Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Nord-Amerikas förenta stater - Nordan. Se Väderstreck, sp. 33 - Nordanstigs kontrakt. Se Hälsinglands norra öfre kontrakt. Suppl. - * Nordau, M. S. - * Nordborg - Nordbotten. Se Österbotten, sp. 196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. C. Hoover. Harding hade under presidentvalskampanjen
uttalat sig skarpt afvisande om Nationernas förbund,
men däremot i allmänna ordalag förordat en ej
närmare kännetecknad "association of nations"
och sålunda tagit afstånd jämväl från den rena
isoleringspolitiken. Fredstillstånd med Tyskland och
Österrike återställdes nu genom en af presidenten
biträdd resolution af kongressens båda hus (juli),
hvarpå följde separata fredsfördrag med Österrike
24 aug. och med Tyskland 25 aug. Vid de allierades
konferenser, liksom äfven i skadeståndskommissionen,
läto Förenta staterna sig "icke-officiellt"
företrädas genom s. k. "observatörer", och på
initiativ af senator Borah inbjöd amerikanska
regeringen (juli) England, Frankrike, Italien
och Japan till en konferens i Washington för
rustningsbegränsning, hvarjämte samma makter
och Kina, Belgien, Nederländerna och Portugal
inbjödos att samtidigt öfverlägga om frågor rörande
Stilla-hafsländerna och Yttersta östern. Konferensen
hölls 11 nov. 1921—6 febr. 1922; om dess resultat
se Washingtonkonferensen. Suppl. Man enades om en
afsevärd begränsning af rustningarna till sjöss,
dock endast i fråga om "capital ships" (slagskepp och
stora slagkryssare), hvarjämte ett status-quo-aftal
träffades om resp. staters öbesittningar i Stilla
hafvet samt om allmänna riktlinjer för deras politik i
Kina. På denna väg vann Amerika sin afsikt att hindra
ett förnyande af den engelsk-japanska alliansen,
och Japan pressades till en för Kina förmånlig
uppgörelse i Schan-tung-frågan (jfr Kina. Suppl.,
sp. 1014—15). Aftal om rustningsbegränsning i fråga om
kryssare, undervattensbåtar och landtstridskrafter
hindrades genom Frankrikes motstånd. Med Japan
träffade Förenta staterna uppgörelse i tvistefrågan
om ön Jap (se Karolinerna. Suppl.). Senatens
ratifikation på de ingångna fördragen hade på
förhand tryggats därigenom, att senatsledarna
Lodge och Underwood insatts i amerikanska
förhandlingsdelegationen; den följde redan i mars
1922. De republikanske tullifrarna genomdrefvo
(sept.) Fordney-McCumbertariffen, den mest
protektionistiska tariff Förenta staterna någonsin
haft. Invandringsfrågan hade 1921 provisoriskt lösts
genom en lag, som begränsade antalet immigranter från
hvarje land till en årskontingent, uppgående till
högst 3 proc. af antalet af samma nation i Förenta
staterna bosatta år 1910. Kampen mot spritsmugglingen
medförde konflikter med flera europeiska makter,
särskildt England, genom amerikanska kraf på rätt till
beslagtagande af spritvaror utanför tremilsgränsen;
med England afvecklades konflikten 1923 genom
en kompromiss. I frågan om de interallierade
krigsskulderna träffades med England en i febr. 1923
af kongressen bekräftad uppgörelse, enligt hvilken
Englands krigsskuld till Förenta staterna (nära 4,750
mill. doll.) fonderades för amortering under 62 år,
hvilken uppgörelse i hög grad bidrog att öka den
brittiska prestigen i Amerika. Däremot inträdde
i folkstämningen en viss kyla mot Frankrike, som
ansågs genom sin militaristiska politik hindra
inträdandet af bättre ekonomiska förhållanden i
