Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helvetesfallen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Hembygdsundervisning-Hemessen
350
såsom Bottarfvegården i Vamlingbo på Gotland
och en af de stugor, som tillhöra den i
sin helhet som kulturminnesmärke bevarade
Koversta by i öster-färnebo i Gästrikland.
N. Lg.
Hembygdsundervisning. Se Folkskola. SuppL, sp. 944,
och Hembygdsforskning. Suppl., sp. 346-347.
Hembygdsvård. Hembygdsvården afser icke blott vården
om bygdens minnesmärken, dess kulturhistoriska
såväl som dess naturminnesmärken, den har äfven
till uppgift att se till, att det lifs-dugliga, som
finnes hos en äldre, af bygdens eget skaplynne präglad
tradition, icke obetänksamt lämnas åt glömskan, utan
att denna tradition göres brukbar och lägges som
grund för nyskapelser nu och framdeles på områden,
som tillhöra bygdens odlingshistoria. Under begreppet
kulturhistoriska minnesmärken förstås då icke enbart
byggnadsminnena, däri inbegripas äfven bygdens slöjd,
dess dräktskick, dess högtidsbruk, dess lekar och
danser och dess gamla spelmanskultur. - Då den moderna
hembygdsrörelsen något år inpå 1900-talet nådde oss,
hade den redan en aktningsvärd utveckling bakom sig
i Tyskland och Schweiz. Ordet hembygdsvård är äfven
bildadt efter det tyska heimatschutz. Om namnet är
af ungt datum, har dock hembygdsvårdens begrepp långt
före detta funnits i Sverige.
För hembygdsvård i mening af skydd för våra
äldre minnesmärken intresserade sig statsmakterna
redan under 1600-talet, och den förordning rörande
forntida minnesmärkens fredande och bevarande, som
af K. M:t utfärdades 1666, är den första i sitt slag
i världen. Af de folkliga företeelser åter, som här
ofvan nämndes, var slöjden den tidigaste, som blef
föremål för uppmärksamhet. Alltifrån stiftandet
af Föreningen Handarbetets vänner i Stockholm 1873
inriktades denna förenings verksamhet på uppehållandet
af specifikt nationella traditioner inom vår svenska
folkslöjd. Senare har detta arbete utvecklats och
fullföljts, framför allt genom de sedan 1899 grundade
hemslöjdsföreningarna. Vidmakthållandet af de svenska
folkdanserna upptogs målmedvetet under 1880-talet
genom den 1883 stiftade studentföreningen Philochoros
(se d. o.) i Uppsala. 10 år senare erhöll denna en
efterföljare i föreningen Svenska folkdansens vänner
i Stockholm, och senare ha allt flera föreningar
uppvuxit, som gjort de svenska folkdansernas bevarande
till sin uppgift. För återupplifvandet af den svenska
folkmusiken, utförd på de gamla ädla instrumenten, ha
de senaste 15 årens spelmanstäflingar (se d. o.) varit
af en utomordentlig betydelse. Folkdräkternas
bevarande har icke programmatiskt upptagits af någon
särskild organisation; denna del af hembygdsvården
har utvecklats hand i hand med de af kulturhistoriska
museer anordnade festerna, med hemslöjdsrörelsen
och folkdansrörelsen.
Intresset för bibehållandet af de nationella
traditionerna i vårt byggnadsskick har framför
allt omhändertagits af arkitekterna, hvarvid de
föreläsningar rörande allmogehuset, som under en följd
af år höllos för elever vid Tekniska högskolan af
dåv. intendenten vid Nordiska museet Axel Nilsson,
blefvo en ej oväsentligt bidragande faktor. Mera
målmedvetet inleddes sträfvandet att bevara det
nationella byggnadsskickets egenart af Skånska
föreningen för byggnadskultur, som har till uppgift
att på grundval af den gamla byggnadskulturen skapa en
stilenlig och sund utveckling af byggnadsverksamheten
på den skånska landsbygden. Föreningen tillkom
i samband med en vid Hvilans folkhögskola 1915
anordnad s. k. landtbyggmästar-kurs. Dylika
landtbyggmästarkurser ha sedan hållits
vid flera af Skånes folkhögskolor och ha
varit af stor betydelse för vården af skånsk
byggnadstradition. Landtbyggmästarkurser ha äfven
anordnats bl. a. i Dalarna och Jämtland på initiativ
af därvarande kulturhistoriska sammanslutningar. Efter
bildandet af det nedan nämnda Samfundet för
hembygdsvård ha sådana kurser, ej sällan förbundna
med möbelsnickarkurser, i stor utsträckning anordnats
af eller i samarbete med detta samfund.
Hvad slutligen natur sky dds-iöi elsen angår,
kan denna räkna sin begynnelse hos oss från
1904. Fem år senare erhöll den eget organ i
Svenska naturskyddsföreningen. - Hand i hand med
byggnadsvården och med naturskyddet har äfven
utvecklats en sträfvan att genom undvikande eller
aflägsnande af vanprydande anläggningar häfda det
svenska landskapets skönhet.
Den första samlande signalen för hela det svenska
hembygdsvårdsarbetet biel K. E. Forsslunds
1914 utg. arbete "Hembygdsvård". Som gemensamt
organ för alla hithörande sträfvanden stiftades
1916 Samfundet för hembygdsvård, hvilket enligt
stadgarna vill verka "dels för att nyanläggningar
och omdaningar utföras med hänsyn till såväl
landskapet och bygden som närmast omgifvande natur
och förutvarande anläggningar; dels för att natur-
och kulturminnen af värde bevaras och i allmänhet
för ökande af kunskapen om och kärleken till
hembygden". Sedan 1920 utger samfundet "Tidskrift för
hembygdsvård". Hembygdsvården har vidare upptagits
på programmet för flera af våra hembygdsföreningars
verksamhet, hvarjämte lokala organisationer finnas i
Skånska föreningen för byggnadskultur, Västkustens
förening för hembygdsvård i Göteborg och Värmlands
hembygdsvårdsförbund i Karlstad. N. Lg.
Hemeroték (af grek. heme’ra, dag, och theke,
förvaringsrum), en benämning, som föreslagits
för institutioner afsedda att samla,
förvara och för allmänheten tillhandahålla
tidningspressens alster. Behofvet af sådana
särskilda förvaringsanstalter i egna byggnader med
eller utan egen administration har framkallats af
bibliotekens med hvarje år växande tillökning af
böcker, handskrifter, kartor, planscher m. m. Saken
(dock ej namnet hemerotek) har kommit till utförande
bl. a. i London 1905 (med förläggning till Hendon, i
närheten af hufvudstaden). Äfven kongressbiblioteket
i Washington har utsöndrat sin tidningssamling och
inrymt den i egen byggnad. I Norden finnes redan
ett mönstergillt tidningsbibliotek, nämligen i
Aarhus (se därom Bibliotek. Suppl., sp. 622).
B. G.
Hemessen, Jan van, nederländsk målare, f. omkr. 1504,
d. tidigast 1555 i Haarlem, hette Jan Sanders, men
kallades v a n H. efter sin födelseort, byn Hemessen
nära Antwerpen. Han var lärjunge till Hendrich van
Cleef. Liksom flera samtida flamska målare behandlade
han bibliska ämnen med alldagliga j realistiskt
uppfattade bifigurer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
