- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
981-982

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

981

Kemi-Kemisk energi

ha utöfvat. Se vidare
Turkiet. Suppl. Historia.
V. S-g.

*Kemi. Den centrala ställning, som kemien tills. med
fysiken intar inom den moderna naturvetenskapen
och tekniken, har under de senaste 15 åren
framträdt allt starkare. De vunna resultaten äro
så många, att de ej kunna uppräknas hvart för sig;
endast utvecklingens art och riktning skola kort
skisseras. Under 1900-talets första årtionde stod
den preparativa organiska kemien på höjden af sin
utveckling; dess främste man, E. F i s c h e r,
utredde i princip proteinernas, kolhydratens,
gluko-sidernas och garfämnenas byggnad och
fortsatte sin banbrytande verksamhet intill sin död
(1919). I Sverige representerades denna period af den
preparativa kemien särskildt af 0. Widman och P. K l
a s o n, hvilken senare äfven riktade den tekniska
kemien med många viktiga rön; i Danmark utförde
S. P. L. Sörensen intressanta synteser af aminosyror,
och i Finland uppklarade A. 0. Asch a n samtidigt
med Nobelpristagaren 0. W a 11 a c h terpenkemiens
väsentligaste drag. Samma ledande ställning inom
den organiska kemien, som E. Fischer innehade vid
sin död, tillkommer numera E. Willstätter, som
klarlagt blodfärgämnets, växtklorofyllets och de
öfriga växt-färgämnenas samt viktiga alkaloiders
byggnad. Bland metodiska framsteg må nämnas de af
Grignard, P. Sabatier och J. B. Sen-d e r e n s
funna och utarbetade förfarandena. Numera träder
den preparativa organiska kemien något tillbaka,
och de intressantaste arbetena röra dels teoretiska
problem, t. ex. kolets valenser, hvartill Gomberg
och senare Schlenk (se d. o. Suppl.) lämnat bidrag,
dels samverkar den organiska kemien med den kraftigt
uppblomstrande biokemien vid bearbetningen af
viktiga fysiologiska frågor. Förutom Kossel (se
d. o.) ha särskildt Levene (se d. o. Suppl.) i
Kockefellerinstitutet i New York gjort viktiga
insatser genom studiet af nukleinsyrorna och
deras spjälkningsprodukter, nukleosider och
nukleotider. Till kännedomen om hormonernas
fysiologiskt mycket viktiga grupp har E. C. K
e n-d a 11 i Amerika väsentligen bidragit genom
utredningen af sköldkörtelns viktigaste beståndsdel,
tyroxin (se d. o. Suppl.). Äfven i England har
den biokemiska forskningen gjort stora framsteg,
delvis med hjälp af Lister-institutets i London
betydande hjälpmedel; chefen för detta instituts
biokemiska afdelning, A. Härden, har lämnat viktiga
bidrag till den moderna jäsningskemien och är
jämte J. C. Drummond en af de mest framgångsrike
forskarna inom vitaminområdet. Äfven enzymkemien
intar inom den moderna biokemien en framskjuten
plats, och Willstätters arbeten förtjäna här ett
särskildt omnämnande. I Sverige är O. Hammarsten
en banbrytare inom enzymkemien, jämte S. G. Hedin
fortfarande verksam på detta område; i Danmark har
S. P. L. Sörensen lämnat värdefulla bidrag till
metodiken.

Inom den oorganiska kemien har upptäckten af
ädelgaserna och af de radioaktiva grundämnena
varit af epokgörande betydelse för den vidare
utvecklingen. Bland preparativa oorganiska kemister må
nämnas A. Stock i Berlin-Dahlem, som framställt många
intressanta nitrider, hydrurer m. m. Till kännedomen
om isotoperna (se d. o.

Suppl.) ha 0. Hönigschmid, A. Russel, K. Fajans och
F. S o d d y väsentligen bidragit. Äfven inom den
oorganiska kemien koncentrerar sig uppmärksamheten
mindre på de preparativa arbetena än på frågor
af allmännare teoretiskt intresse och sådana,
där fysikaliska metoder komma till användning,
såsom kolloidernas omvandlingar (se Fysikalisk
kemi. Suppl.) samt kristallisa-tionsprocessen,
molekylernas orientering vid fria ytor m. m. Frågor af
sådan art behandlas inom topokemien, hvilken under den
senaste tiden tilldragit sig framstående forskares
(F. Habers, V. Kohlschutters) uppmärksamhet. (Se
Kohlschiitter, "Die erscheinungsformen der materie",
1917.)

Största intresse erbjuder dock f. n. den del af den
oorganiska och fysikaliska kemien, som står i samband
med den storartade utveckling, hvilken atomfysiken,
befruktad af Rutherfords och Bohrs arbeten (se
Atommodell och Fysikalisk kemi. Suppl.) undergår.

Inom den analytiska kemien har användningen af
mikro-metoder särskildt framträdt, såväl oorganiska
(F. E m i c h, f. 1860, professor vid tekniska
högskolan i Graz) som organiska (F. P regi). Den
svenska kemiens historia har fått värdefulla bidrag
genom H. G. S ö d e r b a u m, som på uppdrag af
Vet. akad. utgett Berzelius’ bref-växling och
redan förut framträdt som Berzelius-biograf.
H. E.

*Kemi. - 2. Staden ligger vid järnvägen
Uleå-borg-Torneå och är utgångspunkten för
järnvägen till Rovaniemi. I nejden finnas flera
betydande industriella inrättningar, statens
nyligen färdig-blifna Veitsiluoto sågverk samt
A.-b. Kemis anläggningar (se d. o. Suppl.).
O. B-n.

Kemi [ke7-], Aktiebolaget, ett af Finlands största
industriföretag, bildades 1893 genom sammanslutning af
2 trävarufirmor. Aktiekapital 45 mill. mark. Bolaget
eger Karihaara såg med sulfit-cellulosafabrik samt
Laitakari såg, båda utanför Kemi älf s utlopp, af
vensom Roy ttä såg utanför Torne älfs utlopp. Ärlig
produktion omkr. 30,000 standards trävaror och
omkr. 22,000 ton cellulosa. Omkr. 1,200 arbetare.
O. B-n.

Kemiatri, dets. som iatrokemi (se d. o., äfven
i Suppl.).

Kemilumeniscens [-je7ns]. Se Luminiscens.

Kemisk, som hör till kemi, härrör från eller befattar
sig med kemien.

Kemiska harmönikan, fys. Se Sjungande låga.

* Kemiska sällskapet grundlades 1892 och
omorganiserades 1908. Några gånger om året anordnar
sällskapet, stundom tills, med andra vetenskapliga
sammanslutningar, såsom Kemistsamfundet,
Fysiska sällskapet eller Fysiologklubben,
gemensamma sammanträden och inbjuder därvid
föredragshållare från andra svenska eller utländska
universitet. Bland framstående utländska gäster må
nämnas J. Franck, W. Ostwald, F. Pregl, E. Hägglund
och R. Höber. Sällskapets styrelse består af 3
personer. Som hedersled, ha invalts Sv. Arrhenius,
0. Pettersson, P. Klason och 0. Aschan. Sällskapet
eger ett mindre bibliotek, som förvaras vid
Stockholms högskolas allmänna kemiska institution.
H. E.

Kemisk energi [-ji], -fysiol. Se Ämnesomsättning,
sp. 1210.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free