Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klotz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1007
Klotz-Klätterjärn
1068
kunna mottagas. Undervisningen
ombesörjes af l föreståndare, l
underlärare och, tidtals, repeti-törer.
S-r.
Klotz [klåts], Louis Lucien, fransk politiker, f. 11
jan. 1868 i Paris, blef advokat därstädes och är
sedan 1898 led. af deputeradekammaren. K. anslöt sig
till det socialradikala partiet, var finansminister
under Briand (nov. 1910-febr. 1911) samt därefter
i ministärerna Caillaux (juni 1911-jan. 1912),
Poincaré (jan. 1912-jan. 1913), Briand (jan.-mars
1913) och Clemenceau (nov. 1917-jan. 1920). I
ministären Barthou (mars-dec. 1913) var han
inrikesminister. K. var en af Frankrikes 5 delegerade
vid Pariskonferensen 1919 och hade som sådan
betydlig andel i tillkomsten af Versaillesfredens
skadeståndsbestämmelser, hvilken han skildrat i De
la guerre å la paix (1924). I deputeradekammarens
utskottsarbete och debatter om finansiella
ämnen intar han alltjämt en framskjuten plats.
V. S-g.
Kl o västen [klå va-]. Se Kl å f v a s t e n.
Suppl.
* Klubb. Somliga klubbar ha till uppgift
att främja vissa praktiska intressen,
t. ex. Kungl. aatomobilklubben och
Kungl. motorbåtklubben (se Automobilklubben. Suppl.),
Svenska aero-nautiska klubben (se Svenska aeronautiska
sällskapet, äfven i Suppl.), Jockejklubben (se d. o.),
Konungens jaktklubb (se d. o.) och Publicistklubben
(se d. o., äfven i Suppl.).
Klubban, biologisk station. Se Uppsala universitet,
sp. 1256.
Klubbformiga papiller, anat. Se Smak, sp. 3.
Klubbformiga spenar, veter. Se Mjölkkörtel, sp. 746.
KlubbTst, medlem af en klubb.
Kluck [klokk], Henrik Kudolf. Alexander von, tysk
militär, f. 20 maj 1846 i Miinster, blef 1866 officer
vid 55:e infanteriregementet, efter att med detta
ha deltagit i Mainfälttåget s. å., och deltog med
regementet i kriget 1870-71. K. tillhörde sedan
alltjämt trupperna, steg småningom i graderna
och blef 1898 chef för 34: e fysiljärreg. 1902
blef han generallöjtnant och divisionschef, 1906
general af infanteriet och chef för 5:e (senare
för l:a) armékåren samt 1913 generalinspektör
öfver den nyinrättade 8:e armé-inspektionen med
säte i Berlin. Dessförinnan (1909) hade K. blifvit
adlad. Yid krigsutbrottet i aug. 1914 ställdes K. som
generalöfverste i spetsen för l:a armén, som fick sin
plats på den genom Belgien och norra Frankrike med
raska steg framryckande tyska härens högra flygel. Han
besegrade därvid belgierna vid Tirlemont och Aerschot
(18 och 19 s. m.), engelsmännen vid Möns (23 och 24
s. m.) och Le Cateau (25 s. m.) samt fransmännen vid
Combles (29 s. m.). Därigenom att K:s armé under
den ytterligare framryckningen gick förbi Paris,
blef den anfallen i högra flanken, nästan i ryggen,
af den nybildade 6:e franska armén (Maunoury) och
nödgades göra front åt höger. K. var emellertid nära
att i sin ordning omfatta denna (slaget vid Ourcq),
då återtåg anträddes natten till 10 sept. Härvid
drog K. sig snedt bakåt åt höger och intog ställning
bakom Aisne mellan Noyon och Soissons. Här nödgades
hans trupper afvärja upprepade engelska och franska
anfall. Ett sådant besvarades med ett kraftigt
motanfall 12-14 jan.
1915 (slaget vid Soissons), hvarigenom tyskarnas
ställning förbättrades. Sårad af en granatskärfva
mars s. å., afgick han som arméchef s. m. och ur
aktiv tjänst 1916. - Sin armés deltagande i de första
striderna har K. skildrat i Der marsch auf Paris und
die MarneschlacU 19U (1920). C. O. N.
*Kluge, Herm an n, dog 25 april 1914.
Klunzinger [klo’nts-], C. Benjamin, tysk zoolog,
f. 18 nov. 1834 i Giiglingen (Württemberg), d. 21
juni 1914 i Stuttgart, var professor i zoologi,
antropologi och hygien vid tekniska högskolan i
Stuttgart 1884-1900. Han författade många skrifter
om koralldjur, högre kräftdjur och om fiskar,
särskildt sådana, som tillhöra Eöda hafvets fauna.
L-e.
Klupanodonsyra [-dån-], kem. Se Trän.
*Klyffotingar, zool. Se äfven Loppkräftcr.
Klyfning, biol. Se Arf t lighet, sp. 1253.
Klyfväxter, bot. Se Schizophyta.
Klyfympning, trädg. Se Ymp n in g, sp. 552.
Klynneglim, Silene dichotoma, bot., ett från östra
Europa härstammande ogräs i vallar och på gräsplaner,
som inkommit med utländskt klöfver-frö och spridt
sig ända upp till Dalarna och Hälsingland. De hvita
blommorna sitta i ett ensidigt klaselikt knippe.
G. L-m.
Klåback, skär i Kattegatt, omkr. l mil n. v. om
Varberg, med en på 57° 9r 15" n. br. och 12° 6’ 34"
ö. lgd fr. Gr. 1917 uppförd, 14 m. hög blixtfyr om
600 hefnerljus’ styrka. Agaljus. E.A-t.
Klådran, zool. Se Talltrasten.
Klåfholmen. Se K löf holmen. Suppl.
Klåfvasten, K l o v a s t e n, asyl för obildbara
sinnesslöa, i Locketorps socken, Skaraborgs län,
11 km. n. ö. om Sköfde. Jfr I d i o t a n s t al
t. Suppl.
*Kläckeberga hör nu till Yäxjö stift. 1,020
inv. (1924).
Klädd kvist, bot. Se Bar kvist. Suppl.
Klädeshandlaren och hans måg (Le gendre de
M. Poirier), framgångsrik komedi af Augier (se denne,
sp. 392).
* Klädesholmen är sedan l maj 1920 annex till Eönnäng,
Orusts och Tjörns kontrakt, Göteborgs stift. 44
har. 879 inv. (1924).
Klädran, zool. Se Talltrasten.
Klängrum och K l ä n g s k å p. Se F r ö k l ä n g-n
i n g. Suppl.
Klärvoaja’ns, nyare svensk skrifform i
st. f. clairvoyance (se d. o.).
Klättblära, bot., namn på Melandrium rubrum.
Klätterjärn, tekn., redskap för klättring uppför
stolpar. Det har formen af en vidkäftad klo, med
en längre öfre och en kort nedre skänkel, på hvars
förlängning foten stiger. Medelst remmar fästes
järnet vid foten. Järnet är så formadt, att den öfre
skänkeln griper kring t. ex. en telegrafstolpe,
medan den nedre stöder mot densamma (se fig. å
sp. 1069). Skänklarna äro försedda med hullingar,
som gripa in i träet, då den klättrande håller benet
jämlöpande med stolpen, och lösgöras därigenom,
att knäet föres framåt. Klätterjärn användas af
arbetare, som skola klättra uppför telegraf- och
telefonstolpar (af trä) för att anbringa beslag,
isolatorer och ledningstråd, utföra reparationer o. d.
S. E. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
