- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
171-172

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Licht ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son, tysk revolutionär socialist, f. 13 aug. 1871
i Leipzig, dödad 15 jan. 1919 i Berlin, blef 1899
advokat i Berlin, 1908 led. af preussiska landtdagen
och 1912 led. af tyska riksdagen. Han vann tidigt
arbetarnas förtroende som sakförare, gjorde betydande
insatser i organiserandet af den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen och egnade sig med förkärlek åt
antimilitaristisk propaganda. För sin skrift
Militarismus und antimilitarismus (1907)
ådömdes han s. å. 1 1/2 års fästningsstraff. Under
Världskriget uppträdde L. i tal och skrift
lidelsefullt mot kriget, yrkade redan i dec. 1914
afslag på krigskrediterna och agiterade för en
proletariatets revolution. Sina idéer härom utvecklade
han bl. a. i de 1915—16 utgifna "Spartakusbrefven" (se
Spartakus. Suppl.). L. inkallades till krigstjänst,
blef 1 maj 1916 vid en demonstration mot kriget
arresterad och dömdes juni s. å. till 2 1/2 års
tukthus. Benådad i okt. 1918, tog L. lifligt del i
revolutionsförberedelserna, och vid revolutionens
utbrott i Berlin 9 nov. hissade han personligen den
röda flaggan på slottet. I den nya regeringen vägrade
han inträda och organiserade i stället i samarbete
med bl. a. Rosa Luxemburg (se d. o. Suppl.) den
s. k. "Spartakusrörelsen", som åsyftade att
med våld genomföra proletariatets diktatur och
en genomgripande kommunistisk omhvälfning (se
Tyskland, sp. 696). Under gatustriderna i Berlin
de första januariveckorna 1919 var L. feberaktigt
verksam med uppviglingstal o. s. v. Han häktades
15 jan. och blef under transporten till fängelset
skjuten af en militär i bevakningstruppen, enligt
en sedermera häftigt omstridd uppgift enär han
trots erhållen varning skulle ha gjort ett försök
att undkomma. L. var en ärlig, under sina sista år
nervöst uppjagad fanatiker. Kommunisterna ha hyllat
hans minne som en martyrs, i Ryssland bl. a. med
monument. — Bland L:s skrifter märkas ytterligare de
postumt utgifna
Briefe aus dem felde (1920),
Reden und aufsätze (1921) och
Politische aufzeichnungen (s. å.).
Jfr H. Schumann, "Karl L. Ein unpolitisches bild
seiner persönlichheit" (1919; 10:e uppl. 1923).
2. V. S—g.

Liebman [lib-], Johan August Valdemar,
dansk skådespelare, f. 9 okt. 1864 i Köpenhamn,
debuterade 1890 på k. teatern där, som han
sedermera har tillhört 1894—1910 och ånyo sedan
1913; dessemellan (1891—94 och 1910—13) var han
anställd vid Dagmarteatret, hvars direktör han
var 1910—11. L. är elev af sin äldre frände Emil
Poulsen, har spelat både älskar-, karaktärs- och
lustspelsroller och är själfständigast på sistnämnda
område. Bland rollerna må nämnas
prinsen i "Det var en gång",
Helmer i "Ett dockhem",
Nechljudov i "Uppståndelse" och
Herbot i "Den stora scenen".
P. E—t.

*Liebmann, Otto, dog 14 jan. 1912 i Jena.

