Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hatteria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299
Hatteria-Haus
300
jämnt nå öfver högsta marina gränsen och hvilkas
hjässa täckes af en några få m. mäktig kalott eller
"hatt" af skogbevuxen moränmark, under det att
hafsvågorna spolat rent berget närmast under denna
och därigenom skapat ett äfven af befolkningen i
trakten iakttaget och namngifvet geologiskt drag.
O. Sju.
Hatteria, zool. Se Sphenodon.
Hatti [chatti], folk. Se Hettiter. Suppl.
*Hattsvampar. Se färgplanscher till art. Svampar.
Hattusilis [chattu-], konung. Se Hettiter. Suppl.
*Hatzfeld tillhör nu Jugo-Slavien. 10,893 inv. (1910).
*Hatzfeldt. 1. M. von H. Se J. Krebs, "Aus dem leben
des kaiserlichen feldmarschalles grafen Melchior von
H. 1593-1631" (Breslau, 1910).
5. Herm an n, furste af H., hertig af T r a-chenberg,
var ånyo riksdagsledamot 1907-11 och tillhörde då de
frikonservative samt var 1919- 21 tyska regeringens
representant i Ober-bchlesien under ockupationen
af denna landsdel före och under den där anställda
folkomröstningen.
"Hallberg, P. K., afgick från Thorvaldsens museum
1915, från Nationalmuseet och som ledare af mynt-
och medaljsamlingen 1920. Han utgaf 1914 Nordens
celdste möntsted. (Å rad 8 i hufvudarti-keln står
Möntforholdenes udvikling bör vara Mynt-forhold og
udmyntninger). P. E-t.
*Hauberrisser, G., är numera adlad (von H.).
"Hauch. - 2. L. A. H. lämnade 1915
forst-inspektörsplatsen. Han undersöker
sedan 1917 skogarna på ministeriets vägnar
för att bistå vid åter-planteringen af de
under krigsåren på träd utblottade trakterna.
P- E-t.
*Hauck, A., dog 7 april 1918 i Leipzig. Hans mest
betydande arbete, Kirchengeschichte Deutsch-lands (5
bd, 1887-1910; postumt bd V: 2, 1920, omfattande tiden
till midten af 1400-talet), blef ofullbordadt. Det
belönades 1899 af preussiska vet. akad. med
Verdunpriset. 1916 höll H. på inbjudning af
Olaus-Petristiftelsen föreläsningar i Uppsala
öfver Tyskland och England i deras kyrkohistoriska
förbindelser, tryckta s. å. (Tysklands och Englands
kyrkohistoriska förbindelser, 1916).
Haug [åg], Emil e, fransk geolog, f. 2 juli
1861 i Drusenheim i Elsass, flyttade, efter i
Strassburg vunnen filos, doktorsgrad, till Paris,
där han vid Sorbönne vann anställning som docent
och biträdande professor och 1904 blef professor i
geologi. Hans första arbeten berörde juraformatio-nens
paleontologi och stratigrafi, särskildt ammo-niternas
systematik. Senare har han öfvervägande behandlat
frågor om sedimentära bildningars stratigrafi och
paleontologi, t. ex. öfverskjutningstekto-niken
i Alperna och geosynklinalernas byggnad (Les
géosynclinaux et les aires continentales, 1900). H:s
Traité de géologie (2 bd med 135 planscher, 1907-H)
är den förnämsta nu använda läro- och handboken i
geologi på franska språket. K. A. G.
Hauge, Haugsholmen. Se Sande 2.
*Haugesund ligger i Rogaland fylke
(före 1919 Stavanger amt), har gått
raskt framåt och hade 16,563 inv. 1920.
K. G. G.
*Hauho. – 3. Socken, numera i Tammerfors stift. Sedan
Luopiois kapell 1920 blifvit
själfständigt pastorat, omfattar H. kommun och församling 336
kvkm. med 5,667 inv. (1921).
