Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kväfvejämvikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Kyrkliga enhetssträfvanden i nutiden
1290
och arbete). Detta företag leder sitt upphof
till ärkebiskop N. Söderbloms sträfvan att under
Världskriget i samverkan med biskoparna i Oslo
och Köpenhamn hålla tanken på alla kristnas
inbördes gemenskap vid lif. Ett upprop i detta
syfte, under-tecknadt jämväl af ärkebiskopen i
Åbo samt representanter för evangeliska samfund i
Amerika, Holland, Schweiz och Ungern, utsändes i
nov. 1914. Ur den diskussion, hvartill detta upprop
gaf anledning, föddes tanken att genom en "ekumenisk"
kyrkokonferens åstadkomma ett vittnesbörd om kyrkans
öfver-nationella enhet midt under kriget. Då
ombud från de krigförande länderna emellertid
blefvo förhindrade att deltaga, hölls i stället
en neutral kyrkokonferens i Uppsala i dec. 1917,
besökt hufvudsakligen af skandinaviska kyrkomän, men
äfven af ombud från Schweiz och Holland. De satser
om de kristnes enhet, de kristne och samfundslifvet,
rättsordningen m. m., som denna konferens uppställde,
ha bildat utgångspunkt för fortsatt arbete. Ett led i
detta utgjordes af de föreläsningsserier åren 1918-19,
som Olaus-Petri-stiftelsen vid Uppsala universitet
anordnade af kyrkomän från olika länder om deras
resp. samfunds ställning till enhetsfrågan. Yidare
anslutning har Life-and-work-rörelsen vunnit
sedan Världsförbundets konferens i Oud Wassenaer
1919. Särskildt har Federal council of the churches
of Christ in America, en sedan 1909 bestående
representation af de flesta protestantiska kyrkor
i Förenta staterna, från denna tidpunkt bestämdt
engagerat sig för denna rörelse. I aug. 1920 hölls i
Geneve (omedelbart före Faith-and-order-konferensen
därstädes) en preliminär konferens. Där utsågs en
exekutiv kommitté med uppdrag att inbjuda alla kristna
kyrkosamfund till den kommande stora konferensen. Som
plats för denna föreslogs Stockholm. Sedan planen
ytterligare behandlats på sammanträden i Peterborough
(England) 1921, Hälsingborg 1922 och Birmingham
1924, har den antagit fasta konturer. En stor
förberedelsekommitté arbetar på fyra sektioner:
1) den amerikanska (ordf. d:r A. J. Brown); 2)
den brittiska (ordf. biskop Woods i Winchester) ;
3) den europeiska (ordf. ärkebiskop Söderblom); 4)
den grekisk-ortodoxa (ordf. metropoliten Germanos
af Thyateira). En exekutiv mindre kommitté under
ärkebiskop Söderbloms ordförandeskap består af
tills. 15 representanter för de anglikanska, skotska,
schweiziska, nordamerikanska kyrkorna och det tyska
kyrkoförbundet. Rörelsens generalsekreterare är d:r
H. A. Atkinson (70 Fifth avenue, New York). Programmet
upptar följande frågor: Kyrkans plikt med hänsyn till
Guds mening med världen; kyrkan och de ekonomiska
och industriella, de sociala och etiska problemen,
kyrkan och de internationella förbindelserna, kyrkan
och den kristna uppfostran, metoder för de kristna
samfundens samarbete. De flesta af dessa frågor
ha grundligt behandlats på en engelsk konferens
ön politics, economics, citizenship, som hölls i
Birmingham i april 1924 och hvilken inorganiserats
i det förberedande arbetet för världskonferensen
ön life and work. Denna har nu bestämts att hållas
i Stockholm i aug. 1925. Inbjudningar till de olika
kyrkosamfunden att låta sig representeras vid denna i
viss proportion till sitt medlemsantal utsändes våren
1924. Den romerska kyrkan har afböjt att deltaga i
denna rörelse liksom i Faith-and-order-rörelsen.
Delvis i samband med dessa världsomfattande
enhetsrörelser, delvis oberoende däraf ha på skilda
håll försök gjorts till sammanslutning mellan olika
kristna grupper. Arbetet på återförening mellan den
anglikanska kyrkan och de engelska frikyrkorna har
direkt befruktats genom Faith-and-order-rörelsen och
har alltsedan 1917 tilldragit sig stort intresse,
om än hittills ej några definitiva resultat kunnat
inregistreras. En ny utgångspunkt och en mäktig
väckelse för flera dylika sträfvanden ha getts genom
den vädjan (Appeal to all christian people), som
1920 års pan-anglikanska biskopskonferens i Lam-beth
låtit utgå. På grundvalen däraf ha förhandlingarna
med frikyrkorna sedan förts vidare. Trots betydande
medgifvanden (särskildt i ett memorandum af juli 1923)
har frågan dock hittills strandat på de anglikanska
krafven på biskoplig vigning för alla präster. I
jämförelse med dessa förhandlingar äro de mycket
omdebatterade samtal mellan anglikanska och romerska
kyrkomän, som 1923 hållits i Mecheln, af underordnad
betydelse.
Betydelsefullast af alla lokala
återföreningssträf-vanden inom den engelsktalande
kristenheten torde f. n. (sept. 1924) vara arbetet
på sammanslutning mellan Skottlands presbyterianska
statskyrka och den (likaledes presbyterianska) United
free church (se S k o 111 a n d, sp. 1163-64). Den
år 1909 tillsatta kommittén framlade 1919 en
serie artiklar som grundval för återföreningen,
och dessa antogos s. å. af båda kyrkorna. En lag
af 1921 har undanröjt de hinder, som kunde ligga i
statskyrkans ställning till staten, hvilken därigenom
blifvit friare än förut. Återföreningens slutliga
ikraftträdande har fördröjts enbart af ekonomiska och
organisatoriska svårigheter. Ett lagförslag för att
undanröja dessa har 1924 antagits af parlamentet. I
Skottland ha också förhandlingar inledts mellan
presbyterianer och epi-skopaler. På andra håll inom
det brittiska imperiet ha frikyrkornas olika grenar
arbetat vidare på att sammansluta sig till större
enheter, så t. ex. de olika metodistiska samfunden i
England. I Canada har 1923 öfverenskommelse träffats
om förening mellan presbyterianer, metodister och
kongregationa-lister. Liknande planer äro å bane
i Australien.
Inom Förenta staternas kyrkovärld är att
anteckna fortgående inre konsolidering af de
olika huf-vudgrupperna, särskildt de nordliga och
sydliga af-delningarna af metodister, baptister
och presbyterianer. Liknande sträfvanden inom
de lutherska samfunden ha stött på betydande
motstånd. En viss gemensam representation för de
flesta af dessa föreligger dock i National lutheran
council. Förenta staternas flesta reformerta samfund
(äfven den anglikanska episkopalkyrkan) ha sedan
1908 ett gemensamt organ, verksamt hufvudsakligen för
praktiska syften, i Federal council of the churches
of Christ in America.
De politiska omhvälfningar, som följde i Världskrigets
spår, skapade i Tyskland förutsättningarna för en
fastare sammanslutning af de olika protestantiska
landskyrkorna, hvilka sedan 1903 egt ett gemensamt
organ i Deutscher evangelister kirchen-ausschuss. Ur
detta framväxte, i följd af beslut på kyrkodagarna
i Dresden (1919) och Stuttgart (1920), Tyska
evangeliska k yr k o fö rb un d et (Deutscher
evangelischer kirchenbund), hvars grundläggande urkund
undertecknades vid Luthers graf i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
