Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1912 led. af högsta krigsrådet. 1914 öfvergick
han först till reserven, men inkallades i tjänst
vid Världskrigets utbrott och erhöll befäl öfver 4:e
armén (på belgiska fronten), med hvilken han utkämpade
slaget vid Neufchâteau (22—23 aug. 1914) och, i härens
midt, deltog i slaget vid Marne. Senare på hösten
1914 och under 1915 förde han samma armé i Champagne,
där han, trots partiella framgångar, förgäfves sökte
genombryta tyska fronten. Från dec. s. å. till mars
1916, då han afgick ur aktiv tjänst, var han chef
för midtarmégruppen, på frontdelen Verdun—Soissons.
H. J—dt.
*Langlet. — 3. N. A. L. blef 1911 professor i kemi och
kemisk teknologi vid Chalmers’ tekniska institut. Han
är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1904).
4. Valdemar G. L. var medarbetare i "Svenska
dagbladet" 1909—14 och i "Aftonbladet" 1914—22 (andre
redaktör till april 1921) samt är från nov. 1923
redaktör af "Svensk handelstidning". Dessutom
har han 1916—22 redigerat tidskriften "Det nya
Sverige". L. har ytterligare utgett bl. a. Pressen
och tidningsmännen (1915), Bevingade ord (1924)
samt (tills. med I. T. Aminoff) Kriget om Balkan
(1912—13) och (tills. med C. O. Nordensvan) Det stora
världskriget (8 bd, 1914—19).
*Langley, J. N., blef 1911 led. af
Vet. akad.
*Langlois, H., dog 11 febr. 1912 i Paris.
*Langlois, Ch. V., vardt 1912
direktör för Archives nationales och invaldes 1917
i Académie des inscriptions et belles-lettres.
Langmuir [lä’ȵmjōə], Irving, amerikansk fysiker och
fysikalisk kemist, f. 1881 i Brooklyn, studerade i New
York och Göttingen, där han promoverades till filos.
doktor. L. är föreståndare för forskningslaboratoriet
hos General electric company i Schenectady,
N. Y. Som snillrik fysikalisk tekniker har L. gjort
sig mest känd genom konstruktionen af den gasfyllda
volframlampan (halfwattslampan; se Glödlampa.
Suppl., sp. 7, och Elektrisk belysning. Suppl.,
sp. 528). Inom den fysikaliska kemien har L. utfört
banbrytande teoretiska och experimentella arbeten:
studiet af den s. k. adsorptionen har genom L. 1917
utvecklats i en ny riktning, i det att han framhöll
den kemiska sidan af fenomenet och visade, att
strukturen af det adsorberande ämnets öfversta
atomskikt, atomernas orientering och deras fria
restvalenser bestämma i hufvudsak adsorptionens
storlek. — Fasta katalysatorers förgiftning med
mycket små mängder af vissa gaser, hvilken spelar en
mycket störande roll vid viktiga tekniska processer
(se Katalys), beror, som L. visat, därpå, att den
katalytiskt verksamma metallytan öfverdras med ett
adsorptionsskikt af den förgiftande gasen. För utbytet
af molekylerna mellan ett ämnes kristaller och dess
mättade ånga härledde L. 1913 en formel
m = p √ M/2πRT ,
där m betyder antalet stötar, som ångans
molekyler utföra mot 1 kvcm. af kristallytan
per sekund; M är ångans molekylarvikt, R
gaskonstanten, p ångans tryck. Hastigheten
för ångans kondensation på kristallen finner
L. nästan oberoende af temperaturen, under det
att ångbildningens hastighet stiger starkt med
temperaturen. Flertalet af L:s arbeten är publiceradt
i de amerikanska tidskrifterna "Physical review"
och "Journal of the American chemical society".
H. E.
Langning. Se Langare. Suppl.
*Langtry, Lillie, dog omkr. 1912.
Langue bleue [lãgblȫ], fr. ("blått språk"). Se
Världsspråk, sp. 285.
Langwiezer-viadukten [-vītser-]. Se Armerad
betong. Suppl.
*Lankester, sir E. R., valdes 1922 till led. af
Vet. soc. i Uppsala.
Lanna, kalk och skifferbrott i Hidinge socken, Örebro
län. A.-b. Svenska skifferverken uppförde 1918—19
här anläggningar för tillgodogörande af skifferns
oljehalt. Se Skifferolja. Suppl.
*Lannelongue, O. M., dog 21 dec. 1911 i Paris.
Lanner, Olga, skulptris, f. 1 sept. 1884 i Karlstad,
studerade i Stockholm i Tekniska skolan 1903—06
och därefter i Tyskland, Frankrike och Italien. I
Stockholm inrättade hon 1914 ateljén "Smideskonst" och
gjorde en betydande insats i modernt svenskt järnsmide
och i guldsmedskonst. Hon har bl. a. komponerat
belysningsattiraljen i Engelbrektskyrkans kor i
handgjutet metallarbete, kandelabrar m. m. samt utfört
figur- och porträttskulptur i silfver, keramik,
brons (barnporträtt, djur, Lysippos’ danserska
m. fl.). Fröken L. är representerad i Nationalmuseum,
Göteborgs museum, Hallwylska samlingen och utländska
samlingar.
G—g N.
*Lannerstierna, J. M., föddes på säteriet Berg i Älgå
socken, Värmland. Se G. T. Karlberg, "Till skalden
J. M. L:s biografi" (i "Personhist. tidskr." XVI, 1914).
Lannge, Erik Gustaf, postman, f. 8 febr. 1878 i
Stockholm, sedan 1914 postdirektör i Mellersta
postdistriktet (Gäfle), tog initiativet till
det i Stockholm nu befintliga Postmuseet
(se Museum, sp. 1432) samt uppsatte 1903
"Tidskrift för postväsendet", numera benämnd
"Nordisk posttidskrift" (se d. o.), för hvilken han
fortfarande är hufvudredaktör. L. ledde utarbetandet
af 1909 års "Förteckning å städer, köpingar, byar,
gårdar m. fl. orter i Sverige jämte uppgift på dessa
orters post- och telegrafadresser samt afstånd från
telegrafanstalt" (suppl. 1913—16) samt har varit
led. och sekreterare i 1920 års postkommitté.
E. G—e.
Lanosa nivalis, Snömögel, bot., detsamma som Fusarium
nivale (se Snömögel).
Lanrezac [lãrəṡa’k], Charles Louis Marie, fransk
militär, f. 30 juli 1852 i Pointe-à-Pitre, Guadeloupe,
blef officer vid infanteriet, deltog i 1870—71 års
krig, blef generalstabsofficer, vice direktör vid
krigshögskolan, öfverste (1899) samt divisionsgeneral
och chef för 11:e armékåren (1912). Vid Världskrigets
början ställdes han i spetsen för 5:e armén (på
belgiska fronten), men entledigades 3 sept. efter
nederlagen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
