- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1207-1208

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Krigsfiskal - Krigsförbrytelse - Krigsförsäkringskommission - *Krigsförvaltningsreglementen - Krigsgeologi - Krigshamn - *Krigshistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1207

Krigsförbrytelse-Krigshistoria

1208

vederbörande befälhafvare. Se närmare kap. 7 i lagen
23 okt. 1914 om krigsdomstolar m. m. E- K.

Krigsförbrytelse är hvarje handling, som under
krigsföretag vidtages i strid med gällande
folkrätts-liga förbud mot densamma, så vida
ej nödfall eller force majeure gör förbudets
åsidosättande berätti-gadt. Krigsförbrytelser
af personer, som utgöra krigförande stats egna
organ och handlat å tjänstens vägnar, kunna icke
af annan än staten själf åtalas och dömas, hvarvid
presumeras, att handlingen varit berättigad, så länge
ej full bevisning om motsatsen förebragts. Under
Världskriget 1914-19 spredos otaliga berättelser och
påståenden om krigsförbrytelser och därmed förenade
grymheter särskildt mot den civila befolkningen,
men riktigheten däraf har icke kunnat i det stora
flertalet fall bevisas, hvaremot det är fullt styrkt,
att den organiserade krigspropagandan ofta begagnade
sig af dylika berättelser och påståenden. Efter
Versaillesfreden (1919) anställdes i enlighet med
ingångna öfverenskommelser rättegångar i Tyskland
mot tyska officerare och andra i anledning af gjorda
ansvarsyrkanden för påstådda krigsförbrytelser,
sedan Tyskland bestämdt vägrat utlämna de anklagade
till främmande makt för att dömas; i flertalet fall
blef domen frikännande, och aktionen afstannade,
så snart något lugnare förhållanden inträdt. Såsom
krigsförbrytelse har man äfven velat beteckna både
vissa åtgärder, som utförts på befallning från
krigförande makts regering af dess underordnade,
när åtgärden ansetts folkrättsstridig, och
t. o. m. beslut, hvarigenom en stats regering
låtit krig bryta ut, särskildt kejsar Vilhelm II
:s krigsförklaringar 1914. Detta är emellertid
alldeles felaktigt, då en stats underordnade
organ icke kunna göras ansvariga för sin regerings
befallningar och då det folkrättsliga ansvar, som
alltid åhvilar en regering, icke kan koncentreras
på någon viss person eller förvandlas till ett
personligt ansvar för denne, utan städse ligger å
staten själf såsom stat. Från fransk sida har, med
åberopande bl. a. af den kände folkrätts-författaren
Vattel från 1700-talet, en motsatt uppfattning i viss
mån gjorts gällande, men Vattels sålunda åberopade
uttalanden betecknas af honom själf såsom teoretiska
konstruktioner, hvilka praktiskt sakna betydelse och
icke blifvit gällande positiv folkrätt. I forntiden
kunde visserligen personer göras på dylikt sätt
individuellt ansvariga, men i den moderna folkrätten
är detta omöjligt, helst som individens ansvar
för regeringsbeslut i modern rätt alltid är en inre
statsrättslig, men aldrig en yttre folkrättslig fråga.
Rid.

Krigsförsäkringskommission, Statens. Se Statens
krigsförsäkringskommission (äfven i Suppl ).

*Krigsförvaltningsreglementen ha aflöst
de förra fältförvaltningsreglementena. Af
desamma ha utkommit krigsaflönings-,
krigskassa- och krigsmate-rielreglementen
1914 samt krigsförplägnadsregle-mente 1917.
C. O. N.

Krigsgeologi. Under Världskriget tog man på bägge
sidor, först hos centralmakterna, i möjligaste mån
den geologiska sakkunskapen i bruk, dels för att åt
trupperna anskaffa nödiga tillgångar af dricksvatten
och erforderligt material (grus, makadam, sten
etc.) för byggnads- och vägarbeten, dels för att
bedöma de geologiska förhållandenas

betydelse för anläggning af skyttegrafvar
och befästa linjer, som ställningskriget
kräfde, sådant det efter hand utvecklade
sig. Geologiska fackmän tilldelades de högre
staberna och högkvarteren som ’ ’krigsgeologer’’.
K. A. G.

