Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritik - Kritmärgel - *Kritsystemet - Krivolak - *Krivosije - *Krizevci - Krn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritmärgel-Krn
1226
högre grad Gyllenborg. Hos Franzén förenades i
ungdomen förromantiska och nyantika tendenser, men
han kom föga att utöfva kritisk verksamhet. Nämnvärda
som granskare från det senare 1700-talet äro vidare
Gjörwell, som outtröttligt spred litterära kunskaper
och särskildt omhuldade den sentimentala poesien,
och G. Kegnér, hos hvilken den språkpatriotiska
hänförelsen och förkärleken för de antika versformerna
lefva upp igen.
1790-talet visar afgjordt nya ståndpunkter, hvilka
göra sig gällande i de af G. A. Silfverstolpe
utgifna "Litteraturtidning" (1795-97) och "Journal
för svensk litteratur" (1797-99). Kritikerna där,
i främsta rummet B. Höijer, satte som sin uppgift
att väcka kännedom om och sympati för den moderna
tyska litteraturen (Lessing, Schiller, Goethe), men
voro stundom osäkra nog i fråga om de sentimentale
romanförfattarna. Epokgörande voro emellertid
Höijers recensioner genom åskådningens djup, allvar
och lärdom, och den filosofiska bakgrunden för hans
estetiska uttalanden var besläktad med den nya tyska
idealismen.
Mer eller mindre nära lärjungar till Höijer voro
de 1800-talskritiker, som närmast kommo att såsom
utöfvande granskare ha inflytande på utvecklingen:
Atterbom, Geijer, Palmblad och Hammarsköld, hvilka
alla omfattade den romantiska åskådningen. Höijer
hade förberedt ett stort angrepp på Leopold och
hans franskklassicistiska dogmatism, men detta kom
aldrig till utförande. De romantiska tidskrifterna
och tidningarna ("Polyfem", 1809-12, "Phosphoros",
1810-13, "Lyceum", 1810-11, "Iduna", 1811 ff.,
"Svensk literaturtidning", 1813-24) upptogo i
stället striden mot den akademiska efterklassicismen
och fingo den största betydelse som positiva
organ för den nya uppfattningen. Den utländska
äldre och samtida litteraturen vardt föremål för
större refererande och kritiska uppsatser, Sveriges
äldre litteratur (folkvisorna, Stiernhielm, Bellman
m. m.) uppmärksammades icke minst ur synpunkten af att
anknyta den nya litteraturen till den bästa nationella
diktningen af besläktadt skaplynne från gången tid,
estetiska och metriska afhandlingar, uppsatser och
öfversikter inom filosofi, statslära och historia
m. m. offentliggjordes, och den inhemska bokmarknaden
följdes med granskningar och öfversikter. Senare
publikationer, väsentligen utgifna af personer,
tillhörande samma riktning, voro "Hermes" (1821),
"Svea" (1818-23, 1825-29, 1831-32), "Skandia"
(1833-37) och "Svenska litteraturföreningens tidning"
(1833-38) och den af J. E. Eydqvist redigerade
veckotidningen "Heimdall" (1828-32). Under denna tid
skrefvos våra första litteraturhistorier, Hammarskölds
"Svenska vitterheten" och Atterboms "Svenska
siare och skalder". Från och med 1830-talet började
kritiken att få större plats i tidningarnas spalter;
bland de under detta och närmast följande årtionden
verksamme kritikerna må nämnas K. J. L. Almquist,
Sturzen-Becker, N. Arfwidsson, J. P. Theorell,
K. F. Bergstedt, B. E. Malmström och Talis Qualis. Mot
nyromantiken uppträdde flertalet af dessa yngre
kritiker, bl. a. K. A. Hagberg, och realistiska
program uppställdes. Mest uppseende gjorde kanske
Runebergs polemiska artiklar och uppsats "En blick
på Sveriges nu gällande poetiska litteratur" (1832)
samt det i
Uppsala utgifna ’’"Intelligensblad" (1844-45),
som särskildt representerade den filosofiska
frontförändringen genom att utgå från unghegelianska
synpunkter och bekämpa schellingianismen; mindre
polemisk var den i Lund utgifna tidskriften "Studier,
kritiker och notiser" (1841-45). Den trvå årtionden
senare "Svensk litteraturtidskrift" (1865-68),
utg. af K. R. Nyblom, hade i stort sedt ungefär samma
idealistiskt realistiska program, men Nyblom visade
starkare intresse för att betrakta de litterära
företeelserna historiskt än spekulativt estetiskt;
