Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Key. 5. Einar K. - Keyland, Nils - Keynes, John Maynard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora förmåga som sjukhusläkare och
administratör har såväl i Stockholm som i landsorten tagits
i anspråk för planering och granskning af flera
sjukhusbyggen. K. har därjämte funnit tid för
betydande kirurgiskt skriftställen. Hans
gradualafh. (1907) gällde Bidrag till den kirurgiska
behandlingen af ulcus ventriculi. — Bland hans mer
än 50 senare uppsatser må nämnas Om de
traumatiska skadorna å hjärtat och deras behandling
(1909), Über einige neuere behandlungsmetoden
der aneurysmen (1911), flera uppsatser inom
kirurgisk urologi, t. ex. om njurtuberkulosens
diagnos och behandling, om maligna njurtumörer, om
medfödda missbildningar inom urinvägarna m. m.
— Stort uppseende väckte hans sällsynt lyckade
operationer mot blodproppsbildning i artärer
(1913—23). Hans senaste uppsats i detta ämne anses som
ett af de för denna operations teknik och
indikationer grundläggande arbetena. Den moderna
bröstkorgskirurgien har K. sedan 1914 egnat ett antal
högt skattade bidrag, så t. ex. Intratorakal struma
(1914), Operationen wegen primären
wirbelkörpertumoren (s. å.) samt (tills. med professor Jacobæus)
flera arbeten öfver operativ behandling af
intratorakala tumörer samt af lungtuberkulos (1916—24).
Sedan 1914 har K. redigerat "Nord. med. arkiv",
afd. "Kirurgi", och efter dess omdaning till "Acta
chirurgica scandinavica" är han dess
hufvudredaktör. K. är hedersled. af American college of
surgeons och af Surgical club. Hans sjukhus besökes allt
flitigare af utländska kirurger.
4. V. S—g. 5. J. B—g.
Keyland, Nils, folklifsforskare, f. 28 mars
1867 i Mangskogs socken, Värmland, d. där 7 juli
1924, blef filos. kandidat i Uppsala 1890, vistades
1892—95 i Nord-Amerika, bl. a. som lärare vid
Hope academy i Moorhead, Minnesota, verkade efter
hemkomsten ett par år som privatlärare samt blef
1906 amanuens vid Nordiska museet och 1912
intendent för dess kulturhistoriska afdelning på
Skansen. Sedan 1898 företog han för Nordiska museets
räkning upprepade samlings- och studieresor,
hufvudsakligen i Värmland, men äfven i våra nordliga
landskap och Norge. Särskildt må omnämnas K:s
under åren 1916 och 1920 utförda
specialundersökningar rörande värmlandsfinnarnas bosättnings-
och byggnadsförhållanden. Bland de anläggningar
på Skansen, hvilka väsentligt tillkommit genom hans
verksamhet, böra särskildt nämnas Finngården och
Älfrosgården. K. var en af våra främsta
folkmusikkännare. Han offentliggjorde bl. a.
Värmländska låtar (jämte C. W. Rendahl, 1901),
Ringlekar på Skansen (4:e uppl. 1912), Svensk
allmogekost (2 dlr, 1919—20), Julbröd, julbockar
och Staffanssångare (1919), Om kolning (1923)
samt många uppsatser i tidskrifter, framför
allt i "Fataburen" (Primitiva eldgörningsmetoder
i Sverige, 1912—13, 1916 och 1918), i "Journal de
la Société finno-ougrienne" (Om renslakten och
beredningen av renhudar, 1913) och i "Etnologiska
studier tillägnade N. E. Hammarstedt 19 3/3 21"
(Om det lappska dablospelet).
N. E. H.
Keynes [ke͡ı’nṡ], John Maynard, engelsk
nationalekonom och politisk författare, f. 5 juni 1883
i Cambridge, är son till John Neville K. (f.
1852), författare bl. a. till ett för
nationalekonomiens metodlära värdefullt arbete, The scope and
method of political economy (1891; 4:e uppl.
1917). Efter erhållen akademisk grad aflade K.
1906 förvaltningsexamen och blef tjänsteman i
India office, men
öfvergaf redan 1908 den
administrativa banan
och återvände till
Cambridge, där han sedan
kvarstannat som
"fellow" vid King’s
college; sedan 1912 är
han också
medutgifvare af "The economic
journal", Englands
ledande
nationalekonomiska tidskrift. Hans
första större arbete,
Indian currency and
finance (1913), var
frukten af förenade penningteoretiska och angloindiska
intressen. K. togs vid Världskrigets utbrott i
anspråk för statens krigsekonomiska uppgifter. Han
stod 1915—19 finansförvaltningen The treasury,
till tjänst och företrädde den jan.—juni 1919 vid
fredsförhandlingarna i Versailles. I förtviflan öfver
den vändning, som förhandlingarna togo, utverkade
han befrielse från sitt uppdrag och offentliggjorde i
slutet af 1919 det arbete, som inom några få veckor
skaffade honom världsrykte, The economic
consequences of the peace ("Fredens ekonomiska följder",
1920). Dess närmaste syfte var att visa icke blott
frånvaron af moralisk och ekonomisk grundval för
skadeståndsanspråken på Tyskland, utan också, och
framför allt, den ekonomiska omöjligheten af deras
genomförande och de fördärfliga följderna för
Europa och för segrarmakterna själfva af deras
upprätthållande. Utom af stor stilistisk förmåga, klar
ekonomisk blick och ovanligt herravälde öfver det
statistiska materialet uppbars boken af en
öfvertygelsens styrka, som betydde mycket för dess
framgång. Allmänna meningens omsvängning på
skadeståndsfrågans område fick därför sannolikt sin
starkaste impuls därifrån, visserligen samtidigt med att
den suggestiva, men kanske ej alldeles träffande,
skildringen af de europeiska statsmännens brist på
uppriktighet och presidenten Wilsons hjälplöshet i
deras händer stärkte amerikanernas obenägenhet att
medverka till Europas återställelse. I fråga om
rent ekonomiska förhållanden måste den följande
utvecklingen i allt väsentligt anses ha bekräftat
framställningens riktighet, hvilket K. också var i tillfälle
att visa i bokens eljest mindre betydande
fortsättning, A revision of the treaty (1922; "En revision
av freden", s. å.). Syftet med dessa böcker
fullföljdes genom en mängd artiklar i olika länders
tidningar, och 1923 förvärfvade K. det afgörande
inflytandet på den ansedda, förut radikala
veckotidningen "The nation", som därefter, under
redaktion af en bland hans lärjungar, blef organ för den
från Cambridge utgångna ekonomiska och politiska
liberalism, hvars bärare K. är. Hand i hand med
K:s arbete på skadeståndspolitikens omläggning har
därvid gått hans sträfvan att bygga upp
penningväsendet på grundval af en fri valuta med fast
köpkraft gent emot varorna, sålunda en ersättning för
den gamla guldmyntfoten; detta program är
närmare utfördt i arbetet A tract on monetary reform
(1923). I rent vetenskapliga frågor har K:s insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
