Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortovarandes rätt i oskiftadt bo. — I Danmark och
Norge knyter sig ett särskildt rättsligt intresse till
det oskiftade boet efter afliden gift person; den
efterlefvande maken har näml. under vissa för
honom förmånliga villkor rätt att behålla boet under
eget förfogande.
C. G. Bj.
*Oskorei. Hægstad (”Maal og minne”, 1912)
anser, att O. har uppkommit af ásguðreið, d. v. s.
”asagudens (Odens) följe”.
Oskälig hyresstegring. Se Hyresaftal. Suppl.
*Oslo är enligt k. förordn. (lov) af 11 juli 1924
fr. o. m. 1 jan. 1925 officiellt namn på
Kristiania. Det tidigare O. benämnes nu
Gamlebyen. — Litt.: H. Olrik, ”Det gamle O.” (i
”Nord. tidskr.” 1923), E. Bull, ”Oslo. Kristiania”
(i ”Nord. tidskr.” 1925), och Hj. Lindroth,
”Oslo-Kristiania” (i ”Svensk tidskr.”, s. å.).
Oslo bispedömme är fr. o. m. 1 jan. 1919
officiellt namn på Kristiania stift (se d. o.).
Osmatiska däggdjur (af grek. osme, lukt), zool.,
benämnas de däggdjur, som ega utbildadt luktorgan
och luktförmåga, till skillnad från sådana
(anosmatiska), hos hvilka detta organ och motsvarande
förmåga delvis eller helt saknas, såsom
förhållandet är hos tandhvalarna. Flertalet däggdjur,
hufvudsakligen de lägre, hör till de makrosmatiska
(af grek. makros, stor) med starkt utbildadt
luktorgan och motsvarande förmåga; hit höra kloak- och
pungdjuren, insektätarna, flädermössen, de
tandfattiga, gnagarna och halfaporna samt bland
de högre däggdjuren landt-, rof- och hofdjur. Hos
de mikrosmatiska (af grek. mikros, liten)
— sälar, bardhvalar, apor och människan — äro
luktförmågan och dess organ förhållandevis svagt
utvecklade.
L—e.
Osmin [å′s-], mansroll (seraljväktare, fanatisk
muhammedan; komiskt basparti) i operan ”Enleveringen
ur seraljen” af Mozart (se denne, sp. 1258 o. 1260).
*Osmium är det tyngsta af alla ämnen. Det är
hårdt, så att det repar glas och smälter först i
närheten af 2500°. Osmiumlamporna ha numera
ersatts af volframlampor (se Volfram, sp. 1005,
samt Glödlampa. Suppl.). Osmium och dess
oxider utmärkas af starka katalytiska verkningar,
t. ex. vid bildning af ammoniak ur kväfve och
väte.
K. A. V—g.
Osmofor [-få̄r; af grek. osme, lukt, och foros,
bärande], bot. Se Sauromatum.
*Osmund var säkerligen född i England, men af
skandinavisk börd, vistades i Sverige som missionsbiskop,
återvände efter konung Emunds död till
England och slutade sina dagar något af åren 1066—71
i klostret Ely i Cambridgeshire. — O. var,
såsom det i hög grad synes sannolikt, identisk med
”Sveriges förste runristare af konstnärlig rang”
Asmund Karesson, som huggit eller gett
utkast till omkr. 40 runstenar, flertalet i trakten af
Uppsala. Se O. von Friesens art. ”Asmund
Karesson” i ”Sv. biogr. lex.”, II (1920).
Osmundberget, ett 355 m. högt berg i Boda
socken, Dalarna, 4 km. n. om kyrkan, bekant för sin
rika flora, framkallad af de bördiga siluraflagringarna,
samt för de försök, som på 1860-talet gjordes
att där vinna bergolja. Om dessa se K. G. Åström,
”Om bergoljeborrningarne i Dalarne” (akad. afh., 1869).
O. Sjn.
Osmussaar. Se Odensholm. Suppl.
*Osovets. Se Osowiec. Suppl.
Osowiec [åså′viets; äfven Osovets, se d. o. och
Goniondz. Suppl.], tillhör numera republiken
Polen. Den 5 km. s. v. om den lilla staden
Goniadz (ty. Goniondz; 2,644 inv. 1921) 1888
anlagda och 1910 ombyggda fästningen, som spärrade
den enda öfvergången öfver den af vidsträckta
sumpmarker omgifna Bobr på en sträcka af 10 km.,
utgjordes vid Världskrigets början af 3 fort på
vänstra och 1 fort (brohufvud) på högra flodstranden
jämte flera permanenta batterier och infanteriverk.
Kommendant var general Brjozovski. Redan i
krigets början (i sept. 1914) vidtogo tyskarna anstalter
för O:s belägring, och fästningens beskjutning
pågick sedan med större och mindre afbrott till
midten af nov., då tyskarna af den ryska öfvermakten
tvingades tillbaka till Ostpreussen. Anfallet mot
O. kunde sedan ej återupptagas förrän i mars
1915, men först 6 aug. intogo tyskarna en del
försvarsverk vid Sosnia, hvarefter beskjutningen
fortsattes. När sedan v. Scholtz’ armé framgick s. om
O., som därmed hotades med kringgång, utrymde
ryssarna 22 aug fästningen, hvars försvarsverk de
sprängde i luften. O. besattes nu af tyskarna, som
genast iståndsatte befästningarna. Jfr Världskriget,
sp. 178, 186 och 191.
H. J—dt. L. W:son M.
Osphradium, zool., numera beteckning för den
hos blötdjuren tämligen allmänt förekommande
kroppsdel, hvilken tydes som luktorgan (jfr Blötdjur,
sp. 824).
L—e.
Ossendowski, Ferdinand, polsk-rysk
författare, f. på 1880-talet, lär urspr. hetat Smilga
och författat romaner på ryska, som dock ej väckte
något uppseende. Vid bolsjevikrevolutionens utbrott
befann han sig i Sibirien som geolog och tog sig
efter äfventyrliga färder i Mongoliet, under hvilka
han enligt egen berättelse upplefde fantasirika
äfventyr, fram till kinesiskt område. Han
uppträdde därefter en tid i Warschau som lärare och
utgaf under medarbetarskap af den amerikanske
journalisten Lewis Stanton Palen flera fantasifyllda
äfventyrsböcker, af hvilka på svenska utkommit
”Odjur, människor och gudar” (1923), ”Asiens
underbara värld” (1924) och ”På de stora
vidderna” (1925).
O. Sjn.
*Osservatore romano blef 1870 påfliga kurians
officiella organ och var i dess ego till 1909, då den,
med bibehållande af sin officiella karaktär, öfvertogs
af ett aktiebolag. Sedan 1920 har den fått en
öfvervägande internationell, apologetisk prägel.
Den ledes f. n. af grefve Della Torre med monsignore
Nicola som hufvudredaktör.
*Ossian-Nilsson (numera Ossiannilsson),
K. G., har fortsatt att utveckla en utomordentligt
rik alstringskraft, väsentligen egnad åt
förströelselitteraturen. Utom diktsamlingarna Lärkan (1913),
Hemmet och hemlandet (1915), Tidsdikter (1916),
Kärleksdikter (1918) och Sång (1925) samt den
utvidgade och omredigerade, nya upplagan af
”Samlade dikter” (4 bd, 1920) har O. utgett Kung Karl
den unge hjälte (2 bd, 1914), En ung mans väg...
(s. å.), Fattigherrskap (1915), Den nya boken
(1916), Prästens barn (s. å.), Reskamrater (s. å.),
Gustavus Adolphus Magnus (2 bd, s. å.), Jesus från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
