- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
645-646

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inskrifningsbefälhafvare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

645

Inteckningsbok-Intelligenspröfning

646

tion (sp. 371-372) och Egarhypotek, dessa båda i
Suppl. Andra nyheter i fråga om inteckning äro de,
som afse att underlätta afskilda smärre jordområdens
("egna hems") frigörande från de inteckningar, som
belasta den egendom, hvarifrån områdena afskilts;
i sådant syfte ha bestämmelser getts ang. dels
ryttar-, soldat- och båtsmanstorp (1907, 1911, 1921;
om dessa torp se Indelta armén, sp. 475-476), dels
vanliga af-söndrade lägenheter på landet (1909;
se J o r d a f-söndring), dels områden, inlösta
jämlikt den s. k. ensittarlagen (1918, 1920;" se
E n sitt arla gen. Suppl.), dels ock afstyckade
områden i stad (1921; se Fastighetsbildning i
stad. Suppl., sp. 749). Ytterligare må erinras om
(den 1920 införda) möjligheten att genom inteckning
i fastighet, hvarå elektrisk kraftstation finns,
trygga betingad rätt till elektrisk kraft från
densamma (se Elektriska anläggningar. Suppl., 4)
&). Hurusom, i fråga om utfärdande af gravationsbevis,
under vissa förutsättningar vitsord tillerkänts
fastighetsböckernas innehåll, se G r a v
a-tionsbevis. Suppl.

I Finland gäller fortfarande, jämlikt
inteckningsförordningen 9 nov. 1868, samma
grundsats, som före 1875 kännetecknade äfven
den svenska inteckningsrätten (jfr hufvudarb.,
sp. 753, 754), nämligen att en fastighetsegares
borgenär må, vare sig egaren medgett inteckning
för fordringen eller ej, vinna sådan inteckning,
blott fordringen grundas å skriftlig handling.
C. G. Bj.

Inteckningsbok, jur. Se Lagfartsbok. - I fråga
om fartygsinteckning (se d. o. Suppl.) motsvaras
inteckningsböckerna af Stockholms rådstuf-vurätts
inteckningsbok för fartyg, i fråga om inteckning i
tomträtt eller vattenfallsrätt af den tomträttsbok
resp. vattenfalls-rättsbok (se dessa ord), som
föres hos hvarje häradsrätt och rådstufvurätt i
riket. - I Finland äro fastighetsböcker (lagfarts-
och inteckningsböcker) i allmänhet ej påbjudna;
för lagfarter å och inteckningar i enskild järnväg
föres dock vid vederbörande rådstufvurätter särskild
fastighetsbok (jämlikt lag 15 april 1889). Den
svenska inteckningsboken för fartyg motsvaras i
Finland af skeppsregistren hos städernas magistrater
och ordningsrätter (förordn. 11 nov. 1889). C.G.Bj.

* Integritet. 1. Om den norska integritets-traktaten
af 2 nov. 1907 se östersjöaf-talet (äfven i Suppl.).

Intellekt, dets. som lat. intellefctus (se d. o.).

Intelligensmätning. Se Intelligenspröfning 2. Suppl.

Intelligenspröfning, psyk., psykologiska,
resp. psykiatriska försök till metodisk undersökning
af personers förstånd i allmänhet eller ock
i och för undersökning af deras lämplighet ur
intellektuell synpunkt för bestämda yrken. -
1. Behof vet af förfaringssätt att direkt pröfva
intellektuell normali-tet har med tiden gjort
sig gällande i skolväsendet och psykiatrien. På
förståndslifvets område förekomma dels intellektuella
utvecklingshämningar, såsom idioti, imbecillitet
och debilitet (se nedan), dels intellektuell
defekt (demens) såsom symtom af fallandesot
och sinnessjukdomar. Tidigare nöjde man sig vid
psykiatrisk praxis med att af samtal med patienterna
osystematiskt dra slutsatser om

deras förmåga att reda sig med enklare
förståndsuppgifter och om relativ förnuftighet i
deras handlingssätt. Först Rieger (1888) utförde en
systematisk försöksmässig pröfning af en patients
intellektuella prestationer. Men fr. o. m. Wernicke
har den praktiska psykiatrien öfvergått till att för
in-telligenspröfning utfinna frågor och frågetyper,
som för sitt besvarande icke förutsätta andra än
fullkomligt alldagliga föreställningar och kunskaper,
t. ex. "förståndsfrågor", differensfrågor, tolkning
af lämpligt valda bilder, insättning af utelämnade
ord i en sammanhängande betydelsebärande text,
satskombination af ett visst antal gif na ord,
riktig uppfattning och reproduktion af berättelser och
anekdoter med poäng, tolkning af ordspråk m. m. Dylika
pröfningsförsök ha sammanställts i pröf-ningsserier,
af hvilka t. ex. Ziehens åtnjuter allmän popularitet.

2. Intelligensmätning. Sedan i början på
1800-talet franska och tyska psykiatriker
(Es-quirol, Griesinger m. fl.) börjat beskrifva
intelligensdefekterna, har under 1800-talet en
systematisk omvårdnad af imbecilla och idioter
kommit till stånd i sinnesslövården. Lättare grader
af intellektuell undermålighet, debilitet, ha
därefter fr. o. m. Stötzner (1864) omhändertagits i
hjälp-skolor (hjälpklasser; se art. Test, sp. 992). Då
det 1904 i Frankrike bestämdes, att intet barn finge
öfverföras till hjälpklass utan läkarundersökning,
föranleddes däraf A. Binet (se denne, äfven i
Suppl.) att (jämte Th. Simon) utarbeta en skala
af intelligensprof af stigande svårighetsgrad,
omfattande 5 prof i hvarje ålder fr. o. m. 3
år. Ett prof gäller enligt Binet som normalt, om 75
proc. af alla barn i en viss ålder lösa det. Ett
barn beräknas vara normalt, om det löser samtliga
prof i sin egen ålder och i åldrarna därunder, men
intet prof därutöfver. Genom sammanräkning af antalet
lösta prof beräknas barnets intelligensålder. Ett
normalt barn har enligt definitionen samma
intelligensålder som lefnadsålder. Begåfning under
barndom och ungdom framträder som försprång i
intelligensutvecklingen, bristande begaf ning som
eftergifvenhet i intelligensålder i förhållande
till lefnadsålder. Binet fann genom pröfning af
idioter, att dessas intelligensålder, oberoende af
lef-nadsåldern, aldrig öfvérstiger omkr. 2-3 år;
im-beciller uppnå högst en intelligensålder af 7-8
år. Antalet debiler utgör omkr. V-f2 å 2 proc. ai
totalantalet barn. Termen intelligensmätning härrör
från Binet. Genom hans pröfningar ha tidigare
iakttagelser af den svenske läkaren Hammarberg
ang. sammanhanget mellan intelligensdefekt
och hjärnbarkens utvecklingsnivå blifvit
bestyrkta. Intelligensmätning har i Tyskland och
Förenta staterna användts för skolbarns afsöndring
till begåf-nings- eller specialklasser, för
yrkesvalsvägledning och yrkesrådgifning (se d. o.,
sp. 610). Under organisering af den amerikanska armén
1917-18 pröfvades icke mindre än 1,700,000 man med
kombinerade intelligens- och kunskapsprof; med ledning
af dem hänvisades ett urval af de pröfvade till
utbildningsskolor för officerare. Efter Världskriget
har i flera länder företagits en klassi-fikation af
ett antal olika yrken med hänsyn till deras utöfvares
genomsnittliga intellektuella nivå. Under ledning af
Spearman ha under senare tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free