- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1279-1280

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvicksilfverförgiftning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledigt, aftalar med en representant, tillhörande
ett motparti, om att äfven denne uteblir, så att
voteringsresultatet ej skall påverkas. Långt utdragna
debatter ha visat sig starkt locka till kvittning. Att
"kvitta" heter på engelskt parlamentsspråk to pair,
och den som "kvittat" kallas där paired.

V. S–g.

Kvås, härad och socken i Vest-Agder fylke (före 1919
Lister og Mandal amt) under Lyngdal pastorat, Lista
prosteri, Agder bispedömme, Norge. 106,19 kvkm. 669
inv. (1920).

K. G. G.

Kvæfjord (fno. Kviðufjorðr), härad i Troms fylke
(före 1919 Tromsö amt), v. om Harstad, Norge. 659,31
kvkm. 3,117 inv. (1920). K. bildar ett pastorat
i Hålogaland bispedömme, Trondenes prosteri.

K. G. G.

*Kväfve. Kad 26 står: nitrat, läs: nitrit. –
Sp. 429, sista raden: En tredje förening af kväfve och väte är
kväfvevätesyra, N3 H, se d. o. samt
Azider. Suppl. –
Sp. 432, rad 23. Till de viktigaste kväfvebindande
organismerna hör Azotobacter (se d. o. Suppl.)
som förekommer allmänt i kalk- och mullrik jord.
Den anses kunna binda omkr. 50 kg. kväfve pr har och år.

Om grundämnet kväfve har Rutherford, genom gasens
behandling med α-strålar, gjort den ytterst märkliga
upptäckten, att kväfveatomerna sannolikt äro uppbyggda
af vätekärnor med motsvarande antal elektroner. Jfr.
Atommodell och Isotoper, båda i Suppl.

Aktivt kväfve. Enligt Strutt kan kväfve genom
elektriska urladdningar öfverföras i en aktiv form
(jfr Aktivering. Suppl.), som dock är ännu mycket
obeständigare än syrets aktiva form, ozon (so
d. o.). Aktivt kväfve har, i motsats till vanligt
kväfve, stark kemisk reaktionsförmåga. Det förenar
sig direkt med metallerna kvicksilfver, kadmium,
zink, tenn och bly till nitrider, ger med etylen och
acetylen blåsyra, med pentan ammoniak och amylen samt
med aktivt syre kväfoxid. Det synes ej vara afgjordt,
om det aktiva kväfvets molekyler, likt ozon, utgöras
af 3 atomer, N3, eller af enkla, elektriskt laddade
atomer (gas-ioner).

Framställning af ren kväfgas har i senare tider blifvit
en storindustri, emedan gasen i ofantliga mängder
förbrukas för framställning af karbidkväfve och
syntetisk ammoniak (se Kväfveindustrier. Suppl.).
Ur luft kan kväfve framställas dels på kemisk,
dels på fysikalisk väg. Vid den kemiska metoden ledes
luft genom ett upphettadt rörsystem, innehållande koppar
eller finfördeladt järn, som kvarhåller syret under
bildning af motsvarande metalloxider, så att nästan
rent kväfve återstår. Ur de bildade oxiderna af koppar,
resp. järn, regenereras metallerna genom oxidernas
reduktion med s. k. vattengas (se Generatorgas,
sp. 919). Den fysikaliska metoden består i en fraktionerad
destillation af flytande luft. Denna får härvid sila
ned genom en med glaskulor fylld kolonnapparat (se
Dellegmator. Suppl.), i hvilken det lättflyktigare
kväfvet afdunstar med kvarlämnande af flytande syre.
Kväfvets kokpunkt ligger nämligen vid –195,5°, syrets vid
–182,5°. – Äfven ur generatorgas (med omkr. 67 proc.
kväfve, 30 proc. koloxid och 3 proc. kolsyra) kan man
med fördel framställa kväfve. Om denna gasblandning
ledes öfver upphettad kopparoxid,

oxideras koloxiden till kolsyra, och denna kan sedan
aflägsnas genom tvättning med vatten vid 25 atmosfärers tryck.

K. A. V–g.

Kväfvebalans, fysiol. Se Ämnesomsättning, sp. 1211.

Kväfvefria extrakt- (l. extraktiv-)ämnen, landtbr.,
utgöra vid foderanalys återstoden, sedan kväfvehaltiga
ämnen, fett, växttråd, aska och vatten bestämts,
samt motsvara i hufvudsak de i lösning gångna
kolhydraten (socker, stärkelse, dextrin, gummi,
växtslem m. fl.). Jfr Ämnesomsättning, sp. 1210.

H. J. Dft.

Kväfveindustrier, kemisk-tekniska industrier,
som gå ut på tillgodogörande af luftens fria
kväfve för tillverkning af salpetersyra, nitrat,
ammoniak, karbidkväfve o. a. kväfveföreningar. – I
anledning af att salpeterlagren i Chile icke kunde
beräknas räcka mer än 100, ja kanske endast 60 år,
framhöll sir William Crookes vid British associations
sammanträde i Bristol 1898 det bekymmersamma däruti,
att det i längden icke skulle bli möjligt att förse
jordens befolkning med bröd, om det icke lyckades
att på någon ny väg skaffa den för åkerjorden nödiga
kväfvegödslingen. Han befarade t. o. m. en nära
förestående katastrof och betraktade frågan såsom
varande betydligt viktigare än bekymret för de
engelska kolfältens utsinande. Föga anade han då,
att vi redan 20 år därefter, tack vare energiska
och målmedvetna ansträngningar af ett stort antal
vetenskapligt och tekniskt arbetande kemister, skulle
vara i besittning af flera fullgoda metoder för det
afsedda målets vinnande. Och i själfva verket torde
det bland alla industrigrenar icke finnas någon, som
på så kort tid undergått en så storartad utveckling
som nu kväfveindustrierna.

De viktigaste metoderna för fixering af luftkväfve
kunna hänföras till följande grupper:
A. Luftförbränning, d. v. s. direkt oxidation af
kväfvet.
B. Syntetisk framställning af ammoniak ur
kväfve och väte.
C. Fixering af kväfve vid metaller under bildning af
nitrider (se d. o.).
D. Fixering af kväfve i form af cyanider eller cyanamider.

A. Luftförbränning åstadkommes genom upphettning
af luft i den elektriska ljusbågen till
omkr. 3,500°. Alltefter ljusbågsugnarnas konstruktion
skiljer man mellan 3 olika förfaringssätt:
Birkeland-Eydes, Schönherrs och Paulings. Om
de två förstnämnda se Kväfve, sp. 430–431. Den
där omtalade anläggningen vid Notodden i Norge
följdes snart af en betydligt större fabrik vid
Rjukan (se d. o.). Den hastiga utvecklingen
af luftförbränningsindustrien i Norge (hvarvid
äfven Schönherrska ugnar kommit till användning)
åskådliggöres af följande uppgifter öfver den därtill
använda energimängden:
ÅrHästkrafter
1902 3
1903 150
1904 1,000
1905 2,500
1907 40,000
1911 55,000
1916350,000


I Italien, Frankrike och Tyrolen arbeta fabriker med
en af bröderna Pauling konstruerad ljusbågsugn,
i hvilken elektroderna ha formen af s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free