Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontinuerlig ränta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Konvergens
1162
slags likheter, nämligen dels den likhet, som beror
på direkt släktskap, dels den sekundära likhet,
hvilken uppkommit genom konvergens. Medan de fleste
äldre biologer voro öfvertygade om, att likartade
organiska produkter kunde framgå endast ur samma
växt- eller djurstam, och ännu Darwin framhöll
osannolikheten af, att likhet resp. öfverensstämmelse
kunde uppstå hos ej genetiskt samhöriga former, ha
bevisen för organismernas häpnadsväckande förmåga
att genom anpassning uppnå likhet med andra under
samma lifsvillkor lefvande, för samma inflytelser
utsatta varelser både ökats och styrkts. Ur zoologiens
historia framgår ock, att kanske de flesta misstagen,
som smugit sig in i de s. k. naturliga systemen
eller "stamträden", bero därpå, att konvergenta
former uppfattas som sffina. (I art. Affinitet
används mindre riktigt termen analogi såsom liktydig
med konvergens.) Förr sammanfördes sålunda i det
zoologiska systemet flertalet entoparasiter (maskar,
kraft- och spindeldjur) på grund af sin likhet,
som framkallats af likartade lefnadsförhållanden,
till en enda grupp: H e l m i n-t h e s. Äfven
föreningen af hvaldjur och siren-djur (se d. o.) inom
samma däggdjursordning berodde på ett förbiseende i
fråga om konvergensens betydelse. Det kanske tidigast
uppmärksammade och mest kända fallet af konvergens är
den form af m i m i c r y (se d. o.), då en oskyddad
djurart om-bildas till likhet med en på ett eller
annat sätt skyddad art, t. ex. då getingar, bin och
parasit-steklar "härmas" af insekter, tillhörande
andra insektordningar. Ej blott morfologiska, utan
ock fysiologiska likheter, t. ex. läten, sättet att
flyga o. s. v., kunna uppkomma genom konvergens,
alldeles bortsedt från, att djurarter, särskildt
insekter, kunna vinna likhet med växter eller liflösa
föremål. Mimicry är alltså den art af konvergens,
där likheten ej sträcker sig längre än till de
yttre, för andra varelser omedelbart uppfattbara
egenskaperna af organismen. Mera invecklad och därför
mera svårtydbar är den konvergens, som ej håller
sig till ytan, utan sträcker sig äfven till den inre
organisationen. Särskildt engelska och amerikanska
författare ha sökt bringa i system de olika arterna
af konvergens: 1) parallellism: då besläktade djur-
eller växtformer eller homologa organ (se H flin o
l o g i) utveckla sig oberoende af hvarandra på ett
likartadt sätt; 2) konvergens i trängre bemärkelse:
då djur eller växter, som ej äro närmare besläktade
med hvarandra, under fyloge-nesen i ett eller flera
afseenden, i fråga om en eller flera kroppsdelar
eller, i fråga om kroppsbyggnaden i dess helhet, bli
hvarandra mera lika, än hvad deras förfäder voro;
3) homoplasi (af grek. homofs, samma, och pla’sis,
bildning): då organ eller kroppsregioner, som äro
homologa, ge upphof till lika eller likartade nya
organ eller organdelar. Mot detta liksom mot andra
försök att systematisera konvergensföreteelserna kan
anmärkas, att begreppen närmare och fjärmare släktskap
äro godtyckliga, enär från descendensteoretisk
ståndpunkt alla organismer äro besläktade, på samma
gång som det endast från denna ståndpunkt finns någon
mening i att tala om konvergens. En svårighet bland
andra att komma till rätta med dessa företeelser
ligger gifvetvis däri, att det med afseende på
konvergensen i trängre bemärkelse ej påvisats något
kriterium, som gör det
möjligt att i hvarje fall afgöra, huruvida den
föreliggande likheten är af genetisk eller af
konvergent natur. Dock finnes skäl för antagandet,
att man genom en jämförelse mellan de ifrågavarande
formerna i embryonalt och i fullbildadt tillstånd kan
erhålla ett dylikt kriterium - försåvidt materialet
öfver hufvud möjliggör en dylik undersökning. I sakens
natur ligger ju, att - under f. ö. lika omständigheter
- hos de former, hvilkas öfverensstämmelse beror
på konvergens, denna öfverensstämmelse är mindre
på fosterstadiet än i fullbildadt skick, medan
hos dem, hos hvilka of verensstämm elsen beror
på gemensamt ursprung, motsatsen eger rum. - Ur
det mycket rika förrådet af de på senare tider
påvisade konvergensfallen kunna här endast några
få profbitar anföras. Vid anpassning till flygning
tagas hos olika djur ej alltid homologa organ eller
organdelar i bruk som flygredskap. Hos två till två
olika fiskordningar hörande släkten, Exocoetus och
Dactylopterus, af hvilka (bland svenska fiskar) den
förra är besläktad med näbbgäddan, den senare med
knorrhanen (se Fly g-fiskar och Flyghanesläktet),
ha bröstfenorna undergått en sådan utbildning,
att de, utspärrade åt sidorna, kunna hålla fisken
sväfvande öfver vattenytan under längre tid. Hos
däggdjuren inledes anpassningen till flygandet med
uppkomsten af en hudfäll längs hvardera kroppssidan,
en s. k. fallskärm. Svagast är den hos Propithe-cus
(se H a l f a p o r), där den utgöres blott af
en förstoring af armvecket. Hos flygpungdjuren
(se d. o.) däremot sträcker sig fallskärmen
från den främre till den bakre extremiteten, och
hos de flygande ekorrarna (se d. o.) kan den nå
från hufvudet till svansroten. Högst utbildad är
fallskärmen hos Galeopithecus (se d. o.), där den
i funktionellt afseende sannolikt öfvergått till en
verklig flyghud, såvida nämligen nyare iakttagelser,
enligt hvilka detta djur eger förmågan att efter
behag röra sig i luften, komma att bekräftas. Som
de ofvan nämnda med fallskärm utrustade släktena
tillhöra 3 olika, ej i omedelbart genetiskt samband
med hvarandra stående ordningar, kan fallskärmen ej
ha erhållits genom arf från någon gemensam förfader,
utan är ett själfständigt förvärf. Än mera, såsom
i artiklarna Flygpungdjur och Pungdjur, sp. 600,
framhållits, är denna fallskärm t. o. m. inom
en och samma familj af hvarje släkte förvärf vad
själfständigt, ej nedärfd. - Mycket egenartade fall af
konvergens i trängre bemärkelse föreligga mellan flera
organisationsförhållanden hos fåglar och Dinosauria
(se art. Compsognathus och särskildt Ornithomimus
med fig.). - Ett synnerligen beaktansvärdt fall af
konvergens erbjuda de båda till insektätarnas ordning
och däggdjurens klass hörande släktena Erinaceus
(igelkotten) och Ericulus (se Borstigelkottar). Den
senare liknar till det yttre nästan fullkomligt en
liten igelkott: hela öfre kroppsytan är beklädd
med tätt-stående taggar; liksom igelkotten kan
djuret rulla ihop sig. Denna yttre likhet är så
stor. att man ännu så sent som 1855 sammanfört
båda till en grupp (Aculeala). En granskning af
den inre organisationen ådagalägger emellertid att,
såsom i art. Borstigelkottar visats, något närmare
släktskapsförhållande mellan de nämnda släktena ej
föreligger. Att uppfatta den stora likheten till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
