- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
817-818

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jugo-Slavien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Enligt författningen af 28 juni 1921 är J. en
konstitutionell, ärftlig och parlamentarisk
monarki. Konungen är högste befälhafvare Öfver landets
stridskrafter och kan förklara krig, om landet
anfalles eller blir föremål för krigsförklaring,
samt sluta fred. Han sammankallar och upplöser
folkrepresentationen (narodna skupsjtina), som
består af en för 4 år vald kammare om f. n. 313
medl. (1 för hvart 40,000-tal inv.). Rösträtt
har hvarje medborgare, som fyllt 21 år och
icke faller under strafflagens dom, men inga
andra medborgare än de af serbisk, kroatisk eller
slovensk nationalitet äro valbara till skupsjtinan,
såvida de icke varit bosatta i landet minst 10
år. Folkrepresentanterna måste i tal och skrift
vara mäktiga serbiska språket. Regeringen består af
18 medl.: ministerpresidenten, utrikesministern,
inrikesministern, ministern för åstadkommande
af större enhetlighet i lagstiftningen,
justitieministern, handelsministern, ministern
för post och telegraf, jordbruksministern,
ministern för agrarreformer, finansministern,
undervisningsministern, socialministern,
kultusministern, ministern för grufvor och skogar,
hälsovårdsministern, försvarsministern, ministern för
allmänna arbeten och kommunikationsministern. Riket
är sedan 1922 indeladt i 33 departement
(oblast) och dessa i sin tur i distrikt
(okružni natschelnik och srezni natschelnik)
samt kommuner (opśtinski predsednik) och städer
(gradski natschelnik). Rättsväsendet är genom
den nya författningen organiseradt efter serbiskt
mönster med domstolar i två instanser (se Serbien,
sp. 140). Budgeten för 1923–24 upptar inkomster till
8,935 mill. dinarer (däraf för järnvägar 1,900 mill.,
monopol 1,742 mill., direkta skatter 1,393 mill.,
krigskonjunkturskatt 1,225 mill. och tullar
318 mill. dinarer) samt utgifter till 8,934,6
mill. dinarer (däraf för kommunikationsväsendet
1,544,14 mill., för försvaret 1,508,13 mill. och för
statsskulden 1,059,4 mill. dinarer). Statsskulden
uppgår till omkr. 4,000 mill. frcs (omkr. hälften
krigsskulder). Rikets förnämsta bank är
nationalbanken i Belgrad med ett nominellt kapital på
50 mill. dinarer. Den har rätt att utge sedlar till
ett värde af 3 gånger beloppet af dess metalliska
valuta. 1 nov. 1922 funnos sedlar i omlopp till
4,013,6 mill. dinarers värde.

Flaggan, hvars dimensioner på bredd och höjd förhålla
sig som 7 till 13, har tre horisontala lika breda fält
med de serbiska nationalfärgerna blått, hvitt och
rödt (se färgplanschen till art. Flagga. Suppl.). –
J:s vapen är på röd grund en dubbelörn i silfver, som
på bröstet bär en sköld med i öfre högra sidofältet
serbiska vapnet (ett silfverkors i rödt fält med 4
halfmånar), i öfre vänstra sidofältet kroatiska vapnet
(ett schackrutadt fält med rutor i rödt och silfver)
och i nedre fältet slovenska vapnet (tre gyllene
stjärnor ofvanför en halfmåne i blått fält).

Litt.: "Almanach kraljevina Srba, Hrvata i Slovenaca"
(1921–22), "Yugoslavia" (i serien "Nations of To-day",
1923), Stojanovič m. fl., "The kingdom of the
serbians, croatians and slovenes" (1919), Zebitch,
"La Serbie agricole et sa démocratie" (1917),
A. Szana, "Länder- und völkerkunde Jugoslawiens"
(1921), Filipič, "La Iugoslavia economica" (Milano,
1922), F. Lukas, "Geografija kraljevine Srba,
Hrvata i Slovenaca" (s. å.),
H. Wendel, "Südslawien" (1923), och Fryda von
Kaurimsky, "Jugoslawien" (2:a uppl. s. å.). E. A-t.

