- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
363-364

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemskillnad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

363

Hentsch-Heraldik

364

don, studerade vid Oxfords universitet och var
fellow i All souls college 1884-91, var kaplan
hos lordbiskopen af S:t Albans 1897-1900 och
canon vid Westminster abbey och kyrkoherde i S:t
Margarefs 1900-12. 1912-18 var han domprost i Durham,
1918-20 biskop af Hereford och är från 1920 biskop
af Durham. 1903-18 Tar han proctor i konvokationen;
han har äfven tjänstgjort som professor i nyare tidens
historia vid Durhams universitet. Till sin teologiska
ståndpunkt representerar H. närmast "broad church",
engelsk "liberal" teologi, med skarp kritik mot
Oxfordrörelsen. Han besökte Sverige 1920 och höll
Olaus Petri-föreläsningar i serien om kyrkorna och
kyrkans enhet (utgifna af trycket) samt besökte
äfven Lund. Hans personlighet och författarskap
präglas af skarpt kritisk intelligens. Bland H:s
omfattande historiska och religiösa produktion
må nämnas Apostolic christianity (1898), Ad rem
(1900), Church problems, a view of modern anglicanism
(s. å.), The education act and af ter (1903), English
religion in the 17 :th century (s. å.), The value
of the Bible (1904), Westminster sermons (1910),
Puritanism in England (1912), War-time sermons (1915),
Christian liberty (1918) och Anglicanism (1921).
Hj. H-t.

Hentsch, Friedrich Heinrich Richard, tysk militär,
f. 18 dec. 1869 i Köln, d. 13 febr. 1918 i
Bukarest. Han blef 1890 officer vid sachsiska
inf.-reg. n:r 103 och befordrades därefter inom
infanteriet och generalstaben. I april 1914
blef han öfverstelöjtnant vid nämnda stab, 1915
öfverkvartermästare vid 9:e armén, 1916 öfverste
och 1917 stabschef vid tyska militärförvaltningen i
Rumänien. Under det slaget vid Marne pågick, sändes
H., som då var chef för stora högkvarterets
underrättelseafdelning, 8 sept. 1914 af
generalstabschefen v. Moltke till de tre arméerna
på tyska slaglinjens högra flygel för att orientera
högkvarteret (i Luxemburg) om därvarande läge samt
tilllika förmå l:a och 2:a arméerna att hålla stånd
mot den kraftiga franska motoffensiven. Blefve
ett återtåg nödvändigt, skulle H. ge direktiv, att
detta borde anträdas mot Soissons-Fismes-Reims. Under
intrycket af det ogynnsamma läget på 2:a arméns högra
flygel, hvilket föranledde arméchefen (v. Bulow) att
den 8 på aftonen, i samförstånd med H., fatta beslut
om återtåg, gaf den senare den 9 vid middagstiden,
enligt (efter sin egen uppfattning) fullmakt från
stora högkvarteret att, om läget så ansågs fordra,
anbefalla återtåg, order äfven till den på härens
yttersta högra flygel framgångsrikt stridande l:a
armén (v. Kluck) att anträda återtåget, en order,
som ock, sedan H. vidhållit sin mening gentemot
arméstabschefens mera optimistiska uppfattning om
läget, delad af den då icke närvarande arméchefen,
kom till verkställighet. Jfr Världskriget, sp. 165
och 166. - Om det berättigade och befogade i H:s
ingripande i händelserna på tyska härens högra flygel
under det för hela krigets utgång betydelsefulla
slaget vid Marne ha olika meningar gjort sig gällande
i facklitteraturen. Se bl. a. Miiller-Loebnitz,
"Die sen-dung des oberstleutnants H." (1922). H. J-dt.

Henzada [hensä’dä]. 1. Distrikt i divisionen Arakan,
Burma, Brittiska Indien. 7,363 kvkm. 532,357 inv.,
nästan alla muhammedaner (1911).

Omkr. 1/4 är odlad med ris, som exporteras i stor
mängd. - 2. Stad i distriktet H., vid Irawadi. 25,052
inv. (1911).

Hepatltis, med. Se Lefversjukdomar, sp. 30.

*Hepburn, James H., earl af Bothwell, ligger begrafven
i Faarevejle kyrka nära Drags-holm (se Adelersborg).

Hepplewhite [he’ploäit], George, engelsk möbeltecknare
och konstsnickare (födelseåret obekant), d. 1786. Den
möbelstil, som fått namn efter honom, blef känd
förnämligast genom de omkr. 300 möbelritningar,
som ingingo i katalogen "The cabinet-maker and
upholsterers guide" (1788; 3 uppl. inom några få
år). H.-stilen, som knappast söker originalitet,
utgör en utveckling i nyklassisk riktning af
Chippendales (se denne. Suppl.) möbelformer och
visar inflytande äfven af fransk Ludvig XVI:s
stil, dock i afgjordt engelsk karaktär. Den lägger
hufvudvikten vid utsökt arbete, oftast i mahogny,
gärna med rik och elegant dekoration och med
inläggning af olika träslag. Allra mest omtyckta
blefvo H:s stolar af spröda former, ryggen bildande
en oval sköld eller ett hjärta. H.-stilen vann
mycken popularitet i England och Nederländerna
och återuppblomstrade inemot slutet af 1800-talet.
G-gN.

Heptaeder (af grek. hepta’, sju, och he’dra, yta),
mat., polyeder (se d. o.) med 7 sidoytor.

Heptakord [-ård; af grek. heptaf, sju, och chordé,
sträng], mus., en benämning på den moderna 7-tonskalan
(oktavsystemet), i motsats till det medeltida
6-tonsystemet (se H e x a k o r d).

HeptapWmeres, arbete af J. Bodin (se denne).

*Heracleum, bot. Artantalet uppgår till omkr. 70. I
Sverige finnas 2 arter, af hvilka den hvit-blommiga
H. Sphondylium har en sydligare utbredning än den
gulgrönblommiga fi’, sibiricum. H. Mantegazzianum från
Kaukasus är en som prydnadsväxt ofta odlad praktfull
jätteört. G. L-m.

Herad. 1. Pastorat i Lista kontrakt,
Agder biskopsdöme, Norge. 129,36 kvkm. 1,951
inv. (1920). Omfattar socknarna H. och Spind. -
2. Socken i H. pastorat, vid kusten, n. v. om Farsund,
Vest-Agder fylke (före 1919 Lister og Mandal amt),
Norge. 86,si kvkm. 889 inv. (1920). Jordbruk och
fiske. l o. 2. K. G. G.

Herakleönas, kejsare. Se östromerska riket, sp. 296.

* Heraldik är läran om vapen i heraldisk bemärkelse,
d. v. s. märkena på sköld och hjälm, med hvad till
dylika hör. Rörande vapnens uppkomst se Sköld. När
de heraldiska vapnen hade praktisk användning,
d. v. s. så länge den med ättemärke prydda skölden
och hjälmen utgjorde del af rustningen i strid
eller tornering, så länge kunde heraldiken betraktas
som lefvande. Under denna tidrymd, från midten af
1100-talet till mid-ten af 1500-talet (se V a p e n),
bestämdes bruket af vapen efter vissa i allmänhet
af rent praktiska skäl uppkomna regler. Dessa
sammanfattades till största delen under 1200-talet
till en särskild vetenskap, heraldiken, hvilken
kan indelas i a) teoretisk heraldik, vapenkunskap
(ty. wappenkunde), som behandlar det praktiskt använda
vapenväsendets uppkomst, utveckling och försvinnande,
och b) praktisk heraldik, vapenkonst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free