- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
991-992

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Kesslerapparat - *Keszthely - Kesäter - *Ketch - Ketoximer - Ketsak, Kätsak - Kette, Dragotin - *Kety - *Keuru - Kew-förteckningen - Kew-regeln - *Kexholm. 1. - *Key. 1. K. F. E. Emil K. - *Key. 3. Ellen K. - *Key. 4. K. A. Helmer K. - *Key. 5. Einar K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Clermont-Ferrand i Frankrike) eller af kvartstegel,
utgöres (se fig.) af koncentrationspannan A och
rekuperatorn, B. I den förra insuges vid a en brinnande
blandning af generatorsgas och luft, och de heta
låggaserna tvingas genom tvärväggar, d, att stryka
fram i sicksack öfver ytan (b) af den från
rekuperatorn nedrinnande syran, hvilken härigenom på ett
mycket verksamt sätt koncentreras upp till en halt af
97 proc. Från afdelningen A ledas de med vatten-
och syreångor uppblandade gaserna nedifrån uppåt
genom rekuperatorn, B, som är inrättad efter samma
princip som kolonnapparaterna i en spritfabrik (se
Deflegmator. Suppl.). De uppstigande heta
gaserna tvingas i rekuperatorn att bubbla upp
genom flera tunna lager af uppifrån nedrinnande
kammarsyra, hvarigenom denna dels undergår en
förkoncentrering, dels förtätar de från A medföljande
syreångorna, som sålunda hindras från att gå
bort och tvingas medfölja den nedrinnande syran
till koncentrationspannan A. I Kesslerapparaten
rinner alltså den utspädda syran i motsatt
riktning mot de vid a inströmmande eldgaserna, och
genom denna tillämpning af motströmningsprincipen
ernås en mycket effektiv koncentration af syran
med relativt ringa bränsleförbrukning.

        K. A. V—g.

*Keszthely uttalas kä’sthej. I och vid staden
började gymnasierektorn Wilhelm Lipp på 1870-talet
anställa gräfningar samt påträffade tusentals
grafvar (de flesta med jordade lik), härrörande från
200—800-talen e. Kr., och röjande en kultur med
starkt orientaliskt inslag. Se W. Lipp, "Die
gräberfelder von K." (1885).

Kesäter. Se Kjesäter. Suppl.

*Ketch är namn äfven på ett slags lustjakt,
modifikation af yawl.

Ketoximer [ket-], kem. Se Oximer.

Ketsak [ket-], Kätsak, en 14 kvkm. stor sjö,
586 m. ö. h. i Gällivare socken, Norrbottens län, i
öfre delen af Luleälfvens dalgång, omkr. 20 km.
n. om Akavare, afrinner genom Stora Lule älf.

        O. Sjn.

Kette [ke’t-], Dragotin. Se Slovenska
litteraturen
, sp. 1475.

*Kety tillhör nu Polen, vojevodskapet Krakau.
5,740 inv. (1921).

*Keuru. Sedan en del af K. förenats med
Vilppula nya socken, utgör arealen 935 kvkm. 8,950
inv. (1922).

        O. B—n.

Kew-förteckningen [kjo-]. Se Index
Kewensis
. Suppl.

Kew-regeln [kjo-]. Se Index Kewensis. Suppl.

*Kexholm. 1. Sedan 1917 är staden medelst
järnvägen Hiitola—Rautu(—Petersburg) förenad
med landets järnvägsnät.

        O. B—n.

*Key. 1. K. F. E. Emil K. Jfr äfven hans
dotter Ellen Keys biografiska arbete "Minnen av
och om Emil K." (3 bd, 1915—17).

