Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentlig del direkt från producenten till
konsumenten. Ju mera arbetsfördelningen
fortskridit, desto större del af varuförmedlingen
har öfvertagits af särskilda mellanhänder och desto
mera betydelsefullt ur samhällelig synpunkt har det
af dem utförda arbetet blifvit. Det är ofta förenadt
med svårigheter att göra en bestämd åtskillnad mellan
arbete, som utföres i varudistributionens tjänst,
och öfrigt produktivt arbete. Inom olika grenar
af varudistributionen är mellanhandssystemet
organiseradt efter vidt skiljaktiga principer. I
vissa fall ombesörjer producenten själf förmedlingen
af varorna ända intill minutförsäljningen, hvarvid
sålunda detaljisten blir den enda mellanhanden. Där
den enskilde producenten icke lämpligen kan
verkställa distributionsarbetet, ersättes han
stundom af en sammanslutning af producenter, bildad
på affärsmässig eller kooperativ grundval. I andra
fall åter lämnar producenten varorna ur sina händer
omedelbart efter produktionens fullbordande, då
plats kan finnas för flera led af själfständiga
mellanhänder efter hvarandra, innan varan når
konsumenten. Dessa kunna åter helt eller delvis
ersättas med större företag, som utsträcka sin
verksamhet öfver flera led af distributionen och
stundom äfven syssla med förädling af varorna. I
betydande utsträckning inom lifsmedelshandeln,
men äfven inom andra branscher har slutligen
varuförmedlingen öfvertagits af sammanslutningar
bland konsumenterna (se Kooperation). Näringsfrihetens
genomförande medförde tillkomsten af ett väsentligt
ökadt antal mellanhänder. Utom de påräknade fördelarna
af den fria konkurrensen gaf denna utveckling äfven
upphof till en del olägenheter. Mellanhänderna blefvo
snart vida flera än hvad som motsvarade behofvet
för ett effektivt utförande af distributionen. Den
varumängd, som det enskilda företaget hade tillfälle
att förmedla, blef därför ofta mindre än den, för
hvilken det var organiseradt, och omkostnaderna i
proportion till varuenheten högre. I syfte att höja
konkurrensförmågan företogos då stundom åtgärder
af fördärflig eller tvifvelaktig natur, såsom
kvalitetsförsämring eller rent af förfalskning af
varorna, en öfverdrifven och osannfärdig reklam,
en alltmera utsträckt kreditgifning o. s. v. Dylika
metoder voro till skada icke blott för producenter
och konsumenter, utan äfven för mellanhänderna
själfva. I motverkande syfte bildades därför
organisationer inom olika grupper af mellanhänder
(grossister, detaljister o. s. v.), och dessa ha
otvifvelaktigt lyckats bortarbeta eller minska en
del iögonfallande missförhållanden. Medlet härför har
emellertid varit ett upphäfvande eller försvagande af
konkurrensen mellan affärsmännen inbördes (genom pris-
och leveransöfverenskommelser o. d.), hvarigenom
ett större antal mellanhänder kunnat bibehållas,
än som kräfts för varuförmedlingens ekonomiska och
effektiva handhafvande. Från konsumenthåll har
därför framhållits, att nyssnämnda organisationer
bidroge till varornas fördyrande och stundom
rent af haft förmåga att monopolisera viss del af
varuförmedlingen. Äfven inom producentkretsar har
man funnit sig ha anledning till klagomål, enär
mellanhänderna genom sina organisationer visat sig
besitta förmåga att trycka ned inköpspriserna för
deras produkter. Varubristen under Världskriget och de
däraf föranledda statsingripandena på varuförmedlingens
område medförde en äfven efter
krigets och statsregleringarnas upphörande
kvarstående desorganisation af handeln, som kom
mellanhandssystemets olägenheter att framstå
särskildt besvärande för såväl producenter (i
synnerhet jordbrukarna) som konsumenter. När det
syntes draga ut på tiden med återgång till mera
normala förhållanden, yrkades i skilda länder på
statsingripanden för dess påskyndande. Åtgärder
i syfte att från det allmännas sida öfvervaka och
regelbinda varuprisen kommo också i tillämpning i
åtskilliga länder, bland hvilka kan nämnas Norge, där
de handhades af det för ändamålet upprättade Statens
prisdirektorat samt voro af mycket omfattande och
ingripande art. I andra länder kom man icke längre
än till utredningar genom särskilda kommissioner: så
i Sverige (se Mellanhandssakkunnige. Suppl.) och
England. I flertalet länder har numera
handelns frihet återställts i ungefärlig
öfverensstämmelse med de före Världskriget rådande
förhållandena.
H. Heyman.
Mellankotskifvor, Ligamenta intervertebralia, anat.,
de hos människan och öfriga
däggdjur förekommande mjuka, elastiska skifvorna,
som äro förbundna med de ytor, hvilka kotkropparna vända
mot hvarandra. Å mellankotskifvan skiljer man
på en periferisk del, som bildar en broskartad,
glänsande ring, och en central, bestående af
ett mjukt, geléartadt förskjutbart ämne. Detta
senare är den ombildade ryggsträngen (se Vertebrater,
sp. 1305). Mellankotskifvorna äro af
stor fysiologisk betydelse, enär de därigenom,
att de kunna sammanpressas och åter vidgas,
förmedla rörelseförmågan i vår ryggrad äfvensom
vid språng och stötar hindra den skakning, som
härvid fortplantar sig från kroppens nedre del
till hufvudet. Har (hos människan) kroppstyngden
länge inverkat på dem, sammanpressas de; däri
ligger förklaringen till, att människan är något
kortare om aftonen än om morgonen. Jfr Ryggrad.
L—e.
 |
| Ryggkotornas förbindelse medelst mellankotskifvor hos människan. 1 kotkropparna, 2 mellankotskifvor, 3 tvärutskott. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
