Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärtblock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(före 1919 Smaalenenes amt), Norge. 142,47 kvkm. 2,442 inv. (1920). Jordbruk
och skogsbruk. – 2. Socken i H. pastorat. 108,90 kvkm. 1,448 inv. (1920).
1–2. K. G. G.
Hoccleve [hå’kliv], Thomas. Se Occleve.
*Hochschild. 1. J. H. H. var riksdagsman 1765–66
(ej 1769) och 1771–72. – 4. K. F. Lotharius H. blef
utrikesminister 1880 (ej 1889).
Hochstädt, stad. Se Höchstädt.
*Hodeida ligger nu inom det halfsuveräna imamatet
Jemens område. Omkr. 40,000 inv. Det besattes under
Världskriget af engelsmännen och utrymdes af dem i jan. 1921.
Hodge [hå’dʃ], John, engelsk arbetarledare och
politiker, f. 29 okt. 1855 i Muirkirk, Ayrshire,
var urspr. metallarbetare, grundade det stora
fackförbundet "British steel smelters’ mill, iron
and tinplate workers’ association", var länge dess
sekreterare och är f. n. president såväl för denna
organisation som för en liknande, "Iron and steel
trades confederation". H. är sedan 1906 led. af
underhuset och var 1915 t. f. ordf. för arbetarpartiet
där. Han var dec. 1916–aug. 1917 arbetsminister
och därefter till jan. 1919 pensionsminister i
Lloyd Georges ministär. H. har verksamt deltagit i
tillkomsten af förlikningsråd (conciliation boards)
för afvärjande af arbetstvister.
V. S–g.
Hodgkin [hå’dʃkin]. 1. Thomas H., engelsk läkare,
f. 1800, d. 1866 i Jafa, blef 1823 med. doktor i
Edinburgh och 1825 lärare i patologisk anatomi vid
Guy’s hospital och intendent för dess museum. Från
1837 var han lärare i inre medicin vid S:t Thomas
hospital. Bland hans skrifter märkas Lectures
on morbid anatomy of serous and mucous membranes
(1836). Han beskref 1832 den sedermera efter honom
uppkallade Hodgkins sjukdom (se Pseudoleukemi).
H. samverkade i filantropiska företag med
sir Moses Montefiore och aled under en med denne
företagen orientresa.
2. Thomas H., den föregåendes brorson, engelsk
historiker, f. 29 juli 1831 i London, d. 2 mars
1913 i Falmouth, tillhörde en kväkarsläkt, var
delegare i en bankirfirma i Newcastle upon Tyne
och egnade vid sidan af sin bankverksamhet mycken
möda åt genomforskandet af den äldre medeltidens
historia, inom hvilken han vann anseende som
auktoritet genom sitt stora verk
Italy and her invaders (8 bd, 1880–99).
Bland hans öfriga arbeten märkas
Theodoric the goth (1891),
Life of Charles the great (1897) och
del 1 i Longmans "Political history of England".
Liflig personkarakteristik och målande episodskildringar
snarare än kritisk skärpa kännetecknade hans författarskap.
2. V. S–g.
Hodgson [hå’dʃsən], Richard, engelsk psykolog,
f. 1855 i Melbourne, d. 1905 i Boston, förvärfvade
vid födelsestadens universitet juris doktorsgrad och
vistades 1878–81 i Cambridge, vid hvars universitet
han erhöll en hedersgrad och höll föreläsningar. I
den 1882 stiftade Society for psychical research blef
han tidigt en mycket verksam medlem och utsändes 1884
af detta sällskap till Indien för att undersöka de
"underverk", som uppgåfvos förekomma i fru Blavatskys
teosofiska förbund. I den rapport, som han därom
publicerade i sällskapets "Proceedings" (1885),
betecknade han företeelserna
i fråga som bedrägerier. 1887 deltog han
i Amerika i undersökningar af trancefenomen,
särskildt vid försök med mediet fru Piper. Sina
resultat framlade han i "Proceedings" 1892
och 1898. I samma publikation infördes ock
Possibilities of malobservation and lapse of memory (1887),
som nogsamt visar den kritiska försiktigheten
hos denne flitige psykiske forskare.
S–e.
*Hodler, F., dog 19 maj 1918 i Genève. Bland
hans verk från 1900-talets första skede äro monumentalmålningarna
Studenterna tåga ut i frihetskriget 1813 (målad 1909, universitetet i Jena) och
Reformationen, eg. borgerskapets edgång, väggmålning i nya rådhuset i Hannover (1913).
H. står fortfarande – framför allt från tysk synpunkt – som
en af det moderna måleriets starkaste genombrottsmän och som
väggmåleriets nydanare. Ur den rika litteraturen om H. må nämnas
F. Bürger, "Cézanne und H." (1912),
monografier af
A. Weese (1910),
Bürger (2 dlr, 1913),
Mühlestein (1914),
Troy (1918),
L. A. Loosli (monumentalverk, 1918 o. f.),
Steinberg (1919),
Frey (1922) och
E. Bender ("Die kunst F. H:s", I, 1922).
G–g N.
*Hoek van Holland inkorporerades 1914 med Rotterdam.
Hoel [hol], Adolf, norsk geolog, f. 15 maj 1879 i
Sörum, filos. kandidat 1904, docent i geologi 1919,
har deltagit i många vetenskapliga expeditioner till
Spetsbergen samt utfört betydande arbete med landets
kartläggning och insamling af geologiskt materiel,
hvarjämte han mycket bidragit till bildandet af
företag för kolfältens utnyttjande. H. har utgett
flera arbeten rörande kvartärperioden i Nord-Norge
och många afh. rörande Spetsbergens geologi, topografi
och nyare historia.
M. H.
*Hoepli, U., blef 1901 hedersdoktor vid
Zürichs universitet. I samband med hans
förlags 50-års-jubileum (dec. 1921) utgafs
"Catalogo cronologico e alfabetico . . . delle
edizione H. 1872–1922" (1922; med historik öfver
förlaget). Serien "Manuali Hoepli" omfattade då
inemot 2,000 volymer. H. upprättade 1922 i Milano
ett folkbibliotek ("Biblioteca popolare Ulrico H.").
Jfr biografi öfver H. af M. Scherillo (1922).
V. S–g.
Hoeppner [hö’pp-], Ernst von, tysk militär,
f. 14 jan. 1860 i Tonnin vid Wollin, blef 1880 officer
vid kavalleriet och vann sedermera befordran inom nämnda
truppslag och generalstaben, där han blef kapten 1899 och
major s. å. 1907 blef han, som öfverstelöjtnant, chef för
13:e husarreg., 1911 öfverste vid generalstaben och 1912
generalmajor och chef för 4:e kav.-brigaden. 1914 blef han
adlad. Under Världskriget var han 1914–16 stabschef vid
3:e armén och från nov. s. å. till krigets slut, som
generallöjtnant, chef för tyska luftstridskrafterna, om
hvilkas organisation och användning han inlade betydande –
äfven af motsidan erkänd – förtjänst. 1919 blef han
general af kavalleriet och chef för 18:e armékåren.
S. å. erhöll han afsked. H. har utgett
Deutschlands krieg in der luft (1921).
H. J–dt.
*Hoernes. 1. Moritz H. blef 1911 professor i
förhistorisk arkeologi i Wien och dog där 10 juli 1917.
Han skref Kultur der urzeit (3 bd, 1912). –
2. Rudolf H., den föregåendes broder, geolog,
f. 7 okt. 1850 i Wien, d. 20 aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
