vid Lunds universitet 1909-14 och flyttade sistnämnda
år tillbaka till Uppsala, där han då åter blef docent
och 1917 professor. Han har under de senast gångna
åren utgett Studier i nordisk renässanskonst (2 dlr,
1913-15), Skånska borgar (uppmätningsritningar,
afbildningar och beskrifvande text, 1914-22),
Vasatidens borgar (1917), Studier i Vasatidens
konst (1920), Västerås domkyrka (1922) och Leckö
slott (1923). I den af Romdahl och Roosval utgifna
"Svensk konsthistoria" har H. skrifvit kapitlen
Skånsk renässans och Det Karolinska måleriet. -
5. Erik Maurits H., den föregåendes broder, arkitekt,
f. 17 dec. 1869 i Dingtuna, Västmanland, studerade
vid Tekniska skolan i Stockholm 1888-91, gjorde
studieresor i utlandet 1892-94, var 1894-97 anställd
hos arkitekterna Agi Lindegren och F. Lilljekvist
och från 1897 privat-irkitekt i Stockholm samt är
sedan 1909 stadsarkitekt i Västerås. Hans verksamhet
i sistnämnda stad är högst betydande och ger det
bästa och mest efterföljansvärda exempel på, hur
en gammal stad kan bevaras och dess historiska
karaktär och estetiska värden tillgodogöras
utan åsidosättande af moderna fordringar. Bland
nybyggnader där märkas Brand- och polisstation
(1898), Stadshusets komplex vid Stortorget (1907;
se bild i art. Västerås), tre skolbyggnader (1902,
1914, 1915), Teatern (1914), stadens ångkraftstation
jämte bostäder för personalen (1918), Folkets hus
(1921), Ålderdomshemmet vid Karlslund (1923), Nya
begrafningsplatsen (s. å.). Dessutom har H. därstädes
utfört fabriks-, kontors- och magasinsbyggnader,
arbetarkvarter, hyreshus och villabyggnader. Vidare
märkes restaurering af det gamla Konsistoriehuset
(1908-09; se bild till art. Västerås), slottet
(1918-23) och biskopshuset (1902 samt 1921). Utom
Västerås äro bland de af H. utförda nybyggnaderna att
nämna Göteborgs högskola (i samarbete med E. Torulf
1907), sjöförsäkringsbolaget Öresunds affärshus och
boningshus i Malmö (1910), samskola i Köping (1908),
sparbanksbyggnad i Lindesberg (1923), privathus i
Stockholm (Lärkstaden), villor i Malmö, Lund, på

Lidingön, Saltsjöbaden m. m. samt bland restaureringar
Dingtuna kyrka (1898), Rydsgårds herresäte (Skåne,
1912), Rytterns kyrka (1915), rådhuset i Arboga (1922)
m. fl. 4-5. G-g N.

Haichoro, stad. Se Chiehchow. Suppl.

*Haida. Ett Haida-hus är afbildadt i art. Indianer,
sp. 491.

*Haidarabad. 1. Staten hade 12,471,770 inv. 1921. -
2. Hufvudstaden H. hade 404,187 inv. 1921. -
3. Distriktet H. hade 1,037,144 inv. 1911. -
4. Distriktshuvudstaden H. hade 75,952 inv. 1911.

Haidar pascha, förstad till Konstantinopel (se d. o.,
sp. 837).

’Haider, K., dog 29 okt. 1912 i Schliersee. 1911 hade
han blifvit filos, hedersdoktor i Breslau. G-g N.

*Haifa är nu hufvudstad i mandatärstaten Palestinas
norra distrikt. Där finnas nu bl. a. en musikskola
och ett tekniskt läroverk. H. är näst Jafa Palestinas
viktigaste hamn. Omkr. 20,000 inv.

Haig [heYg], Douglas, earl H. of Bemersyde,
engelsk fältmarskalk, f. 19 juni 1861 i Edinburgh,
blef 1885 officer vid 7:e husarreg., deltog som
generalstabsofficer med utmärkelse i kriget i
Sudan 1898, blef major 1899 och sändes s. å. till
Syd-Afrika. Under boerkriget tjänstgjorde han först
som generalstabsofficer vid general Bullers stab,
därefter som stabschef i kavallerifördelningens stab
under general French och slutligen som chef för en
grupp mobila kolonner. 1901 blef han öfverstelöjtnant
och chef för 17 :e lansiärregementet. 1903 öfverste
och kavalleriinspektör vid indiska armén och 1904
generalmajor. Återkallad till England 1906 anställdes
han som direktör i krigs-ministeriet och tog verksam
del i härens omorganisation. 1909-12 verkade han,
sedan 1910 generallöjtnant, som generalstabschef
i Indien och blef därefter kommenderande general i
Aldershot. Vid Världskrigets utbrott blef han chef
för l:a armékåren, som han, under French, förde
vid Möns, Marne, Aisne och Yperen (l:a slaget). I
nov. 1914 utnämndes han till general. När engelska
hären i början af 1915 delades i 2 arméer, erhöll
H. befälet öfver l:a armén, som han förde vid
Neuve Chapelle, Festubert och Loos. H. efterträdde
i dec. s. å. French som högste befälhafvare öfver de
engelska stridskrafterna på västfronten, hvilket befäl
han sedan utöfvade till krigets slut. Med undantag
af tiden för de allierades våroffensiv

1917, då han tillfälligtvis ställdes under Nivelle,
förde han detta befäl själfständigt ända till 4 april

1918, då Foch blef öfverbefälhafvare
öfver de allierades arméer. Tidtals ställdes
äfven franska högre truppförband under H:s befäl.
I jan. 1917 utnämndes han till fältmarskalk. Efter
krigets slut blef H. (1919) öfverbefälhafvare
öfver stridskrafterna i hemlandet, men afgick efter
några månader (1920) på grund af tjänstens indragning.
Som be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free