- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
393-394

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Nassau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

393

Hettner-Heuzey

394

för italiska och keltiska så typiska
mediala r-ändel-serna, numera funna äfven i
tokhariskan. Infinitiv på -övar: ijaovar ’göra’;
participia på -an, -anza (sannolikt uttal -anz
< -ant-s), jfr grek. cpéQcov, lat. ferens, i
"hettitiska" dock alltid med passiv bet. - Af de
öfriga i Boghaz-köi upptäckta språken är luviskan
antagligen endast en dialekt af det officiella
språket. Hattiskan (den egentliga hettitiskan; Forrer:
protohattiska) är otvetydigt ett icke-indoeuropeiskt
språk, likaså den därmed icke besläktade harriskan,
som å andra sidan är identisk med det egentliga
Mitanispråket (kändt från ett Amarnabref). Mandiska
talades af manda-folket, en arisk stam (kanske =
mederna), som bildade of verklassen i Mitani,
men hvaraf äfven i Hattiriket en gren fanns. Från
detta språk stamma gudanamnen Mitra, Varuna,
Indra och Näsatya (se Hettiter. Suppl.) och en
del hippologiska fackuttryck, som anträffats i
Boghaz-köi-texter rörande hästskötsel och som
visat sig vara rent ariska, t. ex. aika-vartanna
’ett hvari (på kapplöpningsbanan)’, panza-vartanna
’fem hvarf. På hvilket språk hieroglyftexterna äro
affattade, låter sig icke bestämmas. Hieroglyferna
äro hettiternas nationella skrift och ha alltid
användts jämsides med kilskriften för monumentala
ändamål. - Litt.: J. Friedrich, "Die hettitische
sprache", och E. Forrer, "Die inschriften und
sprachen des Hattireiches", bägge i "Zeitschr. der
Deutschen morgenländischen gesellschaft" 1922; se
f. ö. G. Contenau, "Elements de bibliographie hittite"
(1922). H. S. N.

Hettner, Alfred, son till den i hufvudarbetet
omnämnde Herman H., tysk geograf, f. 1859 i Dresden,
företog 1882-84 och 1888-90 forskningsresor i
Syd-Amerika, blef 1894 e. o. professor i geografi
i Leipzig, 1897 ord. professor i Tiibingen
och 1899 i Heidelberg. H. utger sedan 1895
"Geo-graphische zeitschrift" och har utöfvat
betydande författarverksamhet, såväl speciella
undersökningar och beskrifningar som läroböcker och
handböcker, väsentligen i geomorfologi. Bland dessa
senare böra nämnas Grundzuge der länderkunde. L
Europa (1907; 2:a uppl. 1923) och Die ob
er fiächenf ormen des festlandes (1921).
K. A. G.

Hetviner, en benämning på starka viner med alkoholhalt
af ända till 20 proc., särskildt spanska och
portugisiska viner (se Vin, sp. 610 och 612).

Hetögeln, en 24 kvkm. stor sjö, belägen
294 m. ö. h.,i Frostvikens socken, Jämtland,
genomflytes af Fax-älfven och bildar en del af Ströms
vattudal. O. Sjn.

’Heuberger, K., dog 27 okt. 1914 i Wien.

*Heuchera uttalas heuchera.

*Heuff, A. J. A., dog 1910.

Heuman [hö7]-]. 1. Ernst Otto Au gust H., den
evangelisk-lutherska tamulkyrkans förste biskop, f. 9
juli 1858 i Halmstad, blef 1877 student i Uppsala
och 1894 filos, doktor vid Köpenhamns universitet
samt 1917 teol. doktor i Uppsala. Han var lärare vid
Fjellstedtska skolan 1884-85 och 1902-03 och missionär
i Santalistan i Indien 1886-98, prästvigdes 1899, blef
komminister i Fardhem 1900, utsändes som missionär
i Sv. kyrkans missions tjänst till Syd-Indien
1903 och var föreståndare för missionsläroverket
i Pudukotah 1904-12, stationsföreståndare i
Trichinopoly, Mayavaram, Chidamba-ram m. fl. platser,
missionskonferensens ordf. 1916 och missionsstyrelsens
ombud, lifstidspresident i den

evangelisk-lutherska tamulkyrkan 1920, af tamulkyrkans
synod vald till biskop och invigd af biskop Danell
i Jerusalemskyrkan i Trankebar 1921.

