- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1077-1078

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knäreflexen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1923). Se Sydsvenska kraftaktiebolaget (äfven i Suppl.).

Knäreflexen, fysiol. Se Reflex, sp. 1171.

*Knästorp omfattar nu 609 har. 588 inv. (1924).

Knöldjupet kallas den närmast ö. om Hasselön,
i Loftahammars socken, Kalmar län, belägna delen
af Östersjön, innanför och s. v. om Storkläppens
fyr. Namnet torde vara härledt därifrån, att
särskildt fjärdens södra del är besvärad af flera
grundknölar. Största djupet är 32 m.

b>Knöliga spetälskan</b>, med. Se Spetälska, sp. 700.

Knölopal, miner. Se Opal, sp. 737.

Knölranunkel, bot., namn på Ranunculus bulbosus.

Knölros, med., svenska benämningen på erythema
(grek. eryfthéma, rodnad) nodösum (af lat. nodus,
knut, knöl), är en vanlig, särskildt under hösten
och vårvintern uppträdande sjukdom, som yttrar sig
med måttlig feber (omkr. 38° C), svagt utpräglad
sjukdomskänsla samt ett rosliknande utslag på kroppen,
men hvilken till skillnad från vanlig ros (erysipelas)
icke smittar från person till person. Det rosliknande
utslaget uppträder mest på extremiteternas
sträcksidor och med förkärlek på underbenens framsidor
samt är lokaliseradt till underhuden såsom rödblåa,
2–5-öres stora, vanligen rundade, isolerade och
oftast ej sammanflytande, öfver huden framskjutande,
rundade knölar, som ej äro förskjutbara mot huden
och ömma vid beröring och tryck. När dessa knölar
återbildas, försvinner först svullnaden, men huden
antar på de inflammerade ställena violett, blå och
slutligen gul färg, d. v. s. ett liknande färgspel,
som man ser efter blodutgjutningar i underhuden. -
Sjukdomens orsak är sannolikt flerfaldig. I
ett stort antal fall förefinnas hos den sjuke
körtelsvullnader (lymfom) af tuberkulos natur å
halsen eller inom bröstkorgen. I andra fall åter
uppträder knölrosen samtidigt med reumatolda besvär
i ledgångarna, som någon enstaka gång utveckla
sig till verklig reumatisk feber. Sjukdomen
har på den grund antagits ega släktskap med de
s. k. reumatiska infektionerna. Förloppet är i
allmänhet gynnsamt. Efter 2-3 veckor inträder,
äfven utan all behandling, full hälsa, dock
med reservation för de fall, där ett tuberkulöst
grundlidande föreligger. Lokala, värmande omslag om
de angripna delarna med desinfekterande lösningar
(blyvatten, Burows lösning o. d.) visa sig mest
verksamma. De antireumatiska invärtesmedlen ha
föga inverkan. Komplikationer, t. ex. från hjärtat,
äro sällsynta.

I. H.

*Knös. – 3. Olof Andersson K. K:s
Repertorium Sueciæ diplomaticum finns icke i
K. biblioteket, utan i Skara stiftsbibliotek, där äfven de s. k.
Knösiska anekdoterna till Sveriges äldre litterära historia
förvaras. – 6. Tekla L. A. K. Se om henne och hennes moder äfven
V. Horn, "De små Knösarna. Ett romantiskt Uppsalahem" (1921).

*Koadaptation (Koaptation). Se vidare
Descendensteori. SuppL, sp. 302.

Koaptation, biol., liktydigt med koadaptation
(se d. o. och Descendensteori. Suppl., sp. 302).

Koaptationsproblemet, zool. Se Descendensteori. Suppl., sp. 302.

Koati (Coati), zool. Se Näsbjörnsläktet.

Kobb, Gustaf, politiker, matematiker, f. 25 juli
1863 i Göteborg, blef i Uppsala filos. kandidat
1885, filos, licentiat 1888 och filos. doktor 1889,
förordnades s. å. till docent i matematik och 1898
till docent i mekanik vid Stockholms högskola samt
blef 1899 lärare vid Tekniska högskolan, där han
1912 utnämndes till professor i mekanik. Han har
äfven varit lärare i dessa ämnen vid Sjökrigsskolan
1898–1912 samt vid Artilleri- och ingenjörhögskolan
1902–10. K. representerade 1909–11 Stockholms
fjärde valkrets (Östermalm) i Andra kammaren samt
har haft plats i Första kammaren 1912–14 och 1919
(urtiman)–20 (vald för Älfsborgs län) och sedan 1924
(för Södermanlands och Västmanlands län) och har i
riksdagen tillhört liberala samlingspartiet (från 1924
liberala riksdagspartiet). Han var 1912–14 led. af
bevillningsutskottet och har varit suppleant i flera
utskott. Han är sedan 1913 riksgäldsfullmäktig och
från 1916 andre deputerad i Eiksgäldskontoret. K. var
led. af försvarsberedningarna, första afdelningen
(finanserna), 1911–14 och har tillhört Statens
järnvägars pensionskommitté 1903–05 och 1907–08
(sakkunnig) samt sakkunnige för ordnande af statens
pensionsväsen 1913. – K., som var led. af Frisinnade
landsföreningens verkställande utskott 1905-07 och
1908–23 suppleant i dess förtroenderåd, har utgett
en del politiska broschyrer, bl. a. Majoritetsval
eller proportionella val?
(1904) och Proportionalism,
rättvisa och fyrkvälde
(1906). Som produkter af hans
lifliga intresse för krigshistoria och taktik märkas
en uppsats Orsakerna till afgörandet vid Waterloo (i
"Hist. tidskr." 1902) och broschyren Vem var segraren
vid Marne?
(1922). Som vetenskaplig författare har
K. i flera arbeten lämnat värdefulla bidrag till
behandlingen af viktiga problem inom matematiken och
den teoretiska mekaniken. Särskildt må framhållas hans
i "Acta mathematica" införda Sur les maxima et minima
des intégrales doubles, hvari variationskalkylens
problem för dubbelintegraler behandlas i
öfverensstämmelse med den metod Weierstrass gett för
enkelintegraler. Härvid har han lyckats Öfvervinua
det svåråtkomliga problemets många vanskligheter
och framställt resultatet i en form, svarande mot
den, som Weierstrass gett för enkelintegraler.

Gl. I. Bxn.

Kobelt [ka’-], Wilhelm, tysk läkare, zoolog, f. 20
febr. 1840 i Alsfeld (Hessen), d. i mars 1916, var
inom fackkretsar uppskattad för sina många och delvis
mycket omfångsrika arbeten öfver blötdjuren. Han var
verksam äfven som zoogeograf.

L–e.

Kobenthet, X-benthet, kallas den deformitet af
nedre extremiteten, som består däri, att underbenet
vid sträckt knäled ej fortsätter i lårets riktning,
utan afviker utåt. En så förändrad knäled kallas
på ortopediskt språk genu valgum (lat.), om den
förekommer dubbelsidigt genua valga (plur.). I
senare fallet bilda benen, sedda tillsammans
framifrån eller bakifrån, ett X, hvaraf namnet, och
deformiteten är således en motsats till hjulbenthet
(se d. o. Suppl.), äfven kallad O-benthet. Då äfven
under normalt förhållande underbenets riktning något
litet afviker utåt från lårbenets fortsatta riktning,
blir kobentheten den typiska belastningsdeformiteten eller
funktionella deformiteten i knäleden och uppträder som sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free