Europa. De amerikanska besättningstrupperna vid
Rhen hemkallades jan. 1923 (samtidigt med att den
fransk-belgiska Ruhr-ockupationen började). Med
Turkiet ingingo Förenta staterna 6 aug. 1923 ett
vänskaps- och handelsfördrag, som bl. a. innebar
amerikanskt medgifvande af, att kapitulationerna
afskaffades. Den genom Förenta staternas
deltagande i Världskriget stegrade amerikanska
nationalismen, som kommit till synes bl. a. i
den skärpta immigrationslagstiftningen, tog sig i
flera stater egendomliga uttryck i framträdandet
af den mystiska sammanslutningen Ku-klux-clan (se
d o. Suppl.), som riktade sig mot negrer, judar,
katoliker och nyinvandrade samt tog sig före
att utöfva ett slags privatjurisdiktion mot från
gammalamerikansk synpunkt misshagliga företeelser
i den sociala sammanlefnaden. Trots sina dimmiga
ideal och sitt lagtrots fick denna rörelse mycket
vidsträckt anslutning och bidrog i sin mån till det
stora demokratiska nederlaget vid presidentvalet 1924,
då Coolidge erhöll 379 elektorsröster mot 139 för
den demokratiske kandidaten J. W. Davis och 13 för
den af radikala republikaner och farmarpartiet som
kandidat uppsatte senator R. M. La Follette. Mot
Coolidges veto genomdrefs i april 1924 en ny
invandringslag, som sänkte invandringskvoten till
2 proc. af det antal medborgare från resp. länder,
som enligt 1890 års census då funnos i Förenta
staterna. Därjämte förbjöds (med få undantag)
invandring af japaner, hvilket framkallade stark
upphetsning i Japan. Amerikanska bankirer hade
redan 1924 varit verksamma för en uppgörelse mellan
Tyskland och de allierade i skadeståndsfrågan, och
det var under liflig amerikansk medverkan, som 1925
den s. k. Dawesrapporten tillkom och på dess grundval
aftal i aug. träffades om Dawesplanens genomförande
(jfr Skadeståndsfrågan. Suppl.). 4 mars 1925 ingick
Coolidges nya presidentskapsperiod (till 4 mars
1929), och samtidigt afgick utrikesminister Hughes
och efterträddes af förre ambassadören i London,
F. B. Kellogg. Senator Borah har som efterträdare åt
Lodge på ordförandeposten i senatens utrikesutskott
nått en utrikespolitiskt mycket inflytelserik
ställning. Antydningar ha förekommit om, att Coolidge
skulle ämna, enligt Borahs önskan, sammankalla en
ny konferens för rustningsbegränsning, men några
officiella åtgärder därhän ha ännu (maj 1925)
ej afhörts.
Litt.: J. F. Rhodes’ "History of the United states
from the compromise of 1850" har afslutats med bd 8
(1920). Dessutom må nämnas E. Channing, "A history
of the United states" (5 bd, 1905—22), A. C. Mc
Laughlin, "The history of the american nation"
(1913), Ch. A. Beard, "Contemporary american
history 1877—1913" (1914), J. B. Mc Master, "The
United states in the world war" (2 bd, 1918—20),
F. L. Paxson, "Recent history of the United states"
(1921), E. B. Greene, "A short history of the
american people", I (1922), och E. L. Bogart, "An
economic history of the United states" (1923). Jfr
äfven under art. Wilson, W., anförd litteratur.
V. S—g.
Nordan. Se Väderstreck, sp. 33.
Nordanstigs kontrakt. Se Hälsinglands norra öfre
kontrakt. Suppl.
*Nordau, M. S., dog 22 jan. 1923 i Paris. Af hans
sista verk må nämnas Biologie der ethik (1921).
*Nordborg heter efter inkorporeringen
med Danmark 1920 officiellt Nörborg.
Järnväg till Sönderborg. 1,035 inv. (1921).
P. E—t.
Nordbotten. Se Österbotten, sp. 196.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