O. B-n.
Haukelisæter, bekant fjällhotell vid Haukelivägen
(automobilväg; högsta punkten 1,133 m. ö. h.),
som går öfver Haukelifjället och förbinder Dalen i
Telemark med Hardanger (Odda) och Ryfylke, Norge.
K. G. G.
Haukland, Andreas Davidsen, norsk författare,
f. 10 okt. 1873 i Vefsen, var först arbetare och
småhandlare och började rätt tidigt skrifva dikter
och skisser. Sin egentliga debut gjorde han med
Bonsaks fortcellinger (19u2), som genast uppenbarade
hans väsentligaste egenskap: lyrisk, fördjupad
naturskildring. Öl-Jörgen (1902-05), en något själf
biografisk, starkt’ sensualistisk roman, har följts af
ett tiotal böcker, af hvilka vildmarksskildringarna,
med sina hamsunska primitiva karaktärer (De store
skoge, 1905, Havet, 19^6, Nybyggerhi-storier, 1907,
Elg, 1921, m. fl.), äro öfverlägsna försöken att tolka
mera sammansatt själslif (Gunnar Rabéns egteskab,
1908, Til Kom, lyiö, Den nye manden paa volden, 1920,
m. fi.). R-n B.
*Hauptmann. 1. K. H. dog 3 febr. 1921 i Schreiberhau
vid Hirschberg. Af hans senare verk kunna nämnas
novellerna Der landstreicher (1910) och Nächte (1912),
romanen Ismael Friedmann (1913) och Schicksale
(1914), sonetterna Dort, wo im sump f die hur
de steht (1907) samt dramerna Napoleon Bonaparte
(1910, dubbeldrama), sorgespelet Die länge Jule
(1912), sagan Die armseligen be-senbinder (1913),
Krieg. ain tedeum (1914), Aus dem grossen kriege
(1915) och den burleska tragedien Tobias Buntschuh
(1916). Se H. H. Bor-cherdt, "C. H." (1911).
2. G. H. mottog 1912 Nobelpriset i litteratur. H:s
senare alstring omfattar berlinkomedien Die ratten
(1911), äktenskapstragedien Gabriel Schillings flucht
(skrifven 1906, uppf. 1912), det till hundraårsminnet
af frihetskriget mot Napoleon författade Festspiel
in deutschen reimen (1913), Der bogen des Odysseus
(1914), den på Selma Lagerlöfs "Herr Arnes pengar"
byggda Winterballade (1917, "Vinterballaden", 1919),
fantasien Der weisse Heiland (1920), den dramatiska
dikten Indipohdi (1921) och Peter Brauer (s. å.). En
modern Kristustyp är huf-vudperson i den realistiskt
gifna romanen Der narr in Christo Emanuel Quint
(1910; "Emanuel Quint", 1913), medan Der ketzer
von Soana (1918; "Kättaren från Soana", 1918, 3:e
uppl. 1920) utgör en hänförd lofsång till kärlekens
allmakt. Romanen Atlantis (1912), en samling Sonette
(1921), den vackra hexameteridyllen Anna (1922)
och den delvis själf biografiska romanen Der phantom
(1922; "Fantomer", s. å.) äro de senaste alstren af
H:s mycket ojämna och mångskiftande författarskap. H:s
"Rose Bernd" gafs 1917 i Stockholm af Rein-hardt.
l o. 2. R-n B.
Haura, distrikt och stad. Se Howrah.
Haus. 1. Härad och pastorat, med socknarna Haus,
Arna med Arna kapell och Gjerstad, i Hordaland
fylke (före 1919 Söndre Bergenhus amt), Björgvins
biskopsdöme, ö. om Bergen, Norge. 200,13 kvkm. 5,384
inv. (1920). Jordbruk och industri (Arne fabriker
m. m.). – 2. Socken i H. pastorat. 71,15 kvkm. 1,405
inv. (1920).
1 o. 2. K. G. G.
HälTs, Anton, österrikisk sjömilitär, f. 13 juni 1851
i Tolmein, d. 8 febr. 1917 ombord på slag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
