Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstgjorda lemmar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Konstgjorda lemmar
1148
relsemöjligheter. Historiskt bekant är Götz von
Berlichingens af en smed i Olshausen efter den
amputerades egna anvisningar gjorda arm (hans
"järnhand" och dess mekanism finnas af bildade i
art. Berlichingen). - Med den ortopediska teknikens
framsteg under senare hälften af 1800-talet
förbättrades protestekniken ofantligt, och redan
före Världskriget hade man goda ersättningsmedel
för både armar och ben. Men först med kriget och
krigsländernas tiotusenden af amputerade blef ’
’protesfrågan" den stora och aktuella fråga, som den
sedan dess varit. Protesläran har blifvit en medicinsk
och teknisk vetenskap, och de amputerades förseende
med tjänliga proteser har blifvit en speciell del
af ortopedien, en medicinsk specialitet. Nutidens
anspråk tillfredsställas ej längre af den tidigare
rent tekniska fabrikationen af dessa hjälpmedel
utanför läkekonsten.
Termerna konstgjordt ben och konstgjord arm inge
föreställningen, att man kan både till form och till
funktion efterbilda den förlorade lemmen. Detta
är möjligt endast i mycket begränsad grad. Men i
detta som i så många andra afseenden föreligger
stor skillnad mellan armen och benet. Det senares
funktion och äfven dess form äro så jämförelsevis
enkla, att man i rätt hög grad kan tala om ett
konstgjordt ben, och man kan i fråga om benet med
samma apparat tillgodose både utseendets (formens)
och nyttans (funktionens) kraf. I fråga om benet ha
också standardtyper af konstben kunnat uppkomma;
konstruktionen sammanhänger med am-putationens
läge på extremiteten: ju högre upp, desto mera
komplicerad och desto svårare att få god gång. Yid
amputation från knäleden och nedåt (fig. 2) kan en
förvillande normal gång åstadkommas, liksom äfven
förmåga att utföra allehanda vanliga funktioner,
cykelåkning, ridning m. m. Är defekten större, får man
emellertid ställa anspråken rätt mycket lägre. Äfven
vålla dubbelsidiga defekter större svårigheter än
motsvarande enkelsi-diga. Armens funktion åter är
så komplicerad, att det har visat sig fullständigt
outförbart att i samma protes förena utseendets och
nyttans kraf. Sålunda liknar arbetsprotesen, som
måste göras individuellt och förses med speciella
delar för olika sysselsättningar och yrken, föga
eller alls ej en arm; medelst påsättande af en
"konstgjord hand" kan den emellertid användas äfven
för döljandet af defekten ("söndagshand"). För
smärre sysselsättningar, som ej kräfva någon större
kraft, har man på senare tiden lyckats förfärdiga
armproteser, som förete utseende af en arm och i
någon mån kunna villkorligt röras. Man har därvid
gått till väga på två principiellt skilda sätt. Dels
har man med öfver-förings- och utväxlingsmekanik
till en konstgjord hand öfverfört den villkorliga
rörligheten i kvarvarande ledgångar och i bålen;
till dessa armpro-teser höra Cames-armen (Amerika),
Fzsc/ier-armen (Tyskland) m. fl. Dels har man sökt med
kirur-gisk plastik möjliggöra användning af stumpens
kvarvarande muskulatur och öfverfört dess kraft på
en mekanisk hand (Sauerbruch efter en äldre idé af
V a n g h e 11 i). På båda sätten kan åstadkommas
någon gripfunktion i handen, böjning och sträckning i
armbågsleden, således en verklig konstgjord arm eller
hand. Att märka är, att man äfven vid den sistnämnda
metoden använder kvarvarande
ledgångars och bålens rörelsemöjligheter. Som
ar-betsarmar i handtverk, industri och grofarbete
spela, så vidt man nu kan bedöma saken, dessa
konstarmar ingen roll, då de ej kunna konstrueras
nog starka. Allra mest svårlöst är protesfrågan,
då det gäller dubbelsidigt armamputerade (fig. 3).
Fig. 3. En dubbelsidigt armamputerad skrifver.
"Protesfrågan", d. v. s. problemet att förse alla
amputerade med behöfliga proteser, har ej blott under
och efter Världskriget blifvit en samhällsangelägenhet
af stor betydelse i vederbörande krigs-länder;
äfven i djupaste fredstid är behofvet af proteser,
särskildt för de i yrkesarbete skadade, i Sverige
som i andra länder obligatoriskt försäkrade
mot olycksfallsrisken och dess följder, större
än man i allmänhet tror; i genomsnitt förekomma
på våra sjukhus under hvarje år öfver 200 större
ampu-tationer med protesbehof. Protesanskaffningen
vållar denna grupp af protesbehöfvande inga
större svårigheter, då Kiksförsäkringsanstalten
eller vederbörande försäkringsbolag icke blott
ersätter be-höflig protes, utan äfven hjälper den
skadade till att på lämpligt sätt erhålla protes,
hvilket nu i allmänhet sker på de statsunderstödda
vanföreanstalternas ortopediska afdelningar eller på
andra ortopediska specialkliniker. För medellösa och
mindre bemedlade, som af annan orsak än olycksfall i
arbetet förlorat sina lemmar, är protesfrågan ordnad
inom vanförevårdens ram. Den stora lättnad, som för
protesbehöfvande, medellösa och mindre bemedlade
sålunda nu vunnits i vårt land, har kunnat komma
till stånd, först sedan man på senare tider allt
mera allmänt kommit att anse protesanskaffningen
oskiljaktigt sammanhörande med sjukdomsbehandlingen
af fallet i öfrigt; i modern socialförsäkring och
sjukvård anses denna ej af slutad, förrän protesfrågan
är tillfredsställande ordnad. Äfven behofvet af
nyanskaffning och reparation af pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