*Liechtenstein fick 5 okt. 1921 ny författning, som
införde hemlig, direkt omröstning af alla medborgare,
som fyllt 21 år, för val på 4 år af alla 15 medl. i
landtdagen (vallag af 31 aug. 1922). Vid ajournering,
afslutning eller upplösning ersattes landtdagen af ett
utskott (landesausschuss), bestående af presidenten
och 4 andra medl. Den för landtdagen ansvariga
regeringen består af en regeringschef med suppleant,
för 6 års tid utnämnda af fursten på landtdagens
förslag, samt två för 4 års tid
af landtdagen valda regeringsråd (regierungsräte) med
suppleanter. Mot regeringens beslut kan vädjas till
förvaltningsrätten (verwaltungsbeschwerdeinstanz)
i Vaduz. För rättskipningen, som nyorganiserats
genom lagen 7 april 1922, svara i första instans
landsdomstolen (landgericht), i andra öfverdomstolen
(obergericht) och i tredje högsta domstolen (oberste
gerichtshof
) i Vaduz. De österrikiska civil-
och kriminallagarna m. m. gälla tills vidare, men
L. håller på att skapa sin egen lag, hvaraf åtskilliga
delar äro färdiga (1924). Enligt den nya författningen
är hvarje vapenför medborgare pliktig att delta i
landets försvar, men f. ö. få beväpnade formationer
finnas endast till ordningens upprätthållande. I
utlandet har L. endast en beskickning (i Bern),
sedan den i Wien nyligen indragits, och dess
utlandsintressen bevakas af Schweiz. Genom landet
går järnvägen Feldkirch—Buchs, som förvaltas af
Österrike. Tullföreningen med Österrike har upphört
och ersatts med liknande gemensamhet, äfven i fråga
om myntförhållanden, med Schweiz. L. hade 11,110 inv. (1916).
Om L:s sedan 1858 regerande furste, Johan II,
se d. o. Suppl. Furst Alfred dog 8 okt. 1907 på
slottet Frauenthal, furst Aloys 25 mars 1920 i Wien.
E. A—t.

Liedbeck [lid-], Per Fredrik Alarik, son till den
i hufvudarbetet nämnde läkaren P. J. L., kemist,
sprängämnesingenjör, f. 11 febr. 1834 i Uppsala,
d. 26 mars 1912 i Stockholm, utexaminerades
från Teknologiska institutet som maskiningenjör
1851 och gjorde sig snart känd som synnerligen
kunnig industriman inom kemisk-tekniska området;
bl. a. ombyggde han 1857—65 Ölands alunbruk samt
2 ättiks- och 2 trädestillationsfabriker. Inom
sprängämnesindustrien blef L. en af I. och A. Nobels
allra främsta tekniska medhjälpare. Han var 1866—75
verkmästare vid Vintervikens (se d. o.) dynamitfabrik,
som af honom delvis byggdes. Omfattningen af
explosionen där 1874 lyckades L. begränsa genom att
med ett par mans hjälp bära ett parti nitroglycerin
ut ur ett brinnande tvätthus. (L. belönades härför
med guldmedalj "för berömliga gärningar".) L. anlade
bl. a. dynamitfabriker i Glasgow (1872), vid Engene,
nära Dröbak (1874), vid Ardeer, Skottland (1876),
samt vid Avigliana, nära Turin (1880). 1876—78
var L. ingenjör hos franska dynamitsyndikatet i
Paris. Inom sprängämnesfacket införde han flera nya
tillverkningsmetoder, grundade på sinnrika, af honom
konstruerade apparater och maskiner, särskildt egnade
att minska risken vid handhafvandet af explosiva
ämnen. Bland hans uppfinningar märkas luftinjektorn
för nitrering af glycerin, dynamitpressar samt
valsar, pressar och skärmaskiner för röksvagt
krut. Han bosatte sig 1879 åter i Stockholm samt var
under många år verksam som konsulterande ingenjör,
särskildt för ett flertal in- och utländska dynamit-
och krutfabriker. Han egnade ännu på äldre dagar,
äfven såsom förläggare, lifligt intresse åt
olika maskinella uppfinningar och experiment.
Fmn.

Liedgren [lid-], Karl Gustaf Emil, hymnolog,
f. 21 febr. 1879 i Rystad, Östergötland,
student i Uppsala 1897, vardt 1900 filos. och
1905 teol. kandidat, 1912 teol. licentiat och
1921 teol. doktor. Läroverksadjunkt i Örebro 1909,
befordrades han 1920 till lektor i Västerås. L. torde få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:36 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free