Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mexico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många skrifter, som präglas af rik bildning,
ha funnit läsare inom alla trosbekännelser och
länder. Flera tiotal af dem ha öfversatts till
sv., bl. a. uppbyggelseboken "Dag för dag"
(3 dlr, 1899—1911), bibelstudierna "Saliga
ären I" (1899), "Herdepsalmen" (s. å.), "David,
herde, psalmist och konung" (1907) och "Petrus,
fiskare, lärjunge och apostel" (1924).
E. N. S—g.
Meyer [me’jer]. 1. Leopold M., dansk läkare,
f. 1 nov. 1852 i Köpenhamn, d. där 23 maj
1918, blef med. kandidat 1875, doktor 1880 på
afh. Uterinsygdomme som sterilitetsaarsag samt
professor i obstetrik och öfverackuschör 1897. Han
var framstående praktiker och lärare; af hans stora
litterära produktion må nämnas Lærebog i gynækologi
(tills. med Howitz 1897; 2:a uppl. 1901) och Lærebog
i födselshjælp (1906—15; 2:a uppl. 1921).
2. Karl Martin M., den föregåendes broder, kemist,
f. 9 nov. 1862 i Köpenhamn, blef polyteknisk kandidat
1884, deltog i ledningen af åtskilliga fabriker och
var 1890—1914 medarbetare i ett analytisk-kemiskt
laboratorium i Köpenhamn. Han har ett utomordentligt
mångsidigt kemiskt vetande och har bl. a. utgett
"Meyers vareleksikon" (1907; 3:e uppl. 1918 ff.) och
redigerat "Karl Meyers konversationsleksikon" (4 bd,
1920—21).
1—2. P. E—t.
Meyer [ma’jer], Kuno, tysk keltolog, f. 20
dec. 1858 i Hamburg, d. 11 okt. 1919 i Leipzig,
yngre broder till Eduard M. (se denne, sp. 384),
studerade i Leipzig, vardt 1884 lektor i tysk och
keltisk filologi vid Liverpools universitet och 1895
professor där. 1897 uppsatte han "Zeitschrift für
celtische philologie", som under hans ledning var den
ledande tidskriften på området, och 1898 "Archiv für
celtische lexicographie". Samtidigt var han ledare
af School of irish learning i Dublin och utgaf dess
publikation "Erin". 1911 kallades han till professor
i keltiska i Berlin och vardt led. af preussiska
vet. akad. Som utgifvare, kulturhistoriker och filolog
var M. framstående. M. verkade i Världskrigets första
år för Tysklands sak i Förenta staterna, men utsattes
för våldsamma engelska angrepp.
Meyer [me’jer], Ludvig, norsk jurist och
socialpolitiker, f. 22 april 1861 i Aasgaardsstrand
vid Kristianiafjorden, tog 1882 juridisk ämbetsexamen
och började därefter genast deltaga i det offentliga
lifvet. Han gjorde sig snart bemärkt genom sin
vältalighet och oräddhet, särskildt som medlem af
Studentersamfundet. Sedan 1885 har han utöfvat
advokatverksamhet i Oslo (Kristiania). Han förde med
stor duglighet bohemförfattaren Hans Jægers sak i det
bekanta tryckfrihetsmålet mot denne 1885—86. M. slöt
sig inom politiken till socialdemokratien, redigerade
1898—99 partiets hufvudorgan "Socialdemokraten"
och var några år representant för partiet i
hufvudstadens kommunalstyrelse. 1903 bröt han med
socialdemokraterna och har sedan dess deltagit
i den politiska diskussionen allenast genom
broschyrer och tidningsartiklar. Bland de förra
märkes Socialistisk beskatning og samfundsordning
(1917). Sedan schismen inom arbetarpartiet 1921
tillhör han det kommunistiska partiet, men har på
senare år ej aktivt deltagit i det politiska lifvet.
M. H.
Meyer [me’jer], Kirstine, dansk fysiker, född
Bjerrum, f. 12 okt. 1861 i Skærbæk, Slesvig,
tog magisterkonferensen i fysik 1892 och blef filos.
doktor 1909 på en afh. om temperaturbegreppets
utveckling genom tiderna. Hon har främst sysslat med
historisk fysik och lämnat betydelsefulla bidrag
till O. Römers och H. K. Örsteds historia: Adversaria
(utg. tills. med Th. Eibe 1910), Ole Römers opdagelse
af lysets töven (1915) och en edition af H. K. Örsteds
naturvetenskapliga skrifter med biografiska tillägg
(1920).
P. E—t.
Meyer [ma’jer], Heinrich, tysk
litteraturvetenskapsman, f. 14 mars 1869 i Liebenburg,
docent i germansk filologi vid universitetet
i Hamburg, titulärprofessor, har (under namnet
Meyer-Benfey) utvecklat en rik och betydande
vetenskaplig författarverksamhet, af hvilken må
nämnas Die sprache der buren (1901), Moderne religion
(1902), Herder und Kant (1904), Friedrich Naumann
(s. å.), Heinrich Heine (1907), Josef von Eichendorff
(1908), Die sittlichen grundlagen der ehe (1909), Das
drama Heinrich von Kleists (2 bd, 1911—13), Kleists
leben und werke (1911), Hebbels dramen (I, 1913),
Minna von Barnhelm (1915), Per Hallström (1916),
Sophokles’ Antigone (1920), Rabindranath Tagore
(1921) och Kleist (1923). Psykologisk och filosofisk
fördjupning samt konstnärlig stil känneteckna hans
verk.
R—n B.
Meyer-Benfey [ma’jer be’nfaj], Heinrich. Se Meyer,
Heinrich. Suppl.
*Meyerheim. — 3. Fr. Paul M. dog 14 sept. 1915 i Berlin.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