2. Karl (Carl) August H., kusin till H. l, broder’
till den i hufvudarbetet nämnde E. D. Heuman,
högskollärare och civilingenjör, f. l juni 1870 i
Morlanda, student 1888, blef filos, kandidat i Lund
1891, utexaminerades 1903 från Tekniska högskolans
mekaniska afd. och promoverades 1899 till filos,
doktor i Uppsala. 1907 -08 idkade han studier vid
universitetet och tekniska högskolan i München. Han
innehade 1899- 1909 anställning vid Tekniska högskolan
som biblio-teksamanuens, bibliotekarie och assistent
och tjänstgjorde 1900-09 som öfverlärare i matematik
vid Tekniska skolan i Stockholm samt blef 1909
t. f. och 1913 ord. professor i mekanik vid Tekniska
högskolan. H. har utgett Fyrställiga tabeller öfver
logaritmer och trigonometriska tal m. m. (1906),
Mekanisk beräkning af elektriska luftledningar
medelst grafiska metoder (1913; 3:e uppl. 1921) samt
publicerat ett flertal bemärkta afh. i matematiska och
mekaniska ämnen, bl. a. Zur theorie der grun-dung
nach den methoden der darstellenden geo-metrie
(1903), Vber trägheitsmomente von punktsystemen
und ilber fundamentale aufgaben in der theorie der
axonometrischen abbildung (1905) och Bidrag till
teorien för sfariska pendeln (1918).

1. A. K. 2. Fmn.

*Heusler, Andreas, d. y., dog 2 nov. 1921 i
Basel. Fadern, A n d r e a s H. d. ä., var
född 1802 och dog 1868. H:s Institutionen des
deutschen pri-vatrechts utkom 1885-86. Han utgaf
1905 Deutsche verfassungsgeschichte. - 2. Andreas
H., den föregåendes son, f. 10 aug. 1865 i Basel,
1894-1919 e. o. professor i nordiska språk i Berlin,
sedan 1919 professor i samma ämne i Basel, hedersled,
af vetenskapsakad. i Berlin, har utöfvat en mycket
betydande verksamhet som nordisk och germansk filolog
med fornnordiska och metrik som hufvudområden. Bland
H:s arbeten må nämnas Vber germanischen versbau
(1894), Lied und epos in germanischer sagendichtung
(1905), Deutscher und antiker vers (1917)
och Nibelungensage und Nibelungenlied (1921).
1. C. G. Bj. 2. B-n B.

Heuslerska legeringar [hajs-], fys., metallblandningar
af mangan och aluminium eller af mangan och antimon,
tenn, vismut, arsenik, bor, visa stark magnetism,
ehuru ingen af beståndsdelarna är magnetisk. De
upptäcktes 1903 af Friedrich Heusler (f. 1866), men
hade dock redan 1892 iakttagits af Högg, fast detta
sedan råkat i glömska. K A. V-g.

Heuzey [ösa], Leon, fransk arkeolog, f. 1831,
d. 1922, professor vid École des beaux arts och senare
föreståndare för antikafd. vid Louvremuseet, utgaf
en rad viktiga arbeten: Mont Olympe et VAcarnanie
(1862), Mission archéologique de Ma-cédoine (1864-67),
Nouvelles recherches sur les terres cuiles grecques
(1877), Les figurines antiques de terre cuite au
musée du Louvre (1878-83), Catalogue des terres
cuites du Louvre (1882), Les origines orientales
de Vart (1893) och Sceaux inédits des rois d’Agadé
(1897). H. var en af de främste forskare, som framgått
ur Ecole d’Athénes. Hans (jämte arkitekten Daumets)
expedition till Macedonien gaf synnerligen goda
resultat, t. ex. upptäckten af en storartad grekisk
villa vid Påla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free