- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
951-952

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlsson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

951

Karossen"-Karri

952

till dess stora rikedom och inflytande lades då af
Sandor (Alexander) K., f. 1668, d. 1743, hvilken -
efter att en tid ha tillhört Frans Kå-köczis krigsråd
- med de kejserlige å de ungerske konfedererades
vägnar 1711 afslöt fredsfördraget i Szatmår (se
Ungern, sp. 1041), som gjorde slut på den ungerska
resningen mot habsburgarna. Han upphöjdes 1712
till grefve och blef 1741 fältmarskalk. Bland
hans ättlingar märkas grefve A l o y s K.,
f. 1825, d. 1889, österrikisk-ungersk ambassadör
i Berlin 1871-78 och i London 1878-88 samt en af
dubbelmonarkiens delegerade på Berlinkongressen 1878,
och vidare grefve Georg K., f. 1802, d. 1877, en af de
ungerske magnater, som 1848 hän-gifnast under Kossuth
deltogo i kampen för Ungerns oberoende. Än mer bekant
är hans sonson grefve M i h å l y K. (se nedan).

Mihåly (Mikael) K., ungersk politiker, f. 4 mars
1875, företog efter några universitetsår i Budapest
vidsträckta utrikesresor, bl. a. till Förenta staterna
och Indien, sökte 1902 förgäfves som regeringsvänlig
liberal bli vald till deputerad, men tillhörde
1905 en kort tid deputeradekammaren som medlem af
oafhängighetspartiet. 1909-. 12 var han president
för ungerska landsagrikultur-föreningen och blef
1910 ånyo led. af deputeradekammaren. Där väckte han
uppseende som radikal oafhängighetsman, duellerade i
jan. 1913 med Tisza, sedan denne brutit oppositionens
obstruktionstaktik, och valdes s. å. till president
för det förenade oafhängighetspartiet. Inom
detta sökte han arbeta för en fredsvänlig och
demokratisk politik, ungerskt närmande till ententen,
allmän rösträtt och uppgörelse med de slaviske
nationalisterna inom och utom riket. Han framlade
bl. a. detta program vid en audiens hos president
Poincaré i jan. 1914 och utvecklade det under en
föredrags-turné bland ungrarna i Förenta staterna
(juni-juli s. å.). På hemvägen blef han dagarna
efter Världskrigets utbrott internerad i Frankrike,
men frigafs i sept. och sökte efter hemkomsten utan
framgång sprida sin öfvertygelse om ententens stora
utsikter till seger i kriget. Genom sitt giftermål
(nov. s. å.) med en styfdotter till Gyula Andråssy
d. y. kom han i nära personlig beröring med denne,
men han skilde sig under krigsåren alltmer från
partiets af Andråssy och Apponyi ledda tyskvänliga
flertal, utträdde med ett 20-tal anhängare 1916
formligen ur partiet och bildade en egen, freds-
och ententevän-lig grupp, benämnd Karolyipartiet. Yid
konung Karls tronbestigning, nov. 1916, hoppades han
på stöd af denne för sina idéer och rönte tidtals
en viss uppmuntran af honom och utrikesministern
Czernin. K. började 1917 en intensiv fredskampanj
och trädde sommaren 1918 i Schweiz i beröring med
en-tenterepresentanter, hvarefter han allt ifrigare
yrkade på separatfred och uppsägning af förbundet
med Tyskland. I samverkan med socialdemokraterna
bildade han efter ministären Wekerles demission ett
ungerskt nationalråd 25 okt. 1918 och framlade som
dettas program kraf ven på snar fred, upphörande af
förbundet med Tyskland, hemkallande från fronten af de
ungerske soldaterna, Ungerns fullständiga oberoende
af Österrike och en genomgripande jordreform. Konung
Karl erbjöd honom 26 okt. ministerpresidiet, men
ångrade sig snart, och i stället bildades 30 okt. en
ministär Hadik, som emellertid

följande dag genom en revolutionär resning i
Budapest förmåddes att af gå, hvarpå K. utsågs
till ministerpresident. Några dagar senare löstes
den nya ministären från sin ed till monarken,
och sedan denne (13 nov.) afsagt sig all andel i
regeringsärendena, utropade K. under massornas
påtryckning republiken (16 nov.). K., som 11
jan. 1919 utsågs till republikens provisoriske
president, gjorde för-tviflade försök att genom
undfallenhet för ententen och vädjanden till Wilson
rädda det mesta möjliga af Ungerns territoriella
integritet. Samtidigt blef hans inrikespolitik
under förhållandenas tryck alltmer demagogisk. Då
de allierade i strid mot vapenstilleståndsvillkoren
läto rumänerna besätta allt större delar af Ungern,
öfverlät den maktlöse K. 21 mars s. å. i ett
manifest makten till "Ungerska folkets proletariat",
d. v. s. till en bolsjevikisk folk-kommissarieregering
under ledning af A. Garbai och Béla Kiin (jfr U n
g e r n, sp. 1050). Kort därefter nödgades K. gå
i landsflykt. Som apologi för sin politik har han
utgett memoarverket "Gegen eine ganze welt" (1924).
V. S-g.

"Karossen. Se äfven Au t omobil. Suppl.

Karp, zool. SeKarpsläktet.

Karpalund-Degeberga järnväg. Se östra Skånes
järnvägar.

Karpaterkåren, tysk, af 4:e reservkårens stab, 3-4
inf.-fördelningar och l "hjulryttarbrigad" bestående
arméafdelning, som under Världskriget från juli 1916
till dec. 1917 deltog i striderna (ställningskriget)
i Karpaterna och de därefter följande striderna i
Bukovina. Kårens befälhafvare var till 7 aug. 1916
general v. Winckler, därefter general v. Conta. Jfr
Karpaterna. Suppl. H. J-dt.

* Karpaterna. östra delen af de egentliga K. -
Skogs-K. - utgjorde under Världskriget en särskild
krigsskådeplats. Under tidsskedena sept. 1914-maj
1915 och juni 1916-juli 1917 utkämpades där ett så
godt som cafbrutet ställningskrig, tidtals och på
vissa ställen afbrutet af större strider, som stundom
antogo formen af verkliga fältslag, mellan ryssarna,
som delvis med framgång sträfvade efter att genom K:s
pass komma ned på ungerska slätten, och de allierade
(österrikarna, understödda af tyska kårer). Den
vintertiden rådande skarpa kölden och myckna snön,
som i hög grad försvårade tillförseln af förnödenheter
till trupperna, gjorde striderna i K. ytterst prof
vande för dessa. Jfr Världskriget, sp. 173, 177, 187,
206, 207, 224 och 225. H. J-dt.

*Karpathos hade 8,527 inv. (greker) 1912. K. tillhör
Tolföarna (se d. o.) och hålles besatt af italienarna
sedan 1912.

Karpato-ryska området (tjech. Podkarpatskd Rus,
fr. Russie souscarpathique), den nordöstligaste,
inom Karpaternas område belägna och väsentligen
af ukrainare (rutener) bebodda delen af republiken
Tjecho-Slovakien. Jämte Slovakien (tjech. Sloven-sko)
afträddes detta område af Ungern i freden i Trianon
1920; det omfattar 12,694 kvkm. och hade 1921 483
kommuner med tills. 605,731 inv. Dess tre städer äro
Uzhorod (Ungvar), Mukacevo (Mun-kåcs) och Beregsasy
(Beregszåsz). Se vidare T j e-cho-Slovakien. Suppl.

Karri, bot., trädslag (Eucalyptus diversicolor). Se
V ä s t - A u s t r a l i e n, sp. 346.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free