- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1253-1254

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kullig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1253

Kullig-Kultorf

1254

skolföreståndarinna, f. 12 juli 1870 i Varberg,
utexaminerad från Högre lärarinneseminariet 1892,
blef lärarinna vid Kjellbergska flickskolan i
Göteborg s. å., biträdande föreståndarinna där
1908 samt föreståndarinna 1909 för det med skolan
förenade högre lärarinneseminariet och 1912 för
både skola och seminarium. Fröken K. är i hög
grad pedagogiskt och socialt intresserad. Hon
var stadsfullmäktig i Göteborg 1911-12, led. af
1916-18 års lä-rarinnelönenämnd och är vice ordf. i
Fredrika-Bre-mer-förbundet (sedan 1920).

2. K a r l (C a r 1) F r e d r i k K., den
föregåendes kusin, kemist, högskollärare, f. 20
sept. 1873 i Uddevalla, student i Uppsala 1892,
blef filos, doktor 1904 och var 1904-09 docent i
kemi vid Stockholms högskola. Från 1898 assistent
och extra lärare samt 1906-07 t. f. professor
vid Tekniska högskolan, utnämndes han 1915 till
ord. professor i kemisk teknologi där. K. har varit
bl. a. sakkunnig hos Kommerskollegium (1916),
led. af Folkhushållnings-kommissioneu (1917),
af fodermedelskommissionen (s. å.), sakkunnig hos
Kontrollstyrelsen (sedan 1918) samt hos tull- och
traktatkommittén (sedan 1919). Bland K:s vetenskapliga
skrifter märkas Om metallsalters hydrolys och Om
nitr o cellulosans stabilisering och stabilitet.
2. Fmn.

Kullig, liktydigt med hornlös, används hufvudsakligen
om hornlös nötboskap. Se F j ä 11 b o s k a-pen,
Nötkreaturet och Rödkulla. H.J.Dft.

*Kullings härad omfattar nu 76,374 har. 17,121
inv. (1924).

Kullllko, missionsstation. Se Mission, sp. 675.

*Kulm. 1. K. i Westpreussen tillhör nu Polen. -
2. K. i Böhmen tillhör Tjecho-Slovakien.

*Kulmsee tillhör nu Polen.

*Kulpa flyter nu h. o. h. inom Jugo-Slavien.

* Kulspruta. Världskriget har medfört en afse-värd
stegring af kulsprutevapnets betydelse. De tyngre
kulsprutevapnen (de egentliga "kulsprutorna) äro
vid fältharen liksom förut sammanförda i kompanier
(skvadroner) tilldelade infanteriets och kavalleriets
truppförband. Man räknar nu som normal organisation
vid infanteriet l kompani på 12- 16 kulsprutor
vid hvarje infanteribataljon och vid kavalleriet
6-8 kulsprutor per regemente. Tendens förefinnes
emellertid till ytterligare ökning. Kulsprutorna ha
därjämte fått vidsträckt använd-

Fig. 1. Armékulspruta, 1914 års modell (system
Schwarz-lose).

ning som bestyckning å pansarvagnar (se d. o. Suppl.),
flygplan, fartyg, fästningar o. d. samt ingå på vissa
håll äfven i luftvärnsartilleriets beväpning i och
för snabb beskjutning af lågt gående flygplan. I
Sverige påbörjades 1914 infanteriets och

kavalleriets beväpning med kulsprutor,
system Schwarzlose (se K u l s p r u t a,
sp. 220). Kulsprutan (se fig. 1), som använder
vanlig gevärsammunition, har en vikt med fylld
vattenmantel af 24 kg. och hvilar i en trefotslavett
(vikt 19 kg.), som genom benens afpassande kan
inställas för tre olika eldhöjder, från 600 ned
till 250 mm. Eldhastigheten uppgår vid kortvarig
eldgifning till omkr. 500 skott i minuten. Vapnet
transporteras vid infanteriet å lätta enspända kärror,
vid kavalleriet å packhästar. -. Kulsprutegevären,
hvarom före Världskriget en viss tvekan rådde, ha nu
allmänt erkänts och införts, dock icke sammanförda
i särskilda förband, utan så, att ett visst antal
man per infanteri-pluton (kavalleritropp) beväpnats
med kulsprutegevär i st. f. med vanligt gevär
(karbin). I Sverige antogs 1921 ett kulsprutegevär,
system Colt-Brown-

Fig. 2. Svenskt kulsprutegevär, 1921 års modell
(system Colt-Browning).

ing (se fig. 2), afsedt för infanteriet och
kavalleriet. Geväret har fast pipa med gaskanal
(jfr Handeldvapen, sp. 1314) samt saknar, liksom
kulsprutegevär i allmänhet, vattenmantel. Vikten
är inemot 9 kg., däri inbegripna två under
mynningen anbragta korta stödben, som ersätta
lavettanordning. Eldhastigheten uppgår vid
kortvarig eldgifning till högst 120 skott i
minuten. På grund af upphettningen måste dock,
sedan omkr. 600 skott skjutits i snabb följd,
uppehåll göras för vapnets af svalnande och
rengöring. Man kan räkna ett kulsprutegevär
i eldkraft likvärdigt med 5-6 vanliga gevär.
G. af Wdt.

Kultaranta [kol-], äfven G u 11 r a n d a, Nåden-dals
landskommun, Åbo och Björneborgs län, Finland,
republikens presidents sommarbostad å Luon-nonmaa
stora ö invid staden Nådendal. Karaktärs-byggnaden
uppfördes under Världskriget af donatorn, handlanden
A. Kordelin (se d. o. Suppl.) enligt ritningar af
professor L. Sonck. O. B-n. "Kultorf,
bränntorf i kulform, lämpar sig särdeles väl
för ett bränsle, men för bränslets framställning
efter den vanliga lufttorkningsmetoden tillkomma
nackdelarna af minsta torkyta per volym, hvilken
volym å kulan icke kan tas större än högst omkr. l
dm. å diametern. Genom hög tillverkningskostnad å
kultorfven har metoden icke efter 1870-talet kommit
till fabriksmässigt utförande; men med användning af
hufvudsakligen barn för tillklappning af torf bollarna
("klapptorf" och "bolltorf") tillverkas flerstädes i
Sverige ännu kultorf bland "hemindustrier" vid torf
beredning. Första fabriksmässiga tillverkningen af
kultorf utfördes efter H. Eich-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free