- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
785-786

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johnson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

785

Jordan-Jordbrukarbanken

786

Jordan [jårdä7], Gam i 11 e. Se Jordan, M. E. C.,
sp. 111.

Jordan [jårda7], Alexis, fransk botanist, f. 29
okt. 1814 i Lyon, d. där 7 febr. 1897, visade
genom mångåriga iakttagelser i naturen och talrika
planmässiga renkulturer ur en individ, att Linnés
arter, äfven sådana, hos hvilka ingen variation
iakttagits eller förmodats, till mycket stor del
bestå af ett större eller mindre antal (t. ex. hos
Draba verna af 200) s. k. småarter 1. elementararter
(jfr D e-scendensteori, sp. 203). Dessa visade sig
vara ärftligt konstanta vid kultur och hybridiserade
i regel ej inbördes. Slutligen påvisade och beskref
J. omkr. 2,000 småarter, hörande till 200 släkten. För
ärftlighetsforskningen och kulturväxtförädlingen är
J:s arbete på detta område af stor betydelse. Hans
forskningar ha fortsatts i Sverige särskildt af
V. Wittrock (Viola), Ernst B. A. Almquist (Capsella)
och G. A. H. Dahlstedt (Taraxacum). Bland J:s skrifter
märkes det berömda verket Icones florce Europas
(1866-70). G. L-m.

Jordan [djå’dn], David Starr, amerikansk zoolog,
f. 19 jan. 1851 i Gainesville, staten New York,
professor i biologi 1875-79 vid Butler uni-versity
och i zoologi 1879-85 vid Indianas universitet,
dettas rektor 1885-91, rektor för Leland Stanford
junior university i Kalifornien 1891-1913 och detta
universitets kansler 1913-16. Hans vetenskapliga
verksamhet gäller företrädesvis ich-thyologien:
A manual of vertebrate animals of Northern united
states (1876), Fiskes of North and Middle America
(tills, med Evermann, 1896), The genera of fishes
(1918) o. a. Han blef led. af sv. Vet. akad. 1915.
L-e.

Jo7rdan, Sverre, norsk musiker, f. 1889 i Bergen, elev
af da Motta och Ansorge i Berlin 1907- 14, är i Norden
och Tyskland fördelaktigt känd som pianist och jämväl
som tonsättare af sånger, piano-och violinstycken,
orkesterverk (bl. a. Norvegiana i 5 satser) samt
musik till Björnsons drama "Halte Hulda" (1919).

Jordanskaffning. Se Egna hem, sp. 463- 464, och
Jordförmedling, båda i Suppl.

Jordarter, Sällsynta, kem,, oxiderna af en grupp af
omkr. 16 med -hvarandra nära besläktade metaller,
som tillhöra grupp III af grundämnenas periodiska
system (se Grundämnen, sp. 436, äfven i Suppl.). De
äro, i ordning efter stigande atom vikt: skandium,
yttrium, lantan, cer, praseodym, neodym, samarium,
europium, gado-linium, terbium, dysprosium, holmium,
erbium, tulium, ytterbium och lutetium. Och måhända
återstå ännu någon eller några hithörande metaller
att upptäcka. För alla dessa metaller (utom de 2
förstnämnda) ligga atomvikterna mellan 139 (för
lantan) och 175 (för lutetium). Sedan Gadolin
(se d. o.) 1794 i det efter honom uppnämnda
mineralet gadolinit (se d. o.), från Ytterby i
närheten af Vaxholm, upptäckt den första sällsynta
jordarten, hvilken kort därpå, 1797, af Eke-berg
efter mineralfyndorten erhöll namnet "ytter-jord",
har af ett mycket stort antal framstående kemister
mycken möda blifvit nedlagd på att utforska de
sällsynta jordarternas kemi. Härvid ha mycket ofta
svenska kemister, såsom Berzelius och Hisinger,
K. G. Mosander, J. F. Bahr, 0. M. Höglund, S. Jolin,
L. F. Nilson, P. T. Cleve, C. v.