3. Ellen K. S. K. har i Verk och människor
(1910) ytterligare lämnat liffulla
litterärpsykologiska essayer (öfver Verhaeren, Maeterlinck,
Tavaststjerna, Björnson, R. M. Rilke och Malwida v.
Meysenbug m. fl.). Med Minnen av och om Emil
Key
(3 bd, 1915—17) har hon pietetsfullt och
kunnigt fullgjort det af fadern (hvars sekreterare
hon hade varit under hans senare riksdagstid) till
henne öfverlåtna uppdraget att bearbeta och utge
det samlade materialet ang. hans lefnadshistoria och
politiska verksamhet. Detta memoarverk eger
mycket intresse som mänskligt dokument, tidsbild och
källskrift. Sina sträfvanden för kulturell fostran har
hon fortsatt i Tal till Sveriges ungdom (1910) och
Ungdomens förvildning och kvinnornas ansvar för
ungdomen
(1913). Världskrigets upprifvande
erfarenheter föranledde henne att i åtskilliga skrifter
(En djupare syn på kriget, 1916, Själarnas
neutralitet
, s. å., Kvinnorna under världskriget, 1918, m.
fl.) söka komma till rätta med vanskliga tidsproblem
och att med glödande nit föra fridsstiftandets och
den återuppbyggande samfolklighetens talan. Genom
sina många förbindelser med stridsländernas
kulturvärld kunde hon ge värdefulla inblickar i de krigförande folkens
själsrörelser. — Se ytterligare
Emilia Fogelklous uppsats om K. i "Ord bch bild" 1919
och "En bok om Ellen Key" (s. å.; med bidrag från
kvinnor och män af olika nationaliteter).

4. K. A. Helmer K. är alltjämt (1924)
"Svenska dagbladets" hufvudredaktör. Om tidningens
storartade utveckling under hans ledning
(1897—1907 och från 1909) se Svenska dagbladet
(äfven i Suppl.). Vid sidan af sin
tidningsmannaverksamhet, till hvilken också hört många
förtroendevärf i de journalistiska organisationernas tjänst, har
K. äfven varit fullmäktig i Stockholms
handelskammare 1902—16 och styrelseledamot i Kungl.
teaterns a.-b. 1909—14 samt idkat författarskap i
ekonomiska och musikaliska ämnen. För Sveriges
ekonomiska lif har han för en internationell publik
redogjort i Aperçu sur les conditions économiques de la
Suède
(Paris, 1909) och La vie économique de la
Suède
(Paris, 1913). Han har deltagit i
organiserandet af svensk journalistisk
upplysningsverksamhet i utlandet, äfven i Förenta staterna (genom
Svensk-amerikanska nyhetsbyrån). K. företog 1920
en studieresa i Förenta staterna, som han skildrat i
En amerikaresa (s. å.). Bland hans öfriga skrifter
märkas A. O. Wallenberg (1916), Arrigo Boito
(1918), Modern operaregi (1919), Verdis Macbeth
(s. å.), Ekonomisk återuppbyggnad och
koloniseringspolitik
(1922) samt Rekonstruktionspolitikens
bankrutt och kolonialpolitiken
(1923).

5. Einar K., son till den i hufvudarbetet (se
Key 2) omnämnde Axel K., läkare, f. 14 dec.
1872 i Stockholm, student i Uppsala 1891, med.
licentiat vid Karolinska institutet 1902, blef
doktor 1907 och s. å. docent i kirurgi vid institutet.
Han var amanuens bl. a. vid Serafimerlasarettets
ögonklinik 1902 och vid den kirurgiska kliniken
1903—06 samt 1906—09 tidtals föreståndare vid
lasarettets kirurgiska poliklinik. 1906—09 var han
därjämte lärare i kirurgi vid Tandläkarinstitutet.
Som docent var K. 1908—20 tidtals t. f.
klinikchef. Från 1909 förlades hans egentliga arbete
till Maria sjukhus, hvars öfverkirurg och
direktör han är alltifrån 1911. Dec. 1923 utnämndes
han till professor i kirurgi vid Karolinska institutet
(hans klinik är med särskildt tillstånd tills vidare
förlagd till Maria sjukhus). Genom utländska resor
och bevistandet af kirurgiska kongresser har han
vidgat sin erfarenhet och deltagit i diskussioner
öfver flera af den operativa kirurgiens nyförvärf.
Genom ett mästerligt behärskande af de moderna
undersökningsmetoderna, främst i urinvägarnas
sjukdomar, samt en allt rikare erfarenhet på
kirurgiens mest kräfvande fält har K. förvärfvat sig
ett namn bland Sveriges skickligaste operatörer. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free