Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halförtug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnar om lifskraftig skaparlust hos den
77-årige tonsättaren; dess melodik är
anslående, korsatsen välklingande, och
partier af verklig innerlighet förekomma.
E. F–t.
*Hallendorff, K. J. H., förordnades 1909 till rektor
vid Handelshögskolan i Stockholm, hvilket uppdrag
förnyats 1914 och 1919, hvarje gång för 5 år, samt
utnämndes 1911 till professor i statskunskap och
ekonomisk historia vid nämnda högskola. Han var
led. af Andra kammaren för Stockholms 1:a valkrets
sommarriksdagen 1914 samt valperioden 1915-17,
tillhörde då landtmanna- och borgarpartiet samt
har äfven efter afgången ur kammaren deltagit i
högerpartiets inre organisationsarbete. H. är sedan
1922 medlem af Vitt. hist. och ant. akad. samt
blef 1923 inspektor för Lifrustkammaren. Bland
H:s utgifna skrifter märkas ytterligare: Panama
(1913), Illusioner och verklighet. Studier över den
skandinaviska krisen 186å (1914), Ryska inkvarteringen
1734-åå (i "En bok om Östergötland", 1915), Karl
XII i Ukraina (s. å.), 1907-1917 (i "Minnesskrift
med anledning af H. M t konung Gustaf V:s 10-åriga
regering", 1917), Oscar I, Napoleon och Nikolaus. Ur
diplomaternas privatbrev under Krimkriget (1918),
Om Voltaire och Carl XILsforskningen (inledning till
en svensk uppl. af Voltaires "Histoire de Charles
XII", s. å.), Åland 1854 och Den blå Ålandsboken
(i "Svensk tidskr." 1918), Riksens ständers bank
1719-1766 och Bankens öden från mössväldet till den
andra realisationen, 1766-i803 (del II och III, 2
af "Sveriges riksbank 1668-1918", 1919-20), Svenska
handelsbanken 1871-1921 (1921), Harald Hjärne och den
karolinska forskningen (i "Karolinska förbundets
årsbok" 1922), Svenska Brandtarifföreningen
1873–1923 (1923) samt Oscar I, revid. uppl. af Emil
Hildebrands arbete, och Karl XV (bägge tills, del XII
i "Sveriges historia till våra dagar", s. å.). H. har
dessutom utgett "Tal och skrifter av konung Gustaf
II Adolf" (1915), fortsatt utgifningen af "Sverges
traktater med främmande magter" och skrifvit artiklar
i Nordisk familjebok.
V. S–g.
Hallens revir, af Mellersta Norrlands distrikt
och Jämtlands län, omfattar Mattmars, Undersåkers,
Mörsils, Hallens, Marby, Norderö, Ovikens och Myssjö
socknar samt norra delen af Alsens socken. Reviret,
som är indeladt i 8 bevakningstrakter, omfattar
221,528 har allmänna skogar (1920), hvaraf 25
kronoparker (42,979 har).
S–r.
*Hallens tingslag ingår nu i Sunne, O vikens och
Hallens tingslag (se d. o.).
Haller [alär], Albin, fransk kemist, f. 7 mars
1849 i Felleringen (dep. Haut-Rhin), professor i
organisk kemi vid Parisuniversitetet 1899, är en af
Frankrikes förnämsta forskare på den organiska kemiens
område. Han har utfört en mängd undersökningar,
bl. a. beträffande terpener och kamfer, samt har på
syntetisk väg (jfr Syntes) framställt citronsyra och
mentol m. m. Sedan 1900 är han led. af Institutet.
K. A. V–g.
Haller, Johannes, tysk historiker, f. 16 okt. 1865
i Keinis i Estland, studerade i Dorpat, Berlin och
Heidelberg, arbetade 1892-97 vid preussiska historiska
institutet i Rom och var assistent där 1901-02,
var 1897–1900 docent i Basel, 1902–04 professor i
Marburg och 1904–13 i Giessen.
Från 1913 är han professor i historia i Tubingen. H:s
lärda och samvetsgranna författarskap berör
hufvudsakligen medeltida påfve- och konsiliehistoria
samt den tyska medeltidens historia. På senare
år har han äfven sysslat med Världskrigets
förhistoria. Bland hans skrifter märkas Die
deutsche publizistik in den jahren 1668-1674 (1892),
Concilium Basiliense. Studien und quellen (4 bd,
1896-1903), Papsttum und kirchenr e formation I
(1903), Der sturz Heinrichs des Löwen (1911), Der
ursprung des weltkriegs (2 a uppl. 1915), Bismarcks
friedensschlüsse (1917) och Die aera Bülow (1922).
V. S–g.
Haller, Józef, polsk militär och politiker,
f. 13 aug. 1873 i Jurczyce nära Krakau, var 1895–1912
österrikisk artilleriofficer, egnade sig sedan åt skötseln
af sitt fädernegods och gjorde sig bemärkt som organisatör
af sokol- och scoutrörelserna i Galizien. Vid
Världskrigets utbrott 1914 ingick han åter i tjänst
och uppsatte en legion polska frivilliga i Lemberg,
blef kort därefter chef för det af flera dylika
legioner bestående 3:e polska regementet och förde
det under striderna i Karpaterna 1914–15. Han blef
1915 öfverste och chef för polska "järnbrigaden",
som på Österrikes sida deltog i striderna i Volynien
och Litauen 1916-17, och befordrades därunder till
generalmajor. I slutet af 1917 fick han befäl öfver
en polsk fördelning på bessarabiska fronten. Som
protest mot bestämmelserna i freden i Brest-Litovski
i febr. 1918 rörande gränsregleringen mellan Polen,
som han ansåg "ovärdigt" behandladt, och Ukraina
inryckte han med en polsk brigad i sistnämnda stat,
där han slöt sig till de mot centralmakternas
arméer kämpande ryssarna och tjecho-slovakerna,
organiserade "5:e polska jägardivisionen" och
sedermera "2:a polska kåren". Den senare blef
dock 11-12 maj 1918 i grund slagen af en tysk
styrka vid Kanev (s. ö. om Kiev) och hela kåren
skingrades. H. undkom med 2,500 man till Moskva
och därifrån till Murmankusten, där han uppsatte
ett af polska frivilliga bestående detachement,
som på ett amerikanskt fartyg transporterades till
England och vidare till Frankrike. Där organiserade
han sommaren 1918 "armén H.", bestående af polska
frivilliga (till stor del från Amerika återkomna
emigranter) under franskt befäl. Af armén, slutligen
2 armékårer (6 fördelningar), deltogo 2 fördelningar
i striderna vid Marne och i Champagne s. å. I april
1919 transporterades "armén H." genom Tyskland till
Polen. H. befordrades till general och fick befälet
på den viktiga sydöstra fronten mot ukrainarna
i Öst-Galizien. Genom en rad af strider (13
maj–16 juli s. å.) underlade han sig landet. Som
öfverbefälhafvare på sydvästra och därefter på
västra fronten tog han 1919-20 för Polens räkning
i besittning de nyförvärfvade landsdelarna. I juli 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
