- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1143-1144

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konkursmassa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1143

Konstant-Konstantinopel

1144

efterträddes L. Looström 1922 af medalj
gravören E. Lindberg. Svenska hedersled, äro
f. n. (1924) l, svenska ord. led. 50. - Direktör för
Konsthögskolan var skulptören professor T. Lundberg
1914-20. Hans efterträdare blef målaren, professor
0. Hjortz-berg. För skolorna gälla stadgar af 1908
med till-lägg 1912. Byggnadsskolan fick sina stadgar
sistnämnda år; en nyhet var, att jämte professorn
i byggnadskonst utnämndes en professor i svensk
arkitekturhistoria. Sedan 1913 ha eleverna under
dennes ledning efter vårterminens slut företagit
en gemensam studieresa genom svenska bygder. Den
dekorativa skolan fick sina stadgar 1921 - kurser
i freskmålning och andra dekorativa konstarter hade
dock förut anordnats.

Antalet elever i skolorna för målare och bildhuggare
var under läroåret 1923-24 -, då tillströmningen
var ovanligt stor -, 89, däraf 24 kvinnliga,
och aspiranter voro 19, däraf 4 kvinnliga. I
byggnadsskolan räknades samtidigt 6 elever. Det
ord. statsanslaget belöpte sig 1923-24 till 109,725
kr., hvartill kommo i extra anslag 50,300 kr. För
statens stipendier, som enligt ny bestämmelse utdelas
omedelbart af akad. (förut af K. M:t på akad:s
förslag), utfärdades 1922 nya stadgar med afsevärda
ändringar. Akadis donationsfonder ha växt betydligt
på sista tiden och beräknas 1923 till977,000kr.,
hvartill kommer Ester Lindahls stipendiefond på
omkr. 450,000 kr., som enligt donators föreskrift är
ställd under akadis förvaltning, medan en särskild
utomstående nämnd utser stipendiater. Ett praktverk
"Kungl. akademiens för de fria konsterna samlingar
af målning och skulptur’" med text af L. Looström
utkom 1913-15. G-g N.

’Konstant, löt. Se Y ä x t g e o g r a f i. sp. 477.

* Konstantin, romerska kejsare. - 4. K. hade
binamnet Pogonatos (ej Togonatos).

* Konstantin, ryska storfurstar. - 2. K. N i k o-1
a j e v i t j. Hans änka, storfurstinnan
Alexandra, f. 1830, dog 1911 i Petersburg. - 3.
K. Konstantinovitj dog 15 juni 1915. Hans äldste
son, storfurst loann Konstantinovitj, f.
1886, mördades af bolsjevikerna i juli 1918 i
Alapajevsk.

* Konstantin, hertig af Sparta, efterträdde
18 mars 1913 sin fader, Georg, som konung af
Grekland. Han hade de närmast föregående månaderna
vunnit

rykte och popularitet i sin egenskap af
öfver-befälhafvare öfver grekiska armén under Första
Balkankriget 1912 -13 (jfr Balkan-krigen. Suppl.). Om
Greklands historia under K:s regering se närmare
Grekland. Suppl., sp. 66-69, och Venizelos. K. gaf
under Världskrigets första månader, om än tveksamt,
sitt stöd åt Venizelos’ en-tentevänliga politik,
hvilken åsyftade att förbereda Greklands deltagande
i kriget mot Turkiet, om garantier kunde erhållas
mot ett bulgariskt ingripande mot Grekland. Under
påverkan af sin omgifning, ej

minst af tyskvänliga grekiska generalstabsofficerare,
blef emellertid K. snart alltmer obenägen
mot hvarje åtgärd, som kunde äfventyra det
goda förhållandet till Tyskland. Han hindrade
sålunda i mars 1915 förverkligandet af Venizelos’
interventionsplaner och stödde dennes efterträdare
Gunaris’ neutralitetspolitik, men gaf i aug. 1915
ånyo åt Venizelos, efter dennes seger vid nyvalen, i
uppdrag att bilda ministär. Eedan i okt. s. å. nödgade
han emellertid Venizelos att af gå, sedan denne
återupptagit interventionsplanerna och med ententen
af-talat om landsättning i Saloniki af allierade
trupper till hjälp åt Serbien. K. förde sedermera,
stödd af en rad neutralitetsvänliga ministärer
(Zaimis, Skuludis, Kalogeropulos, Lambros och
ånyo Zaimis) en tidtals rätt personligt färgad
neutralitetspolitik, som väckte de allierades
ständigt växande harm och misstro samt från deras
sida möttes med allt flera neutralitetskränkningar,
medan å andra sidan K is tysksympatier allt tydligare
framträdde. Ohållbar blef K :s ställning, sedan
en afdelning i Aten l dec. 1916 landsatta franska
matroser anfallits af grekiska reservsoldater och
med rätt stor manspillan nödgats åter inskeppa
sig (se Grekland. Suppl., sp. 68) samt därjämte
marsrevolutionen i Ryssland 1917 aflägsnat det
hinder mot ett ingripande af de allierade mot K.,
som dittills legat i tsar Nikolaus II :s dynastiska
betänkligheter. De allierade, hvilka redan i
nov. 1916 som "de-facto"-regering erkänt den af
Venizelos ledda motregerin-gen i Saloniki mot K.,
sände i juni 1917 till Aten som utomordentligt
ombud för Greklands tre garantimakter (Frankrike,
England och Ryssland) den franske politikern
Jonnart. Denne af tvang, med stöd af i Korint
landsatta franska trupper, 11 juni K. ett löfte att
frånträda regeringen och lämna Grekland. Han slog
sig med sin gemål och äldste son ned i Schweiz, medan
regeringen öfvertogs af hans yngre son, Alexander (se
d. o. Suppl., sp. 114-115), under hvilken Venizelos
blef allrådande. Sedan Alexander okt. 1920 aflidit
och Venizelos i nov. s. å. lidit ett förkrossande
valnederlag, återkallades genom en folkomröstning (5
dec.) K., hvilken ej ansåg sig ha 1917 definitivt
afsagt sig tronen; han återkom 19 dec. 1920,
hälsad med jubel, till Aten. K. erkändes ej af de
allierade stormakterna, men till denna demonstration
inskränktes deras motstånd. K. sökte nu på-drifva
operationerna mot de turkiske nationalisterna i
Mindre Asien för att genom militära framgångar
stärka sin ställning, men efter grekiska arméns
stora nederlag mot Kemål pascha i aug. 1922 tvangs
K. genom en militärrevolt att abdikera (27 sept.) och
ånyo gå i landsflykt. Han afled 11 jan. 1924 i
Palermo. Jfr litteratur under art. Grekland. Suppl.
V. S-g. * Konstantinopel. Genom turkiska
nationalförsamlingens beslut 13 okt. 1923 blef Angöra
i st. f. K. Turkiets hufvudstad. Enligt i Angöra 1924
offentliggjorda, ehuru icke på någon ny folkräkning
grundade och som öfverdrifna ansedda uppgifter hade
K. s. å. 1,040,680 inv., hvaraf 492,817 i Stambul,
335,513 i Pera och 212,350 i Sku-tari. Andra turkiska
uppgifter ha befolkningstalet 880,998. Jämte förstäder
anses K. ha P/4 mill. inv. Vid en eldsvåda 1912
nedbrann bl. a. sultan Achmed I :s mosl é; 1919
nedbrann Jildispa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free