Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Indiska arkipelagen 16 missionärer, hvaraf 8 ogifta
och 4 gifta kvinnliga. 1923 uppgingo dess inkomster
och utgifter till 36,880 kr.
Missionsgåfvorna i Sverige uppgingo 1912 till
1,592,000 kr. och 1923 till 3,907,000 kr.
Israelsmissionen. Själfständigt arbete bland judar
i utlandet har föreningen haft i Jassy (1905—16)
genom pastor Johannes Resnick (d. 1924), i Polen
och Ryssland sedan 1884, i Krakau 1897—1900 och i
Odessa 1902—11 genom judemissionär Paulus Wolff och
genom dennes son, pastor Martin Wolff, 1901 på Krim,
1902 i Kaukasien, 1905 tills. med ord. missionär
Ph. Gordon (d. 1921) i Urmia i Persien. Arbetet
i Odessa fullföljdes efter P. Wolffs hemresa af
judemissionär Boris Schapiro, hvilken 1915—22 som
fånge i Irkutsk verkade bland därvarande judar och
sedan återupptagit sitt arbete i Odessa. I Wien
upptogs verksamhet 1923. — Tidningen "Berith Am"
öfvertogs 1902 från prof. G. Dalman af Ph. Gordon,
som redigerade den till sin död (1921), åren 1907—16
med J. Resnick som medredaktör; den utges nu af
prof. Haberl i Wien och Johannes Ginsburg. — 9:e
internationella judemissionskonferensen, hittills
den senaste, hölls i Hamburg 3—5 juni 1914. — 1923
hade Föreningen för Israelsmissionen 4 manliga och 6
kvinnliga arbetare. S. å. voro dess inkomster 41,525
kr. och utgifterna 45,582 kr. "Missionstidning för
Israel" utgår i 6,000 ex. Missionsföreståndare var
från A. Lindströms afgång 1894 till 1914 T. Lindhagen
och har därefter varit pastor Hj. Stenberg.
Muhammedanmissionen. Under medeltiden gjordes
föga från kyrkans sida för att bringa evangelium
till islams bekännare. Den helige Franciscus’
besök i sultan Kamels läger vid korsfararnas
belägring af Damiette blef utan resultat, så
äfven de missionsförsök, som senare gjordes af
franciskaner och dominikaner. I västerlandet var
Raimundus Lullus (se Lullus) med glödande nitälskan
verksam som muhammedanmissionär; han stenades vid
sitt tredje missionsbesök i Afrika, vid 80 års ålder,
af de fanatiske muhammedanerna och dog på hemfärden
1315. För Luther voro turkarna den i de yttersta
tiderna förstockade fienden. Om någon målmedveten
evangelisk mission bland muhammedanerna kan man
ännu i dag icke tala, men man har börjat vakna
till insikt om den försummade plikten. Islam, som
enligt en 1924 uppgjord statistik (af d:r Samuel
Zwemer, ledare för missionsanstalten i Kairo för
utbildande af muhammedanmissionärer) räknar inemot
235 mill. bekännare, är ingalunda någon döende
religion. Afrika är dess stora missionsfält,
där den vunnit och alltjämt vinner omfattande
segrar. T. o. m. på det af evangelisk mission
jämförelsevis väl besatta sydafrikanska missionsfältet
drifver islam sin propaganda. Under de senaste åren
har islam rent af fått sin uppmärksamhet riktad på den
västerländska kristenheten som ett missionsfält. I
Berlin bildades 1922 en islamitisk församling, en
moské uppfördes under Världskriget i rikshufvudstadens
närhet (i Wünsdorf), och nya moskéer uppges vara
under uppförande i Berlin, där professor Kheire
från Delhi utger en tidskrift med titeln: "Islam,
en vägvisare till ordning och återuppbyggande". Å
andra sidan har i samband med muhammedanernas närmare
beröring med västerlandet åtskilligt ändrats inom
islams inre, kalifatet har upphäfts, försöket att under
Världskriget frammana det heliga kriget misslyckades
fullständigt, panislamismen har i viss mån ersatts
af nationalistiska strömningar, och man har tyckt
sig finna minskad obenägenhet bland de muhammedanska
folken mot att lyssna till kristna missionärer (så
t. ex. i Punjab, där från islamitiskt håll maningar
till motvärn befunnits nödiga).
