- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1115-1116

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommissionen för de allmänna kartarbetena ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1115

Kommunallagar-Kommunalmonopol

1116

lösade, oreglerade förstadsbildningar, som blott
genom att förläggas till vederbörande stads-
eller kö-pingskommun kunna bringas i ordnadt
skick, o. s. v.); att samhälles behof af utrymme
för bostäder, industri eller annat dylikt ändamål
icke kan inom samhällets område i erforderlig må^
tillgodoses; samt att bestående indelning lägger
hinder i vägen för den ekonomiska utvecklingen i orten
(exempelvis då för nödig utvidgning af ett samhälles
hamn eller för anläggning af annan trafikinrättning
kräfves, att samhällets område vidgas). Föreligger
ett dylikt betydande allmänt behof, eger alltså
K. M:t - äfven mot kommuns bestridande - förordna en
sådan indelningsändring, som pröfvas nödig för att
undanröja eller afsevärdt minska sålunda förefintligt
missförhållande.

Initiativrätt i indelningsärende tillkommer kommun
eller enskild kommunmedlem, så ock Kammarkollegium
och vederbörande K. M:ts befallningshaf-vande. Upptas
en sådan fråga från kommunalt håll, skall detta ske
genom ansökan till Kammarkollegium. Utredningens
väsentliga moment är förhandling parterna emellan,
hvilken föres under ledning af en opartisk och
förfaren utredningsman. Denne är utrustad med
befogenhet att hålla stämmor och sammanträden, att
från myndigheter införskaffa nödiga upplysningar
m. m. Då den förberedande undersökningen slutförts,
skall utredningsmannen under parternas medverkan
uppgöra förslag till indelningsändringen, villkoren
därför och den ekonomiska uppgörelse, som däraf kan
föranledas. Utredningsförfarandet är lagdt under
Kammarkollegiets centrala inseende, dock med rätt för
kollegiet att i mindre omfattande ärenden cfverlämna
inseendet åt vederbörande länsstyrelse. Efter slutförd
utredning skola handlingarna i ärendet insändas till
K. M:t, som i sista hand utöfvar beslutanderätten.

Den ekonomiska uppgörelsen, d. v. s. ordnandet
af parternas ekonomiska mellanhafvanden i
anledning af det kommunala områdets förändring,
plägar ofta bereda de största svårigheterna vid
indelningsändring. Uppgörelsen omfattar i första
hand en fördelning af gemensamma tillgångar och
skulder. Dylika tillgångar skola fördelas efter
ty skäligt pröfvas med hänsyn till förhållandet i
beskattningsföremål eller invånarantal mellan de
områden, i hvilka den äldre kommunen delats, eller
till annat förhållande, som må anses bestämmande
för hvartdera områdets andel i den äldre kommunens
tillgångar och förbindelser. Fast egendom, som
uteslutande eller hufvudsakligen är afsedd till gagn
för visst område, t. ex. fattiggårdar och skolhus,
bör emellertid tilläggas den kommun, som området
kommer att tillhöra. Skuld, som hvilar å eller
tillkommit för egendom, som tilldelas viss kommun,
bör till betalning öfvertas af samma kommun. Visar
sig därefter, att endera af kommunerna öfvertagit
större andel af tillgångarna eller förbindelserna, än
som med hänsyn till den använda fördelningsgrunden å
densamma belöper, bör utjämning ske genom ersättning i
penningar. Förutom till förhållandet mellan tillgångar
och skulder måste vid uppgörelsen hänsyn vidare tagas
till de löpande utgifterna och inkomsterna. Minskas
genom indelningsändringen inkomsterna för endera
kommunen utan motsvarande befrielse från utgifter,
så att i följd däraf kommunens ekonomiska ställning
afsevärdt försämras, kan

den andra kommunen förpliktas att härför lämna
ersättning att utgå på en gång eller under
viss öfvergångstid (s. k. skatt e er sättning).
G. F-t.

* Kommunallagar. Bland nytillkomna författningar
af kommunallags karaktär märkas k. stadgan om
proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting
och stadsfullmäktige m. m. af 13 juni 1913, lagar
om ordning och villkor för ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning och om kommunalförbund af
13 juni 1919, lag om rätt för vissa väljare att
utan inställelse inför valförrättare afge valsedel
vid vissa kommunala val samt om behandling af
valsedelförsändelse af 30 juni 1920 samt lag med vissa
föreskrifter i fråga om val af kommunal-, mu-nicipal-
och stadsfullmäktige samt af landstingsmän af 20
maj 1921. I hufvudförfattningarna af 1862 och 1863
ha genomgripande förändringar egt rum särskildt
genom lagar af 13 juni 1913 (ang. införande af
proportionellt valsätt vid kommunala val ni. m.),
23 dec. 1918 (den kommunala rösträttsreformen),
30 juni 1920 (ändringar i vallagstiftningen)
samt 9 juni 1922 (ang. ny proportionell valmetod,
upphäfvande af fullmäktiges successiva förnyelse
m. m.). E. L-dh.

*Kommunallån. Sedan de nya bestämmelserna
ang. kommunernas lånerätt l jan. 1913 trädt i kraft,
har K. M:ts pröfning ai den kommunala upplåningen
väsentligt skärpts. Grundläggande för den nya praxis
härutinnan, som småningom utvecklat sig, var ett
1914 till Finansdep. afgifvet kommittébetänkande
ang. statens och kommunernas skuldsättning. Under
medverkan från Svenska stadsförbundets finansråd
(se Svenska stadsförbundet. Suppl.), hvars yttrande
Finansdep. inhämtar i afseende å stadskommunala
låneärenden och som 1919 framlade ett utförligt
program för den statliga lånekontrollen öfver
kommunerna, har sedermera denna praxis *agit allt
fastare former, syftande, bl. a., dels till att
begränsa upplåningen till att i regel afse endast
varaktiga och verkligt nyttiga, af allmänt behof
påkallade ändamål, dels ock till en ganska afsevärd
förkortning af de förut rätt rundligt tillmätta
amorteringstiderna. Den längsta amorteringstiden,
som förut var 40 år och som understundom tillämpades
äfven i afseende å lån för anläggningar med kortare
varaktighetstid, är nu i allmänhet 30 år. 30-årig
amorteringstid medges endast i afseende å lån
för företag eller anläggningar med mycket lång
eller obegränsad varaktighetstid (fastigheter,
byggnadsföretag af mera solid beskaffenhet m. m.). För
lån till anläggningar med kortare varaktighetstid
nedsättes amorteringstiden till resp. 25, 20, 15
eller 10 år, någon gång t. o. m. 5 år. Under senaste
tid har praxis jämväl inriktat sig på att begränsa
upplåningen för sådana anläggningar (exempelvis
gatu- och vägarbeten samt ledningar), som motsvara
vederbörande kommunala förvaltningsgrens normala
årliga utvidgningsbehof. Utgifter för dylika
anläggningar anses böra i allmänhet jämställas
med löpande utgifter och sålunda icke bestridas
med lånemedel. Enligt senaste beräkningar
uppgingo kommunernas skulder l april 1923 till:
landskommunernas 165 mill. kr., stads-kommunerna,s
1,226 mill. kr. samt landstingens 76 mill. kr.
G. F-t.

Kommunalmonopol. Se Konsumtionsskatt, sp. 891.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free