Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 23-24 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laguna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm, Nybrogatan 23, hvilket trädde
i verksamhet 1916 och f. n. har 9 skyddslingar.


5. Herman Fr. L. har i riksdagen varit
led. af bevillningsutskottet 1911 och från 1912
af statsutskottet, i hvars 4:e afdelning han sedan
många år fungerar som ordf. Han var 1919—20 vice
talman i Första kammaren och har från 1921
varit kammarens förste vice talman. Som
riksbanksfullmäktig afgick han 1912. Efter
det frisinnade partiets sprängning 1923
har L. tillhört Liberala riksdagspartiet.
I hufvudstadens kommunala lif har L. gjort en
betydande insats, icke minst som ordf.
i drätselnämndens första afdelning (stadens
"finansminister"), från hvilken kräfvande
post han afgick 1918. I öfrigt har L.
beklädts med ett stort antal förtroendeuppdrag.
Sålunda har han varit ordf. i börsstyrelsen,
i Stockholms handels- och sjöfartsnämnd och
i dess köpmannaförening, vice ordf. i Svenska
handelsbankens styrelse samt öfverrevisor vid Statens
järnvägar och i Vattenfallsstyrelsen, vidare led. af
olika kommittéer. Ur Stockholms stadsfullmäktige
afgick L. våren 1923. — L:s syster Emma Amalia
är änka efter A. Zorn (se denne).
— Hans son Martin L. utnämndes 1919 till
professor i litteraturhistoria med poetik vid
Stockholms högskola. — Efter att i sin
utomordentligt gifvande gradualafhandling
ha undersökt de litterära förutsättningarna för
Olof von Dalins närmaste föregångare inom
den svenska lyriken och för dennes eget författarskap,
hvarvid han upptäckte, att de alla stått i ett
öfverraskande vidsträckt beroende af utländska
författare, skref L. flera specialafhandlingar
rörande 1700-talets litteraturhistoria, såsom
"Våra villor" (i "Samlaren", 1910), Rustan och Mirza
(ibid. 1911) och Bidrag till kännedomen om Kellgrens
journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
(ibid. 1913), utmärkta af skarp analys och fyllig
dokumentering. De två stora monografierna Johan
Gabriel Oxenstierna (1911) och Swedenborg (1915; ty.
öfv. 1922; belönt med stora priset af Sv. akad. 1915)
ådagalade djup och mångsidighet och bragte viktiga
resultat; den förra gaf utom personskildringen äfven
litteraturhistoriska perspektiv; den senare var den
första, modernt vetenskapliga undersökningen af
Swedenborgs utveckling från vetenskapsman till
mystiker och andeskådare. Till boken om Swedenborg
anslöt sig den banbrytande
undersökningen Studier i Almquists ungdomsdiktning
(i "Samlaren", 1915). Upplysningstidens romantik. Den
mystiskt sentimentala strömningen i svensk litteratur
(2 bd, 1918—20), det djupast anlagda och genomförda
verket i vår litteratur rörande 1700-talet, är en
med utomordentlig lärdom, originella synpunkter och
frisk, personlig framställningskonst gifven syntes
af tidehvarfvets andliga rörelser. En rikedom på
lefvande och friska karakteristiker, en öfverlägsen
skildring af sektreligiositeten och frimurarmystiken
och en nyorientering äfven i fråga om 1700-talets mest
omskrifna litterära företeelser känneteckna L:s bok,
där de olika rörelser, hvilka småningom ledde till
romantiken (se Förromantik. Suppl.), noggrant utredts
och skarpsinnigt sammanställts.


6. G. M. L. "Lammska priset" för konsthistoriska
arbeten, hvilket utdelas hvart 3:e år, har sedan 1909
i följande ordning tilldelats J. Böttiger,
F. R. Martin, Karl af Ugglas, R. Josephson och
O. Rydbeck.

7. K. R. L. De dyrbara konstsamlingarna på Näsby
äro sedan 1923 delvis försålda på auktioner i New York
och Stockholm. Åtskilliga nummer ha förvärfvats af
Nationalmuseum och andra offentliga samlingar.

8. Fredrik Hjalmar L., sonsons son till
den i släktöfversikten nämnde Aron Mose L.,
elektroingenjör, högskolelärare, f. 14 juli
1872 i Göteborg, utexaminerades från Chalmersska
institutet 1891, studerade elektroteknik vid
Polytechnicum i Zürich 1891—93 och innehade,
efter ytterligare studier i Förenta staterna,
anställning 1893—95 vid Elektromekaniska a.-b.
Norden i Stockholm, 1895—96 hos ingenjör Axel
Estelle, Stockholm, och 1896—97 hos Boye & Thoresens
elektriska a.-b., Göteborg. L. blef 1896 lärare
vid Chalmersska institutet, 1900 lektor och 1911
professor i elektroteknik där. Sedan 1897 har han
varit föreståndare för elektrotekniska afdelningen
af institutets materialprofningsanstalt. L.
innehar dessutom (från 1897) elektrisk
konsulterande byrå och har verkställt en mängd
utredningar för kraftanläggningar m. m. Han är
vidare Svenska brandtarifföreningens inspektör för
elektriska anläggningar (sedan 1898) samt led. af
styrelserna för Göteborgs spårvägar (sedan 1901)
och för Göteborgs gas- och elektricitetsverk (sedan
1908).
5. Gl. o. R—n B. 6—7. G—g. N. 8. Fmn.


*Lammasch, Heinrich, deltog som österrikisk-ungersk
vetenskaplig fackdelegerad i Haag-konferenserna
1899 och 1907, var en af Interparlamentariska
unionens stödjepelare och verkade i tal och skrift
outtröttligt för freds- och skiljedomssaken. Af kejsar
Karl kallades han under den habsburgska monarkiens
sista dagar till österrikisk ministerpresident (27
okt. 1918) med den då omöjliga uppgiften att söka
fredligt genomföra den gamla österrikiska statens
förvandling till en federation af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>