Försvarsväsendet har ordnats kring förra
serbiska armén jämte kroatiska, slovenska,
bosniska, hercegovinska och dalmatiska
truppdelar af förra österrikiska armén. Riket
delas i 4 arméområden. Hvarje armé utgöres af
3–5 inf.-div. Hela antalet div. är 16. Hvarje
div. består af 1 inf.-brigad, med 3 reg. om
3 bat. och 1 kulspruteafd., och 1 art.-brigad
med 2 reg. Dessutom ingå i hvar och en af de 4
arméerna 1 tungt art. reg., 1 pionjär- och 1/2
pontonjärbat. samt 1 flygeskader. I hela armén (hären)
ingå äfven 2 kav.-div., om 4 reg. om 4 skvadroner
och 1 kulspruteafd., 3 art.-reg., 1 flyg-, 1
järnvägs- och 1 automobilkår. Därtill komma 8,000 man
gränsbevakning och ett talrikt gendarmeri. Fredsstyrkan
uppgår till 6,740 officerare och 109,000 man. Afsikten
är att kunna uppsätta trupper af andra och tredje
uppbåden liksom i den förra serbiska armén. –
Rekryteringen grundar sig på en tills vidare gällande
förordning med en tjänstetid, som räcker till
50 års ålder, och 18–24 månaders tjänstgöring. –
Flottan utgöres af 12 äldre torpedbåtar (använda
för bevakning af kusten), några patrullbåtar
och 4 f. d. österrikiska monitorer (på Donau).
C. O. N.

Historia. Den sydslaviska enhetstanken har gamla
litterära anor (Gundulic, Križanić, Kačić, Gaj),
men blef politiskt aktuell först under senare delen
af 1800-talet, sedan den främjats bl. a. genom biskop
Strossmayers upplysningssträfvanden. Den bekämpades
särskildt af den ungerska regeringspolitiken, som
sökte spela ut de religiösa motsatserna mellan
dubbelmonarkiens romersk-katolska kroater och
grekisk-katolska serber mot hvarandra. Ett klart
formuleradt reformprogram fick enhetsrörelsen inom
dubbelmonarkien genom den s. k. Fiumeresolutionen 4
okt. 1905, formulerad af de dalmatiske politikerna
A. Trumbić och F. Supilo, på grundval af principen
om nationell själfbestämningsrätt. Närmast ledde den
till en intim samverkan i Dalmatiens och Kroatiens
landtdagar mellan därvarande kroatiska och serbiska
grupper. Denna enhetsrörelse endast stärktes
genom den beryktade Agramprocessen 1909 och dess
efterspel Friedjungsprocessen (se Friedjung,
H.
Suppl.). Serbiens stora framgångar i Balkankrigen
1912–13 bidrogo väsentligt att låta detta land för
Österrike-Ungerns sydslaviska folkelement framstå som
"Sydslaviens Piemont" och att bland dem motverka
de tidigare på sina håll med sympati mottagna
sträfvandena att söka ett trängre förverkligande af
enhetsidealet genom en "trialistisk" omorganisation
af den österrikisk-ungerska statskomplexen (jfr
Trialism). Från Belgrad uppmuntrades ifrigt den
jugoslaviska enhetsrörelsen inom dubbelmonarkien,
där den särskildt vann anhängare bland sydslaviska
studenter, och det var från deras kretsar, som
föröfvarna af mordet i Sarajevo på ärkehertig
Frans Ferdinand och hans gemål 1914 framgingo. Under
Världskriget utsattes rörelsens anhängare för hård
förföljelse, internerades i tusental som misstänkta
samt gjordes till föremål för förräderiprocesser
i mängd.

Kort efter Världskrigets utbrott flydde de
jugoslaviske folkledarna Trumbić och Supilo till
utlandet och upprättade på senhösten 1914 den s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free