I april 1924 hölls en islammissionskonferens i
Jerusalem af representanter från Marokko, Algeriet,
Egypten, Sudan, Abessinien, Palestina, Syrien,
Turkiet, Persien, Öst-Turkestan, Kina, Indien,
Java m. fl. st. Att islams värld hittills varit
ett försummadt missionsfält, framgår af följande
fakta. I Kina ha dess 8 mill. muhammedaner knappt
en enda missionär, som uteslutande egnar sig åt
dem. I Indien är det bland dess 6,000 missionärer
blott ett 20-tal, som tagit upp arbetet bland dess
70 mill. muhammedaner. I Syrien, Palestina och
Egypten är det åt de gamla österländska kyrkorna,
icke åt muhammedanerna, som de fleste där arbetande
missionärer egnat sin kraft. Från Sverige missioneras
bland muhammedaner genom Svenska missionsförbundet i
Öst-Turkestan (omkr. 70 döpta) och genom Evangeliska
fosterlandsstiftelsen bland suahili, somalier
och goshafolket i Jubaonirådet (omkr. 250 döpta)
samt bland de tigrétalande stammarna i Eritrea
(omkr. 200 döpta). I det inre af Abessinien har
bland där boende 2—3 mill. muhammedaner genom en
omvänd scheik en omfattande massrörelse uppstått
i riktning mot kristendomen (omkr. 7,000 döpta). I
Palestina når Svenska Jerusalemsföreningen genom sin
kärleksverksamhet bland sjuka och lidande i Betlehem
och sin skola i Jerusalem äfven islams bekännare.
A. K.
*Mississippi hade 1,790,618 inv. 1920, en
minskning i folkmängd sedan 1910 med 0,36
proc., hvaraf 935,184, d. v. s. 52,2 proc.,
negrer. Af i utlandet födda hvita, 8,019 pers.,
voro 247 svenskar, 97 norrmän, 113 danskar och 62
finländare. Folkinitiativ och referendum infördes
i författningen 1916. Äfven domare väljas nu af
folket, högsta domstolens sedan 1916 för 8 år,
öfriga sedan 1912 för 4 år i sänder. Lagstiftande
församlingen sammanträder numera till ord. session
hvartannat år. M. är deladt i 79 grefskap. — Litt.:
R. Lowry och W. H. McCardle, "History of M." (1893).
E. A—t.
Missmör (Mesost). Se Ost, sp. 1043.
Missneväxter, bot., detsamma som missnefamiljen.
*Missouri hade 3,404,055 inv. (103 män mot 100
kvinnor) 1920, 19 på 1 kvkm. De i utlandet födda
hvita voro 186,026 (5,5 proc.), hvaraf 4,741
svenskar, 610 norrmän, 1,688 danskar och 98
finländare. Industrien har gått mycket framåt
sedan 1909 och omfattade 8,592 företag med
938,76 mill. doll. kapital, 244,039 anställda
pers. och 1,594,2 mill. doll. tillverkningsvärde
1919. Järnvägarnas längd 14,925 km., hvaraf
1,864 km. elektriska (1921). I bd XVIII sp. 691
r. 31 uppifrån står fr. h. bör vara fr. v. —
Litt.: W. Williams, "The state of M." (1904).
E. A—t.
*Misterhult. 1. M. hade 5,307 inv., hvaraf 762 i
Figeholms köping, 1924. Patronatsrätten upphörde
fr. o. m. 1922.
*Mistral, F., dog 25 mars 1914 i Maillane (Maiano),
dep. Bouches-du-Rhône. En staty af honom har rests
i Arles (1909), en byst (1911) i Sceaux. Faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
