- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
273-274

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viktgruppen (förut 2 öre). Vid 1920 års riksdag
slopades det lägre portot för lokalförsändelser.
Redan vid 1922 års riksdag, när portot för riksbref
nedsattes från 20 till 15 öre, infördes ånyo
lokalporto för bref och sattes till 10 öre
(således 2/3 i st. f. före portohöjningen 1/2
af riksportot). Något särskildt lokalporto för
korsband finnes däremot icke numera, med undantag
af ett lägre minimiporto för lokalt korsband,
innehållande affärshandlingar. — Lokalbrefbäring
antingen genom vanliga brefbärare eller genom
s. k. lådbrefbärare finns nu å 244 orter.
E. G—e.

*Lokalförsändelse. Se äfven Lokalbref. Suppl.

Lokalpatriotism, hängifvet och ensidigt förfäktande
af den egna hemortens intressen och värdighet.

Lokaltelegraf. Se Telegraf, sp. 732.

Lokal väfnadsimmunitet, bakteriol., uppkommen genom
inverkan af infektionsämnen, t. ex. tarmepitelets
vid tyfoidfeber. Väfnadsimmunitet l. histogen
immunitet
kan finnas utan förmedling
af några som helst serumsubstanser.
G. Wrgn.

Lokoköp (af lat. locus, plats). Se Platsköp.

Lokomotiv. Inför den utveckling, som den elektriska
järnvägsdriften och de för denna erforderliga
elektriska lokomotiven under senaste
årtionde uppvisar, har den tanken legat nära,
att ånglokomotiven småningom skulle försvinna som
kraftalstrare för den moderna samfärdseln till lands,
hvarför några skäl till deras ytterligare fullkomnande
ej mera skulle förefinnas. Så är emellertid ingalunda
fallet. Ånglokomotivet kommer nog fortfarande
att behålla sin ställning i konkurrensen med de
elektriska lokomotiven (om dessa senare se Elektriska
järnvägar
, äfven i Suppl., med afbildningar).

Ända sedan midten af 1800-talet ha hufvudprinciperna
för ånglokomotivet praktiskt taget förblifvit
oförändrade. Visserligen har storleken ökats
afsevärdt, öfverhettning af ångan införts och en hel
del smärre förbättringar gjorts, men ånglokomotivets
drifmekanism har förblifvit den enkla kolfmaskinen
utan kondensation, mest på grund af denna
maskins enkelhet och tillförlitlighet. Därför är
kolflokomotivet trots de gjorda förbättringarna
en oerhörd förbrukare af kol, i det att endast
omkr. 6 proc. af värmevärdet omsättas i nyttigt
arbete, medan 15—20 proc. tillvaratagas i moderna
kraftcentraler. Lokomotivets utveckling måste därför
inriktas på att nedbringa kolförbrukningen och i
öfrigt till gränsen för det möjliga minska öfriga
kostnader för dragkraften.

Det låg därför nära till hands att försöka använda
ångturbinen för lokomotiv eller m. a. o. att
för lokomotivs framdrifvande tillämpa de senaste
erfarenheterna och konstruktionerna från den moderna
kraftstationen, där ångturbiner numera så godt som
uteslutande komma till användning, liksom de äfven
börjat införas på fartyg.

illustration placeholder
Fig. 1. Ljungströms turbinlokomotiv.

Under de senaste åren ha flera olika konstruktioner
af turbinlokomotiv framkommit, men det första,
med hvilket påvisbara praktiska resultat
uppnåtts, är det af svensken Fredrik Ljungström
(se d. o. 2. Suppl.) konstruerade och utförda. Vid
dess konstruktion ha alla möjligheter tillvaratagits
för att ernå så god ekonomi som möjligt. Lokomotivet
är sålunda försedt med kondensor, luftförvärmare —
enligt Ljungströms roterande typ —, öfverhettare
och matarvattenförvärmare. Lokomotivet (se fig. 1)
består af 2 fordon, det främre, pannvagnen,
och det bakre, maskinvagnen med
kondensorn. Pannvagnen, som uppbär ångpannan
och kolbehållaren, hvilar på en främre 4-hjulig
boggi och tre axlar, hvar för sig lagrade i
vagnens ramverk. Främst å ångpannan och som
direkt fortsättning af denna märkes den roterande
luftförvärmaren. Tuberna äro betydligt kortare
än normalt för en dylik panna, på grund af, att
afloppsgasernas värme utnyttjas i luftförvärmaren
och detta vida mer ekonomiskt, än om en normal
pannkonstruktion användts. I tuberna är inbyggd en
öfverhettare af Schmidts konstruktion. Kolbehållaren
är lagd som en sadel öfver bakre delen af pannan. I
maskinvagnen är hela drifmaskineriet beläget. Främst
ligger turbinen med sin växellåda, och genom en
särskild anordning möjliggöres såväl framåt- som
backgång. De 3 drifaxlarna drifvas medelst blindaxel
och koppelstänger, hvilka äro fullständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free