typiskt för tidens kritik är ett sådant arbete som
A. Flodmans "Kritiska studier" (1872).
1880-talet medförde helt och hållet nya
stridsställningar inom kritiken. Taines och
G. Brändes’ stora inflytande gör sig märkbart, och
deras sociologiskt naturvetenskapliga metod blir mer
eller mindre efterföljd af flertalet yngre. Af de
mest framträdande utöfvande granskarna må nämnas
signaturen Robinson (se F e i l i t z e n 4),
K. Warburg, T. Hedberg och 0. Levertin, hvilken
sistnämnde alltifrån 1897 och till sin död intog den
obestridligt främsta platsen. Den naturalistiska
diktningens och de radikala åskådningarnas,
sedermera äfven den litterära renässansens stridbare
motståndare var C. D. af Wirsén. Af den senare tidens
kritiker må nämnas A. Brunius, F. Book, J. Landqvist,
A. Nilsson, 0. Rabenius, Kj. Strömberg, S. Söderman
och A. Österling. Se G. Bergh, "Litterär kritik i
Sverige under 1600- och 1700-talen" (1916). R-nB.
Kritmärgel. Se Märgel.
*Kritsystemet (sp. 1476), geol. Beträffande
uppgiften, att däggdjur ej äro anträffade i
kritsystemets lager, må anföras, att man numera känner
lämningar (käkdelar och tänder) af ett litet antal
däggdjur ur ifrågavarande system företrädesvis
i Nord-Amerika. Sagda fossil tillhöra dels
Multituberculata (se d. o.), dels och företrädesvis de
lägre, med trituberkulära kindtänder (se Tänderna,
sp. 751) utrustade däggdjuren. Med afseende på
tändernas beskaffenhet intaga detta systems däggdjur
en förmedlande ställning mellan motsvarande djur ur
jura- och de äldsta tertiärlagren. Äfven några få och
tarfliga rester af högre däggdjur (eller Pla-centalia,
se d. o.) ha funnits i kritsystemets lager.
L-e.
KrPvolak, by i södra Serbien, vid Värdar, 35
km. s. ö. om Köprulu. Under Världskriget utkämpades
i okt. och nov. 1915 flera strider mellan bulgarerna
och fransmännen (orientarmén) om det befästa K. och
det på den behärskande höjden Kära Hodjali ö. om byn
anlagda brohufvudet till skydd för järnvägsbron öfver
Värdar. Sedan fransmännen 7 dec. s. å. utrymt sina
ställningar och gått tillbaka mot Demir Kapu längre
nedåt floden, besattes K. af bulgarerna. 24 sept. 1918
återtogs byn af serberna. Jfr V ä r l d s k r i g e t,
sp. 198 och 199. H. J-dt.
*Krivosije tillhör nu Jugo-Slavien.
*Krizevci tillhör nu Jugo-Slavien.
Krn [kirn], it. Monte Nero, bergmassiv, tillhörande
Juliska alperna, ö. om öfre Isonzo mellan Flitsch
(Plezzo) och Tolmein (Tolmino). Dess högsta topp
når upp till 2,245 m. Större delen af K. ingick från
början i österrikiska försvarslinjen vid Isonzo under
Världskriget. De obesatta delarna äfvensom sydligaste
delen (å Mrzli Vhr) af själfva ställningen intogos
af italienarna i juli 1915, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
