Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 951-952 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osterman ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*Oxidationsmedel, kem., kallas ämnen,
som åstadkomma oxidation (se d. o., äfven i
Suppl.). Hit hör, förutom fritt syre och ozon,
en stor mängd föreningar, som mer eller mindre
lätt afspalta syre. De viktigaste grupperna af
oxidationsmedel äro: 1) oxider af ädla metaller
och kvicksilfver; 2) en del s. k. superoxider,
såsom vätesuperoxid och bariumsuperoxid samt
mangansuperoxid (mangandioxid) och blysuperoxid
(blydioxid); 3) vissa (vanligen syrerika) syror,
såsom salpetersyra, underklorsyrlighet, klorsyra,
kromsyra och öfvermangansyra samt salter af dessa
syror. Äfven saltbildarna (halogenerna) fluor, klor,
brom och jod kunna verka som oxidationsmedel. —
Den intensitet, hvarmed ett oxidationsmedel
verkar, dess oxidationspotential, kan direkt
uppmätas, om man bestämmer den elektromotoriska
kraften af ett galvaniskt element (se d. o. samt
Spänningskedja), i hvilket oxidationsmedlet används
som depolariseringsmedel. Följande tabell anger några
vanliga oxidationsmedels potential i förhållande till
väte och uttryckt i volt:

Kvicksilfveroxid	0,11	volt
Silfveroxid	0,35	»
Salpetersyra (koncentrerad)	1,16	»
Kromsyra	1,3	»
Mangansuperoxid (i sur lösning)	1,35	»
Klor	1,36	»
Klorsyra	1,44	»
Underklorsyrlighet	1,50	»
Öfvermangansyra	1,52	»
Ozon	1,9	»

Jfr Reduktionsmedel och Reduktionspotential.
K. A. V—g.

Oxidationspotential, kem., fys. Se
Oxidationsmedel. Suppl.

*Oxidum, sp. 1187, rad 20—22 uppifrån: förbränning af
zink till zinkoxid kan ej ske vid 300°, utan först vid
så hög temperatur, att metallen öfvergår i gasform,
d. v. s. omkr. 930°.
K. A. V—g.

*Oxie. 1. Häradet bildar nu Malmö fögderi. 24,248
kvkm. 24,675 inv. (1925). — 2. Kontraktet har nu 12
pastorat, i det att Limhamn bildar eget pastorat;
Bunkeflo förenats med Glostorp till ett pastorat;
Västra Skräflinge afskilts till eget pastorat från
Husie, som nu jämte Bjärshög och O. såsom annex bildar
eget pastorat, samt Arrie och Hököpinge blifvit
annex till Gässie med Eskilstorp; Mellan-Grefvie
med Södra Åkarp blifvit annex till Västra Ingelstad
och Östra Grefvie; samt Västra Kärrstorp såsom
annex förenats med Svedala till ett pastorat i
Bara kontrakt. — 3. Socknen är nu annex till Södra
Sallerup, O. kontrakt. 1,118 har. 850 inv. (1925).
1—3. E. A—t.

*Oxie och Skytts domsaga sammanfaller nu med Malmö
fögderi och omfattar 48,111 har, sedan Limhamns köping
öfverflyttats från O. till Malmö stad
1 jan. 1915. 39,175 inv. (1925).
E. A—t.

*Oxihemoglobin (Oxyhemoglobin). Se pl.
II till art. Spektralanalys och Spektrum.

*Oximetylantrakinoner. Om antrakinon se d. o. Suppl.

Oxkött, kokk., köttet af utvuxna nötkreatur, är det
mångsidigast användbara af alla köttslag och anses
allmänt som det mest närande; i oxens kropp finns en
större proportion af kött eller köttbildande ämnen
och blodbildande safter än t. ex. hos får
och svin. Oxkött är välsmakande och lättsmält, dock
väl kraftigt och t. o. m. hetsigt för stillasittande
personer, konvalescenter och svaga magar. Om
nötköttets halt af ägghvita och fett i färskt och
färdigberedt tillstånd se tabeller å sp. 333—334
och 339—340 i art. Födoämnen. Det bästa köttet är
det från djur på 3—5 år (oxe eller ko) och bör ha
frisk djupröd färg, allra helst insprängdt fett
mellan muskelfibrerna samt hvitgul och fast talg. — De
olika partierna af oxkroppen (innanlåret, ytterlåret,
fransyskan, filén, oxharen, rostbiffen, förbringan,
bibringan, läggarna o. s. v.) lämna omväxlande
material till att rikligen tillgodose den enklare
och den anspråksfullare matordningen. Anrättningarna
påkalla i regel att serveras med potatis eller
hvarjehanda grönsaker. Vid stekning af köttet brynes
det på alla sidor, så att en hård ägghvitskorpa
bildas, som binder safterna kvar i köttet. Bland
rätter må här erinras om biffstek (se Biff. Suppl.,
med dess många däri omnämnda sorter), grytstek (först
brynt och sedan sakta "ångstekt" efter påspädning
af hett vatten), refstek (se d. o.), surstek (se
d. o.), karbonad (sakta stekta oxkotletter), de många
tillredningarna af den fina filén och den ej fullt så
fina oxharen (se Filé), kalops (se d. o.), brynt färsk
bringa, rostbiff (se d. o.), som utgör en inuti röd
och saftfull engelsk nationalrätt, kokt salt kött,
den lätt saltade och lätt rökta hamburgerbringan
(se d. o. Suppl.), till hvilken potatismos serveras,
pepparrots- l. soppkött med musten (buljongen)
urkokt, köttbullar (af finhackadt kött och njurfett,
mjölk, bröd, ägg och kryddor), köttpudding (af
köttfärs, gräddas i form), oxrullader (hoprullade
stekta skifvor af innanlår), gulasch (se d. o.),
blandrätterna lapskojs (se d. o.) och pytt i panna,
vidare oxtunga (lätt saltad och rökt eller ock kokt
färsk), köttfärs, köttkorf, slarfsylta (af vommen och
bladmagen; se Sylta) och oxsvanssoppa (en kraftsoppa,
kokt på oxsvans, som skurits i bitar efter lederna).

*Oxylikvit. Se äfven Sprängämne.

*Oxyrhynchos. De i O. funna papyrerna publiceras af
Egypt exploration fund i "The Oxyrhynchus papyri",
hvaraf 1898—1921 utgetts 15 bd under ledning af
B. P. Grenfell och A. S. Hunt. Se L. O. Th. Tudeer,
"Oxyrhynchos" (i "Nord. tidskr." 1924).

Oxögon, kokk. Se Äggrätter.

*Oyama, I., dog i dec. 1916. —- Han utsågs 1914 till
sigillbevarare.

Oyuela [åjuela], Calixto, argentinsk skald,
litteraturhistoriker, f. 1857 i Buenos Aires, blef
1884 professor i litteraturhistoria vid Colegio
Nacional, hvilken professur han snart utbytte mot
den i filosofi, och 1888 juris doktor samt 1898
professor i spansk litteratur vid universitetet i
Buenos Aires. O. åtnjuter stort anseende både som
vetenskapsman och författare på vers och prosa. Af
hans många arbeten må nämnas Estudios y articulos
literarios (1889), Cantos (1891), España (1898),
Nuevos cantos (1905), Estudios literarios (1915),
Elementos de teoria literaria (1918) och Cantos de
otoño (1920).
Ad. H—n.

*Ozobromtryck. En förbättrad form af ozobromtrycket
är carbrotrycket (se Fotografi. Suppl., sp. 987).

*Ozokerit l. Jordvax utgör en blandning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>