- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
865-866

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nylanders (Alméns) reagens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stadgar för fonderna äro af 17 juni 1921. Från
Norrländska fonden få f. n. utlämnas lån
å tills. 1 mill., från Allmänna å 500,000
kr. årligen.
H.J. Dft.

*Nyon. Slottet Prangins
beboddes april 1919—april 1921 af exkejsar Karl och
hans familj.

Nyprotestantismen, i allmänhet det
senare och innevarande skedet af den evangeliska
kristendomens historia till skillnad från den äldre
protestantismen, den s. k. gammalprotestantismen. Då
man i motsättningen mellan gammal- och
nyprotestantism också inlägger en åtskillnad
mellan två artskilda typer, kan man ock tala om en
i nutiden kvarlefvande "gammalprotestantism". Om
den tidpunkt, vid hvilken det "nyprotestantiska"
skedet skulle taga sin början, kunna olika meningar
göra sig gällande. I allmänhet torde man vara
benägen att räkna det gammalprotestantiska skedet
ung. till 1600-talets slut eller m. a. o. till
den tid, då den s. k. protestantiska ortodoxiens
herravälde började upphöra och dess teologi begynte
förvittras. Denna ståndpunkt intar t. ex. E. Troeltsch
i sin monumentala framställning af protestantismens
inre utvecklingsgång (i samlingsverket "Die kultur der
gegenwart"). "Nyprotestantismens" framträdande ställes
då i förbindelse med och göres närmast beroende af de
stora och djupgående förvandlingar, som vid denna tid
framträdde inom kulturlifvet i fråga om världsbild
och allmän lifsåskådning. Diskuteras kan emellertid,
om denna gränslinje verkligen, hvad kristendom och
teologi beträffar, betecknar det mest betydelsefulla
skiljemärket inom den evangeliska kristendomens
historia. Det kan framhållas, att pietismen,
hvad den allmänna kristendomsuppfattningen angår,
närmast representerar en "gammalprotestantisk" typ,
och det kan likaledes sägas, att upplysningstidens
och rationalismens teologi mera har karaktären af
en fortgående upplösning af den gamla "ortodoxien"
än af en egentlig nybegynnelse. Det vill synas,
som om den af Troeltsch dragna gränslinjen mera
hade sin grund i allmänt kulturella synpunkter än
i kristendomens och teologiens egna. Under sådana
förhållanden torde kunna ifrågasättas, om icke den
djupaste klyftan inom den evangeliska kristendomens
historia borde förläggas till tiden efter Kant och
om alltså icke den s. k. nyprotestantismen lämpligen
borde anses begynna med romantikens och idealismens
tid, alltså dateras ung. till 1800-talets början.
G. A—n.

Nyquist, Otto Ludvig, norsk militär och
militärskriftställare, f. 17 aug. 1835 i Drammen,
d. 25 aug. 1894 i Kristiania, blef 1856 underlöjtnant
vid infanteriet, 1875 kapten vid generalstaben, 1889
öfverste och kårchef samt 1890 generalmajor och chef
för Trondhjemska inf.-brigaden. 1873 blef han adjutant
och 1889 öfveradjutant hos konung Oskar II. 1878—90
var han red. af "Norsk mil. tidsskr." Framstående
militärskriftställare, skref han, utom en mängd
uppsatser i "Norsk mil. tidsskr.", hvaribland den
prisbelönta afhandlingen Om infanteriets masseskydning,
bl. a. Om generalstabsinstitutionen
(1869), Om kompaniets taktiske og administrative
betydning
(1870), Om Hurumlandets betydning (1879)
och Norges krigspolitiske stilling (1894). —
1871 blef N. led. af sv. Krigsvet. akad.
H. J—dt.

*Nyrén, Magnus, dog 16 jan. 1921 i Stockholm.
Efter afskedstagandet från vicedirektörskapet
i Pulkova flyttade N. tillbaka till Sverige. Då
till följd af revolutionen 1917 den honom af ryska
regeringen tillförsäkrade pensionen ej utbetalades,
anslog riksdagen 1919 (på motion af Hj. Branting)
åt honom ett motsvarande belopp (5,760 kr.) att
utgå fr. o. m. 1 jan. 1918. Han skref Johan Oskar
(Oscar Andreevitsch) Backlund
(i "Levnadsteckn. över
K. Sv. Vet. akad:s led.", bd 5, 1918).

Nyrén, Janne, missionsföreståndare, f. 21 april
1864 i Tjörnarp, Kristianstads län, studerade i
missionsskolorna i Vinslöf och Kristinehamn,
var anställd som predikant i Landskrona
1889—94, i Nyköping 1895—97 och i Stockholm
1897—1918 samt valdes till Sv. missionsförbundets
missionsföreståndare från 1 okt. 1918. N. är led. af
såväl Svenska som Nordiska missionsrådet samt af
International missionary council i London och af
kontinentala missionsutskottet. Han har inspekterat
Sv. missionsförbundets missionsfält i Kina (juni
1919—maj 1920) och Kongo (juni—dec. 1921). N. har
skrifvit På nya vägar och gamla stigar (1920), Bland
skördemän i Kongo
(1922) och Tanke och liv (1924).
A. K.

*Nürnberg hade 352,675 inv. 1919. Bland nya
anläggningar märkas: kommunalt konserthus (i den forna
Katarinakyrkan), tillbyggnad till Germanisches museum
(1920), konstutställningsbyggnad (1913), högskola för
handel, industri och allmän folkbildning (1919), nytt
trafikmuseum (1921), musikkonservatorium (1922) m. m.

Nürnbergerdockan (La poupée de Nuremberg), komisk
opera med musik af Adolphe Ch. Adam (se denne,
sp. 126) till librett af Ad. de Leuven och V. A. de
Beauplan, uppf. i Stockholm f. g. 1853.

*Nyrop. — 2. Camillus N. dog 6 aug. 1918
i Köpenhamn. Han var ordf. för Teknologisk
institut 1907—15 (därefter hedersordf.),
för Kunstindustrimuseet 1908—15, för Dansk
hist. fællesforening 1909—11. Se E. Nyström,
"C. N." (1922). — 3. Kristofer N. höll
föreläsningar 1918 vid Göteborgs högskola och
1921 vid Sorbonne, är led. af en rad utländska
vetenskapliga sällskap, hedersdoktor i Paris och
Strassburg samt fick 1917 Prix Saintour. Under
Världskriget ställde han sig afgjordt på fransk
sida och försvarade de allierades sak i många
broschyrer och artiklar. Till sv. ha öfversatts
"Frankrike" (1916) och "Är krig kultur?" (1917). Af
Ordenes liv utkom 2:a delen 1924. — 4. Martin N.
dog 18 maj 1921 i Köpenhamn. Han var 1911—14
vicedirektör för akademien. 1919 fick han den stora
Tessinska guldmedaljen af svenska konstakademien.
2—4. P. E—t.

Nys [niss], Ernest, belgisk folkrättslärd, f. 1851,
d. 1920, var professor i Bruxelles och led. af
Cour d’appel där. Han var medlem af Permanenta
internationella skiljedomstolen i Haag. N:s arbeten
utgöras dels af studier öfver krigets rätt och de
politiska idéerna, dels af öfv. af engelska arbeten
i internationell rätt. N. medverkade äfven i "Revue
du droit international" och var medlem af Institut
de droit international (se d. o.).
Rld.

Nysekund. Se Vinkel, sp. 689.

*Nysilfver. Om Christoflemetall se
Christofle, Ch. — Det i handeln förekommande nysilfret
innehåller ofta alltför litet nickel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcq/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free