Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manmyrsloken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för olycksfall i arbete m. m. (1916). Han var
led. af straff kommissionen, styrelsen för Göteborgs
högskola (sedan 1913) m. m. — Hans broder Herman M.,
f. 26 juli 1867 i Göteborg, anställdes 1891 i
Skand. kredit-a.-b., där han blef 1899 verkställande
direktör för Göteborgskontoret och 1900 led. af
bolagsstyrelsen. Han är därjämte styrelseled. i flera
af våra förnämsta affärsföretag.
Mannheimersystemet, pedag. Se Sickinger, A.
Suppl. Jfr Berg, F. Suppl., sp. 549.
Manninen, Otto författare på finska språket, f. 13
aug. 1872 i Kangasniemi (Savolaks), blef filos.
kandidat 1897 och lektor i finska vid Helsingfors’
universitet 1913. M. har mästerligt till finskan
öfversatt bl. a. J. L. Runebergs dikter, "Kan ej",
"Kungarne på Salamis" och "Fänrik Ståls sägner",
stycken af Ibsen och Molière samt framför allt
"Iliaden" ; under arbete är en öfv. af "Odyssén". Till
tyska har han öfversatt en samling finska dikter
(Suomis sang, 1921). Egna dikter, som kännetecknas
af klassisk formfulländning, har han utgett under
titeln Säkeitä (Gnistor; 1905 och 1910).
T. C.
Mannström, Karl Oskar, publicist, vitter författare,
präst, f. 15 nov. 1875 i Väddö, blef filos. kandidat
i Uppsala 1901, har varit medarbetare i "Vårt land"
1902—04 och från 1904 i "Stockholms dagblad" samt
redigerade under några år "Illustrerad tidskrift för
ung och gammal", utgifven af Sv. sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran. Prästvigd 1919, har han
sedan dess tjänstgjort i Adolf Fredriks församling
i Stockholm. M. har utgett diktsamlingen Ros och en
(1905) och ett stort antal biografiska religiösa
och filantropiska arbeten, bl. a. Bilder och blad
ur svenska nykterhetsrörelsens historia (1912),
Kristlig konst (1919), Livets tröst (1920), Snöfrid
(1921) och den monumentala lefnadsteckningen öfver
Oscar Ekman (1922). Han har öfversatt bl. a. Arne
Garborgs "Den borttappade fadern" (1903) och
"Ingrid sierskan" (1916—17). I hufvudstadens
kyrkliga och socialetiska föreningslif har han
verksamt deltagit. Till "Nya psalmer" af 1921 har
M. bidragit med tre bearbetningar och har 1923 i en
kritisk broschyr granskat nämnda psalmbokssupplement.
E. N. S—g.
Mannus, tidskrift. Se Kossinna, H. G. Suppl.
Man of war [mä’n əv ωå̄’], eng., örlogsman.
Manono, ö. Se Samoaöarna.
Manonviller [manå̃villǟr], före Världskriget
starkt franskt spärrfort 12 km. ö. om Lunéville,
behärskande järnvägen Saarburg—Lunéville—Nancy och
Vezouzes dalgång. Efter ett dygns beskjutning med
tyskarnas tyngsta belägringspjäser kapitulerade
det sönderskjutna fortets kommendant med 700 man
27 aug. 1914. M. utrymdes åter 12 sept. s. å. Jfr
Världskriget, sp. 161 och 166.
H. J—dt.
Manrico [-kå], manlig hufvudroll (trubadur, uppfostrad
bland zigenare, eg. bortbytt son till grefve Luna;
tenor) i Verdis opera "Trubaduren".
*Mansfield, W. K. — William M., lord Sandhurst, blef
lordkammarherre 1912, upphöjdes 1916 till viscount
Sandhurst och dog 2 nov. 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>