Krigshamn. Se Hamn, sp. 1272.

* Krigshistoria. (Sp. 1301.) Österrikiska krigsarkivet
har utgett "Befreiungskrieg 1813 und 1814" (5 bd,
1913). Svenska generalstaben har med d. 9 (1922)
fullbordat "Sveriges krig åren 1808-1809", utgett
(genom K. B e n n e d i c h m. fl.) "Karl XII
på slagfältet" (4 bd, 1918-19) och förbereder
en framställning af Gustaf II Adolfs krig. Af
danska generalstabens "Bidrag til den store
nordiske krigs historie" (förf. af A. P. T u x
e n m. fl.) ha hittills utkommit 7 bd (1900-23;
omf. tiden t. o. m. 1716). Den hade förut utarbetat
"Den dansk-tydske krig i aarene 1848-1850" (3 dlr,
1867-87) och "Den dansk-tydske krig 1864" (3 dlr,
1890 -92). Bidrag till allmän krigshistoria ha lämnats
af C. 0. Nordensvan, "Nittonde århundradets militära
tilldragelser" (2 dlr, 1899 -1900), och E. Hornborg,
"Kriget framställt i skildringar från nyare tid"
(1921). För de viktigare skildringarna om särskildt de
senaste krigen t. o. m. Världskriget se litteraturen
till art. om dessa krig. - Sjökrigets historia har
skildrats af engelsmännen P h. H. Colomb ("Nåväl
war-fare . its ruling principle and practice", 1891,
m. m.) och K. C. Anderson ("Nåväl wars in the Baltic
during the sailing-ship epoch 1522-1850", 1910),
tyskarna A. Stenzel ("Seekriegsgeschichte in ihren
wichtigsten abschnitten mit beriicksichti-gung der
seetaktik", 4 bd) och R. Rittmeyer ("Seekriege und
seekriegswesen in ihrer weltge-geschichtlichen
entwicklung", 2 dlr, 1907, 1910), dansken
C. Schaffalitzky de Mucka-dell ("Haandbog i Nordens
sökrigshistorie", 1911), svensken 0. Lybeck ("Allmän
sjökrigs-historia", d. I, omfattande tiden fr
o. m. Krim-kriget till Världskrigets utbrott; 1919).

Svenska krigshistorien, öfver Nordiska sjuårskriget
har A. S t i 11 e kastat ett helt nytt ljus genom "De
ledande idéerna i krigföringen i Norden 1563-1570"
(1918), G. V. V essberg har skildrat kriget med
Danmark 1643-45 och B. Steckzén "K. G. Wrangels
fälttåg 1646-1647 t. o. m. freden i Ulm" (1920), Karl
X Gustafs polska krig har behandlats af J. L. Carlbom
och polacken L. Kubala; M. Carlon har beskrifvit
ryska kriget 1656-58 och Stille fälttåget i Skåne
och Halland 1657. Stora nordiska krigets historia,
särskiiit uppfattningen om Karl XILs krigföring,
har reviderats i första rummet af Stille ("Kriget
i Skåne 1709-1710" och "Carl XII:s fälttågsplaner
1707-1709") och i det ofvan nämnda verket "Karl
XII på slagfältet", hvarjämte J. A. L a ger m ar k,
F. Hjelm-qvist och 0. Sjögren behandlat vissa delar
af Stora nordiska kriget (kriget i Norge, i Finland
och Ingermanland, i Livland). T. Sä ve har beskrifvit
"Sveriges deltagande i sjuåriga kriget åren 1757-1762"
(1915), J. G. W i k an der har lämnat öfversikter af
Sveriges krig under 1700-talet (1922) och 1800-talet
(1916), och 1808-09 års finska krig har ytterligare
belysts af finländaren G. E. Gripenberg (1908) och
ryssen P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free