- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1245-1246

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krylbo-Norbergs järnväg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1245

Kräfta-Kräftpest

1246

9 mån. vattenföring 75,000 hkr. Efter fullständig
reglering af Indalsälfvens sjöar komma att
kontinuerligt utvinnas 160,000 hkr. Forsarna tillhöra
i hufvudsak Krångede a.-b., hvars intressenter
äro de mellansvenska järnbruken Avesta, Fagersta,
Forsbacka, Hofors och Sandviken samt Bergslagens
gemensamma kraftförvaltning. Meningen är, att kraften
framdeles skall öfverföras söderut för att tillgodose
intressenternas kraftbehof. Krångedefor-sarna
tillhöra den grupp af stora Norrlandsfall, på hvilka
kronan genom de s. k. regalrättsprocesserna gjorde
anspråk. Processen var den första af dessa, som
afgjordes, hvarför målet under hela tiden följdes med
stort intresse inom olika närings- och socialpolitiska
läger. Kronans stämning uttogs i jan. 1911, och målet
afdömder genom K. M:ts dom 14 dec. 1915, då kronans
talan liksom i underrätterna ogillades. Se "Handlingar
i rättstvisten om Krång-edeforsarna" (7 dlr,
intagna i Sv. vattenkraftföreningens publikationer
1912-14). C. K. * Kraf ta, med. Då
hufvudarbetets artikel skrefs (1911), var ej mycket
att säga om de elakartade svulsternas etiologi. Man
kände föga därom, och det lilla man kände var mera än
dunkelt. Det sista årtiondet har härutinnan medfört
ett framsteg, hvilket jämväl må betecknas som det enda
väsentliga, som inträffat i afseende på kunskapen om
de elakartade svulsterna. Såsom mestadels annars vid
naturvetenskapliga nyförvärf föregingos nu afsedda
upptäckter af likartade, men till en början famlande
iakttagelser. Hit kunna räknas i första rummet de
med positivt resultat förda öfverflytt-ningarna
af svulstmaterial från spontant svulstsjuka djur
till friska individer, i stor skala utförda af
C. O. Jensen, P. Ehr lic h m. fl. I huf-vudfrågan,
om svulsternas orsak, kunde dessa i andra afseenden
vetenskapligt betydelsefulla experiment intet
upplysa. När det inympade svulstmaterialet fortfor
att växa på den nya individen, så var ju detta i
själfva verket ingenting annat än en artificiell
metastatisering till en ny organism. Dessa experiment
lämnade emellertid en metod att på lefvande djur i
stort pröfva åtskilliga sidor af svulstcellernas
biologi: man kunde skaffa sig svulster, som man
när som helst kunde experimentera med, af bry ta
svulstväxten, när man ville, undersöka den i olika
åldrar af svulsten i dess tillväxt, ympa djur under
olika förhållanden, vid olika åldrar, vid olika
utfodring o. s. v. Bland erfarenheterna härom må
omnämnas, att man vid djurexperimenten kunnat påvisa
en naturlig resistens (motstånd), både individuell
och rasresistens, att resistensen kan ändras genom
ändrade lefnadsvill-kor, särskildt i afseende på
födan, att svulstmaterialets elakartade natur kan
stegras genom successiva transplantationer i serier
af djur, men också försvagas genom vissa kemiska och
fysikaliska preparationer, ja att man t. o. m. kan
immunisera djur under vissa villkor mot följderna
af ymp-ning med högst elakartadt svulstmaterial
(i stegrad virulens), m. m. Man kunde med detta
djurmaterial i hand lättare forska öfver verkningarna
af terapeutiska medel, t. ex, af röntgen-, finsen-
och radiumbehandling o. s. v. - Principiellt viktigare
än dessa undersökningar blefvo emellertid de till
sist lyckade experimenten att framkalla spontana,
ursprungliga svulster. Franske forskaren B o r r e 11

framställde som resultat af sina undersökningar
först, att parasiterande akarider, inälfsmaskar
och andra högre parasiter kunde ha betydelse för
kräftans uppkomst (1906-10). Senare har detta
bekräftats särskildt beträffande bilharziasjukan,
en i Afrikas kustländer vanlig sjukdom, som
leder till blomkålshufvudlika svulstbildningar i
bl. a. urin-blåsan, jämte en blödande blåskatarr
o. s. v. Sjukdomen beror på en plattmask, Distomum
hcematobi-um Bilh. Iakttagelser öfver andra maskars
betydelse för kräfta gjordes på många håll. Största
uppseendet väckte emellertid danske patologen J. F
i b i g e r s upptäckt af orsaken till en endemi af
magkräfta hos råttor i ett sädesmagasin. Säden var
importerad och befanns orenad af den amerikanska
kackerlackan, Periplaneta americana. Denna innehöll
en mask, Gongylonema, och gif vet vis maskägg. Genom
att råttor utfodrades med kacker-lackor eller deras
maskägghaltiga exkrementer, kunde en typisk magkräfta
framkallas hos råttorna. Den hos oss inhemska
kackerlackan, Periplaneta orientalis, är immun för
Gongylonema. Om maskens medverkan vid uppkomsten af
tumörer råder numera intet tvifvel. Men frågan är,
om masken själf, d. v. s. masken genom sina giftiga
omsättningsprodukter, preparerar de förut normala
väfnadscellerna till elakartad svulstväxt eller
om masken i sin ordning är värden för någon annan
parasit, som kunde vara den egentliga orsaken. Härom
är utredningen ännu ej klarlagd. På allra senaste
tid har en annan och bekvämare experimentanordning
träffats. Af gammalt känner man benägenheten hos
stenkols-tjärearbetare att få hudkräfta. I synnerhet
Fibiger har i utomordentligt framgångsrika arbeten
lyckats att med penslingar af tjära på huden af råttor
framkalla en typisk hudkancer, med en konstans, som är
anmärkningsvärd. Han och många andra forskare äro nu
flitigt sysselsatta med att utforska, hvilken del af
den kemiskt mycket ämnesrika stenkolstjäran må vara
det kraftframkallande mediet. Så mycket synes visst,
att tjära af olika ursprung har olika egenskaper
i nämnda afseende samt att intet af de hittills
bekanta och rent framställda ämnena (naftalin,
fenathen, antracen, acenafton, difenyl och en rad
andra) har kräftalstrande egenskaper. - En liten
flik är löftesrikt lyft af det förhänge, som ännu
döljer kräftsvulsternas innersta orsak. C- S-g. *
Kräftpest. Den från Finland till Sverige 1907 införda
kräftpesten har Ödelagt kräftbeståndet i Mälaren och
Hjälmaren och i större delen af de vattensystem, som
stå i förbindelse med dessa sjöar. Genom de förbud,
som utfärdats mot kräftfiske i de smittade områdena
och mot transport af okokta kräftor och af i smittadt
område använda fiskredskap till osmittadt, har det
lyckats att i Sverige begränsa pesten till ofvannämnda
vattensystem. De närbelägna sjöarna i Södermanland
t. ex. ha hållits fria från kräftpesten. Förbudet af
18 juni 1910 mot fångst af kräftor samt handel med och
transport af sådana inom Örebro och Västmanlands län
är numera upphäfdt och ersatt af k. kung. 18 juli 1921
(med vissa ändringar 10 aug. 1922) med föreskrifter
i anledning af kräftpestens uppträdande i Mälaren
och Hjälmaren. På vissa ställen i dessa sjöar synas
kräftorna åter börja gå till, hvilket möjligen kan
tyda på, att pesten skulle för denna gång ha upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free