Scheele, 0. Holmberg, C. Benedicks, A. Langlet,
Astrid Cleve och G. Bodman, lämnat särdeles
värdefulla utredningar (jfr Cleve samt artiklar om
de särskilda jordartmetallerna). En bidragande orsak
till, att svenska kemister så ifrigt sysslat med
undersökningar öfver sällsynta jordarter, torde
ha varit, att Sverige är jämförelsevis rikt på
mineral, innehållande dessa i teoretiskt afseende
intressanta grundämnen. De förnämsta dylika mineral
äro silikaten cerit*, ortit* och gadolinit, fosfaten
monazit* och xenotim samt niobat-, tantalat- eller
titanatmineralen eschynit, fergusonit, yttrotantalit,
samarskit, polykras och euxenit. I allmänhet äro de
sällsynta jordmetallerna trevärdiga element; dock
räknas till dem stundom äfven, såsom en särskild
grupp, de fyrvärdiga metallerna titan, zirko-nium,
hafnium och torium. De trevärdiga jordme-tallerna
bruka indelas i: a) cergruppen, som omfattar cer,
lantan, neodym, praseodym och samarium, samt b)
yttriumgruppen, som omfattar yttrium och öfriga ofvan
uppräknade metaller. Cer-gruppens metaller utmärkas
däraf, att deras sulfat äro olösliga i mättade
lösningar af natriumsulfat, medan sulfaten af’
yttriumgruppens metaller äro däri mer eller mindre
lösliga. De flesta trevärdiga jordmetaller bilda
blott en oxid, motsvarande den allmänna formeln R2
03; dock bilda cer, praseodym och terbium äfven
högre oxider, bland hvilka emellertid endast Ce
02 är saltbildande; cer är med andra ord den enda
bland de sällsynta jordmetallerna, som med syror
ger två serier af salter (se C e r i u m). Alla de
sällsynta jordarterna af formeln R2 03 äro mer eller
mindre starkt basiska och ge med starka syror salter,
som vid vanlig temperatur äro mycket beständiga. De
oxalsyrade salterna utmärkas genom svårlöslighet i
utspädda syror, hvarigenom man har ett bekvämt medel
att skilja de sällsynta jordmetallerna från de flesta
andra metaller. Däremot är det ofta utomordentligt
svårt att skilja dessa metaller från hvarandra,
och flera bland dem ha säkerligen ännu icke kunnat
framställas i fullt rent tillstånd. De metoder,
som företrädesvis blifvit använda för metallernas
åtskiljande, grunda sig antingen på oxidernas olika
starkt utpräglade basiska egenskaper (lantanoxiden
är starkast basisk, ytterbium- och skandiumoxi-derna
svagast) eller på den olika lösligheten af vissa
dubbelnitrat eller af kromaten i vatten, af nitraten
i koncentrerad salpetersyra, o. s. v. Det säkraste
igenkänningsmedlet för de särskilda metallerna är
deras spektroskopiska förhållanden (jfr Spektralanalys
och Spektrum). Alla ge karakteristiska gnistspektra;
några, såsom praseodym, neodym, samarium och erbium,
bilda färgade salter, hvilkas lösningar i sitt
spektrum visa karakteristiska absorptionsband. Efter
Auer v. Welsbachs uppfinning (1885) af gasglödljuset
(se G l ö d l j u s) började man framställa cer-
och to-rium-nitrat i stor skala ur monazit. Denna
industri föranledde ett ifrigt sökande efter mineral,
hållande sällsynta jordarter, och det har därvid
visat sig, att många af ifrågavarande grundämnen
alldeles icke äro så sällsynta, som man länge
ansett. K. A. V-g. Jordbrukarbanken, Aktiebolaget,
konstituerades 14 april 1923 för att öfverta rörelsen
efter

* De med * betecknade mineralen hålla öfvervägande
ceritmetaller, de öfriga öfvervägande
yttriummetaller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free