- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
765-766

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jensen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

765

Joffe-Johan Adolf

766

världen. J. är med. hedersdoktor
vid universitetet i Leipzig (1923).
J. V-m.

Joffe, Adolf Abramovitj, bolsjevikisk rysk
diplomat, af judisk börd, f. 1883 i Simferopol,
var dec. 1917-mars 1918 sovjetdelegerad vid
fredsunderhandlingarna i Brest-Litovski, efterträddes
i april s. å. som utrikeskommissarie af Tjitjerin
och blef därefter Sovjet-Rysslands ambassadör i
Berlin. Som sådan stod han i liflig förbindelse
med de revolutionära kretsarna och främjade deras
propaganda, bl. a. genom att i visitationsfria
diplomatiska försändelser låta insmuggla uppviglande
skrifter. När detta några dagar före revolutionen
i nov. 1918 upptäcktes, nödgades J. och den öfriga
ambassadpersonalen lämna Tyskland. J. ledde därpå
efter hvartannat de ryska fredsförhandlingarna
med Estland, Litauen, Lettland och Polen, deltog
sept. 1922 i förhandlingarna i Tschang-tschun mellan
Yttersta österns republik och Japan (se d. o. SuppL,
sp. 745) och är f. n. (1924) ryskt politiskt ombud
i Kina, där han sökt afpressa Kinas regering ett
de-jwre-erkännande af ryska sovjetrepubliken.
V. S-g. Joffre [jå7fra], JosephJacquesCésaire,
fransk militär, f. 12 jan. 1852
i Rivesaltes-(dep. Pyrénées-orientales), blef
officer vid ingenjörkåren 1870 och deltog som sådan
i fransk-tyska kriget 1870-71 vid försvaret af
Paris. 1885 sänd till Formosa som ingenjörkapten,
deltog han med utmärkelse i öns försvar. 1886-89
till-bragte J. i Tonkin och 1892-94 i Central-Af-rika,
där han 12 febr. 1894 intog Timbuktu. Han återkom
som öfverstelöjtnant till Frankrike s. å., men
sändes 1897 som öfverste till Madagaskar, där han
ordnade försvaret af Diégo Suarez. 1901 blef han
brigadgeneral och 1903 direktör för ingenjörväsendet
i krigsministeriet samt 1905 med divisionsgenerals
grad kommendant i Lille. 1908 blef han chef för
2:a armékåren (Amiens) och kallades 1910 till
medlem af Conseil supérieur de la guerre samt
utnämndes till inspektör för militärläroverken och
för kustförsvaret. 1911 blef han vice president i
krigsrådet och chef för generalstaben, hvarmed följde
högsta befälet öfver fälthären i krig. Den franska
krigsplanen 1914 var uppgjord (eller åtminstone
gillad) af J., som icke trodde på ett vidt omfattande
anfall af tyskarna genom Belgien. Då det visade sig,
att denna plan hvilade på oriktiga förutsättningar
beträffande såväl tyska krigsplanen som tyska härens
styrka - hvilket gaf anledning till de allierades
nederlag i krigets början -, förlorade J. icke modet,
utan uppgjorde en ny operationsplan, hvarigenom det
(vid Marne) lyckades de allierade att rycka till
sig initiativet. Därigenom hade J. upprättat sitt
på grund af motgångarna något rubbade anseende och
fick fortfarande utöfva högsta befälet. De våldsamma
anfallen under 1915 medförde emellertid icke de
afsedda framgångarna, och stämningen blef inom

politiska kretsar alltmera ogynnsam för J. För att
minska hans direkta inflytande på ledningen utnämnde
regeringen honom i dec. 1915 till högste befälhafvare
för de franska arméerna i Europa med general de
Castelnau såsom generalstabschef. Efter motgångarna
1916 fråntogs J. dec. s. å. det verkliga befälet, och
han anställdas för en helt kort tid såsom "teknisk
rådgifvare" åt den nyinrättade krigskommittén. På
samma gång utnämndes J. till marskalk af
Frankrike. J. afgick sedan på en beskickning till
Amerika 1917 och företrädde Frankrike vid vissa
sammankomster mellan de förbundna staterna m. m. Han
sändes efter kriget i propagandasyfte bl. a. till
Rumänien 1920 och Japan 1922. 1920 invaldes han
i Franska akademien. - Flera arbeten rörande J:s
militära verksamhet, såväl ode-ladt berömmande
som delvis kritiserande, ha utkommit. Nämnas kunna
A. Séché, "Le general J." (1915), Mermeix, "J. La
premiére crise du com-mandement. Nov. 1915-dec. 1916"
(1919), samt Hanotaux och Fabry, "J." (1921). Själf
har han i ett litet arbete, lOH-iOlö. La préparation
de la guerre et la conduite des operations,
skildrat tilldragelserna, hufvudsakligen till
Marneslaget 1914, Timbuktufälttåget skildrade
han i Ma marche sur Tombouctou (1896).
C. O. N.

"Johan, svenska konungar. - 3. J. III. Bland
litteratur om J. och hans tid märkas ytterligare
H. Biaudet, "Le Saint-Siége et la Suéde durant la
seconde moitié du 16 :e siécle" (Paris, 1906; utvidgad
uppl., Paris, 1907) och "Jean III de Suéde et sa cour"
(i "Annales academiae scientia-rum Fennicse", bd 8,
1913), L. Karttunen, "Antonio Possevino" (Lausanne,
1908), och K. I. Karttunen, "Jean III et Stefan
Batory" (Geneve, 1911).

Johan II (Johan Maria Frans P l a-cidus),
furste af och till Liechtenstein, f. 5 okt. 1848
i Eisgrub i Mähren, tillträdde 12 nov. 1858
regeringen i furstendömet Liechtenstein och var
till revolutionen 1918 äfven ärftlig medlem af
österrikiska riksrådets herrehus. Monarkiens fall i
Österrike och Tyskland 1918 berörde endast i så måtto
dess ställning i Liechtenstein, att furst J. fann
sig föranlåten att medge författningens grundliga
demokratisering. Jfr Liechtenstein (äfven i SuppL).
V. S-g.

Johan Adolf (skref sig själf och kallades af
samtiden oftast Hans Adolf), hertig af Pion, dansk
fältherre, f. 1634, d. 1704, tillhörde hertigliga
linjen Holstein-Plön och var sonson till danske
konungen Kristian IILs son Hans (den yngre), hertig
af Sönderborg. Han trädde vid unga år i kejserlig
krigstjänst och stred 1664 som generalmajor i Ungern
mot turkarna. 1674-75 anförde han med utmärkelse
den braunschweigska afdelningen af tyska rikshären
i kriget mot Frankrike, blef i jan. 1676 dansk
öfverfältmarskalk med säte i konseljen och presidium
i krigskollegiet. Han pådref ifrigt rustningarna och
deltog i störtandet af Griffenfeld, hvars ljumhet
i fråga om rustningsangelägenheter hos J. väckte
misstankar om förräderi. J. var i början af kriget i
Skåne Kristian V:s förnämste rådgifvare, men förlorade
konungens förtroende genom sin härsklystnad och drog
sig redan på hösten 1676 tillbaka till Pion. Han var
dock fortfarande Danmark hängifven och uppbjöd 1700
sitt politiska inflytande för att skaffa det drägliga
villkor i fre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free