Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panarabism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oerhörd utveckling af Förenta staternas handel
och sjöfart på det romanska Amerika, och öppnandet
af Panamakanalen beredde en ny förbindelseled af
största vikt mellan Förenta staterna och Syd-Amerikas
västkust. På en panamerikansk vetenskaplig kongress i
Washington 1916 framförde presidenten Wilson tanken
på en panamerikansk allians till fredens bevarande,
hvilken plan han dock inom kort vidgade till att
gälla en universell sammanslutning, Nationernas
förbund. — Andra panamerikanska handelskonferensen
hölls i Washington 1919. — Femte panamerikanska
konferensen sammanträdde i Santiago 1923 och
bevistades af ombud för alla amerikanska stater
utom Mexico och Bolivia. Den diskuterade bl. a. ett
förslag af Uruguays president Baltasar Brum om en
panamerikansk entente och antog ett fördrag om att
till förlikningskommission hänskjuta alla tvister, som
ej kunnat lösas på diplomatisk väg eller underställts
skiljedom (den s. k. kontinentaltraktaten). — Litt.:
Robert Büchi, "Die geschichte der pan-amerikanischen
bewegung" (1914), A. H. Fried, "Panamerika"
(1918), och Fr. Johannesson, "Det panamerikanska
problemet 1826—1920" (1922).
F. K. J.
Panarabism, en i lifaktighet tillväxande rörelse inom den
arabiska världen med syfte att politiskt närma
och om möjligt sammansluta alla folk af arabisk
härkomst eller med arabiskt språk. En sådan sträfvan
framträdde på 1830-talet i Muhammed Alis politik,
gynnades af Frankrike, men motarbetades af England
och naturligtvis af Turkiet samt blef för lång tid
framåt förlamad genom det af England ledda ingripandet
af fyra stormakter mot Muhammed Ali 1840. Napoleon
III hyste omkr. 1860 planer på att återupprätta ett
stort arabiskt rike, men de skrinlades snart inför
det motstånd, som de väckte på engelskt håll. En
arabisk nationalist, Negib Azoury, framlade i "Le
reveil de la nation arabe" (1904) som panarabismens
program upprättandet af en oberoende stat, omfattande
Mesopotamien, Syrien, Palestina och Arabien och
styrd af en konstitutionell monark, som samtidigt
skulle vara kalif. Kort efter Världskrigets utbrott
slöt England med emir Hussein i Mekka, hvilken
proklamerats som konung af Hedjas, ett fördrag, som
i stort sedt godtog detta program, dock med förbehåll
för ett franskt protektorat öfver Libanonområdet. Det
nya arabiska riket skulle stå under brittiskt skydd
och Husseins tre söner bli vice-konungar i Damaskus,
Jerusalem och Bagdad. Dessa planer korsades emellertid
först genom det fransk-engelska delningsaftalet
(Sykes-Picot-fördraget) af 1916, som åt Frankrike
förbehöll protektoratet öfver Syrien, och senare i
viss mån genom "Balfourdeklarationen" af 1917, som
utlofvade upprättandet af ett "judarnas nationella
hem" i Palestina. På Pariskonferensen 1919 blefvo
dessa nya riktlinjer i stort bestämmande, och Husseins
son Feisal fördrefs 1920 af franska trupper från
Damaskus, hvarefter han af engelsmännen insattes
till konung af Irak (Mesopotamien). Palestina blef
ett brittiskt mandatområde, inom hvilket araberna
fingo nöja sig med att ställas på jämlik fot med
judar och kristna. Den panarabiska rörelsen, som är
särskildt stark inom den muhammedanska studentvärlden,
har emellertid gjort sitt inflytande märkbart äfven i
Egypten, Cyrenaica, Tunisien och Algeriet samt trädt
i vänskaplig förbindelse med den nya turkiska nationalismen, med
hvilken den har det gemensamt, att den är ej en
religiös strömning sådan som panislamismen, utan
en rörelse af utprägladt nationell innebörd. Dess
motsatsförhållande mot hvarje europeiskt protektorat
öfver länder med öfvervägande arabisk befolkning
är mycket starkt, äfven om det af taktiska skäl i
olika länder framträder mer eller mindre beslöjadt.
V. S—g.
Panavėžys, officiellt litauiskt namn på Ponevjesj.
*Pancsova tillhör nu Jugo-Slavien.
*Pander, H. Ch., utgaf tills. med anatomen och
kopparstickaren E. F. d’Alton (se d. o.) det ännu i
dag högt skattade praktverket Vergleichende osteologie
(1821—28).
L—e.
*Panel. Se närmare Snickeri, sp. 119—122.
Pangdang. Se Pendang.
Pangse. Se Pensé.
*Panhellenism. Som denna rörelses ledare i nyaste
tid har E. Venizelos (se d. o.) framträdt, och det
var för att få panhellenismens ännu återstående ideal
förverkligade, som han påyrkade Greklands deltagande
i Världskriget på ententesidan. De panhellenska
drömmarna om stora eröfringar i Mindre Asien
krossades genom nederlaget mot turkarna 1922, och de
ha sedermera i afsevärd mån afvecklats genom den i
Lausanne 1923 mellan Turkiet och Grekland aftalade
folkutväxlingspolitiken (se Lausanne. Suppl.,
sp. 95—96). Som hellenska irredenta-områden
kvarstå bl. a. Cypern, Rhodos, Tolföarna, östra
Tracien och — i viss mån — Konstantinopel.
V. S—g.
Paniberism, en "all-spansk" rörelse, åsyftande att
kulturellt och politiskt närma de spansk-amerikanska
republikerna till hvarandra och att vårda de
kulturella förbindelserna med dessa republikers
"iberiska" moderland, Spanien.
*Panislamism. Indiens muhammedaner ha under de båda
senaste årtiondena visat sig rätt mottagliga för
panislamismen i form af den s. k. "kalifatrörelsen"
(The Khilafat movement); se därom Indien. Suppl.,
sp. 607—610. Afskaffandet af kalifatet genom beslut
af turkiska nationalförsamlingen (mars 1924) har
på vissa håll verkat hämmande på panislamismens
utbredning, och de i Angora tongifvande söka i
den turkisktalande världen ersätta den med en från
religiösa moment relativt frigjord "allturkisk"
rörelse (jfr Panturanism. Suppl.). samtidigt
med att bland araberna en mindre religiös än
nationalistisk panarabisk rörelse börjat framträda
(se Panarabism. Suppl.). Jfr F. Valyi,
"Spiritual and political revolutions in Islam" (1924).
V. S—g.
Pankakoski, träsliperi och pappfabrik i Pielisjärvi
socken, Finland, vid Lieksa älf, uppförd 1904, nybyggd
1912. Egare P. a.-b., hvars aktier (4 mill. mark)
innehas af A.-b. W. Gutzeit & co. Produktion
omkr. 20,000 ton.
O. B—n.
*Pankhurst, Emmeline, egnade sig efter Världskrigets
utbrott 1914 hufvudsakligen åt propaganda
för frivillig rekrytering. Hon har utgett själfbiografien
My own story (1914). Sedan kvinnorösträtt
införts i England 1918, omorganiserade hon och hennes
äldsta dotter, Christabel P., suffragettrörelsen till
"Kvinnopartiet" (Women’s party) med uppgift att främja
kvinnornas intressen, patriotiska syften och sociala
reformer. Christabels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
