Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauttakylä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrbottens län, omkr. 15 km. nedanför
Storavan, genomflytes af Skellefte älf.
O. Sjn.
Ledingen. Se Leiranger. Suppl.
Ledkräftor, zool., detsamma som Arthrostraca (se
d. o.). Jfr Thoracostraca.
Ledningsbanor, anat. Se Nervsystemet.
Ledóchowski [ledukå’vski], Włodzimierz, grefve,
jesuitgeneral, brorson till den i hufvudarbetet
omnämnde kardinal M. L., f. 7 okt. 1866 i Loosdorf,
Nedre Österrike, prästvigd 1894, steg inom jesuitorden
till provinsial för Galizien 1901 och assistent för
Tyskland 1906 samt valdes 1915 till ordens general. —
Hans syster, grefvinnan Julie Ledóchowska, f. 17
april 1865, kom under Världskriget till Sverige,
förestod 1915—17 i Djursholm en skola för unga
flickor, därefter i Aalborg ett hem för fader- och
moderlösa barn och förestår från 1920 i Posen flera
läroanstalter. Under sin vistelse i Sverige dref hon
äfven propaganda för upprättandet af en oberoende
polsk nationalstat.
Ledskär, klippa s. ö. om Nyköping, med en 1867
uppförd, 1892 ändrad fast fyr, 6,9 m. öfver
medelvatten, med en 6:e ordningens lins, på 58°
42′ 15″ n. br. och 17° 13′ 28″ ö. lgd fr. Gr.
E. A—t.
Leduån, kustå i Nordmalings socken, Västerbottens
län, genomrinner den lilla Ledusjön och utfaller i
inre delen af Nordmalingsfjärden, 2 km. n. om Lögde
älfs mynning.
O. Sjn.
Ledverk, vattenb., byggnadskonstruktion i en farled,
afsedd att underlätta ett fartygs navigering
vid en trång passage, t. ex. vid brogenomfarter,
inlopp till slussar, färjlägen o. s. v. Ledverket
utgöres vanligen af en eller flera pålrader eller
dykdalber sammanbundna medelst försträfningar och
träföljare. Stundom anbringas i ledverkets framkant
en af plank eller timmer utförd vägg, som fjädrande
stöder mot en för sidotryck motståndskraftig
konstruktion. Genom ett dylikt utförande, som
brukas särskildt vid färjlägen, mildras stötarna
mellan fartyg och ledverk. Vid stora vattendjup
byggas ledverk äfven med pelare af murverk; äfven
järnkonstruktioner användas.
Fmn.
*Lee, sir Sidney, var 1913—22 professor i engelska
språket och litteraturen vid Londons universitet. Han
har ytterligare skrifvit bl. a. Shakespeare and the
italian renaissance (1915) och är på konung Georg
V:s uppdrag sysselsatt med en utförlig biografi öfver
Edvard VII.
Lee [lī’], Vernon, pseudonym. Se Paget, V.
*Leegaard. 1. Christopher B. L. dog 6 aug. 1921
i Kristiania. — 2. Michael N. L. var stortingsman
1909—12. Han är sedan 1918 öfveringenjör vid norska
hamnväsendet.
Leeuw [lēv], Aart van der. Se Holländska
litteraturen. Suppl., sp. 441.
Lefebure [ləfebȳr], Clément Julien Joseph, belgisk
militär, främjare af svensk gymnastiks utbredning,
f. 9 april 1861 i Bruxelles, blef underlöjtnant
vid grenadjärregementet 1883 och befordrades efter
hand till öfverste och, sedan han afgått ur aktiv
tjänst, generalmajor (1923). Han var chef för statens
normalskola för gymnastik och fäktning 1902—07. L. är
särskildt känd för sitt stora intresse och sin
framgångsrika verksamhet för belgiska folkets fysiska
fostran och svenska gymnastikens införande såväl i
armén som i landets skolor. Efter en studieresa i
Sverige 1898—99 utgaf han det
mycket uppmärksammade arbetet L’éducation physique en
Suède (1903; ny uppl. 1908), som utgick i 12,000 ex.,
samt det äfvenledes vidt spridda arbetet Méthode de
gymnastique éducative.
H. J—dt.
*Lefebvre, J. J., dog i febr. 1912 i Paris.
*Lefebvre, Charles É., dog i okt. 1917 i
Aix-les-Bains.
*Lefèvre, A., dog 1904.
Lefèvre [ləfǟvr], André Joseph, fransk politiker,
f. 17 juni 1869, var 1906—07 vicepresident i
Paris’ municipalråd, blef 1910 deputerad och var
nov. 1910—febr. 1911 understatssekreterare för
finansärenden i Briands andra ministär. I ministärerna
Millerand och Leygues var L. krigsminister
(jan.—dec. 1920). I deputeradekammaren, där han
1922 blef vicepresident, gaf han flera gånger starkt
uttryck åt sina farhågor för, att Tyskland förberedde
ett revanschkrig; hans sensationella påståenden om
hemliga tyska rustningar hvilade delvis på falska
aktstycken, hvilka en tysk svindlare fabricerat och
sålt som äkta. Vid parlamentsvalen i maj 1924 blef
L. ej återvald.
V. S—g.
*Leffler. — 4. Johan A. L. dog 24 maj 1912
i Stockholm. — 5. M. G. L. (Mittag-L.) har
ytterligare offentliggjort bl. a. Une page de
la vie de Weierstrass och Weierstrass et Sonja
Kowalewsky (båda tr. i "Acta mathematica", bd 39,
1924), ytterst intressanta bidrag till matematikens
historia under 1800-talet. 1916 gjorde L. och
hans hustru, Signe (född af Lindfors, f. 1861,
d. 1921), en stor donation till Vetenskapsakademien
(se d. o., sp. 100—101). Om L. och Karl Staaff se
Staaff, sp. 867. — 6. L. Frits A. L. dog
31 juli 1921 i Djursholm. — 7. A. Ch. L. 1922
utgafs af Jane Gernandt-Claine och Ingeborg Essén
"A. Ch. Leffler. En självbiografi, grundad på
dagböcker och brev". — 8. Johan (Janne) Albert L.,
af samma släkt som de föregående, bergsingenjör,
högskollärare, f. 13 febr. 1870 i Göteborg, aflade
mogenhetsexamen 1889, utexaminerades från Tekniska
högskolans fackafd. för metallurgi och hyttkonst
1893, innehade 1894—1900 olika anställningar vid
Klosterverken, där han 1900—05 var öfveringenjör
och samtidigt platschef vid Långhyttan, och var
1905—17 metallurgisk ingenjör via Järnkontoret. Den
konsulterande verksamhet, som han därvid utöfvade,
torde ha i hög grad gagnat landets tackjärnsindustri,
liksom resultaten af hans arbete 1909—12 vid den under
hans chefskap uppförda Trollhättans elektriska masugn
(se d. o.) voro betydelsefulla för den elektriska
järntillverkningen (se hans och E. Nyströms värdefulla
rapport 1911—12). 1917—18 var L. teknisk disponent
vid Gimo-Österby bruks a.-b. och platschef vid Österby
bruk. Sedan 1918 är han professor i järnets metallurgi
vid Tekniska högskolan, men fortsätter därjämte
sin verksamhet som konsulterande ingenjör. Sedan
1908 är han medlem af redaktionen för "Jernkontorets
annaler". Han har varit led. af Järnkontorets kommitté
för Luossavaaramalmens tillgodogörande (1908), har af
Civildepart. tillkallats som sakkunnig vid utredning
ang. kiseljärn m. m. (1908—14), tillhörde 1917—23
Svenska teknologföreningens styrelse och var 1913
och 1917 vice ordf., 1914 ordf. i föreningens afd. för
kemi och bergsvetenskap samt 1920—22 ordf. i afd. för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
