Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och historia vid Högre allm. läroverket
i Växjö. Han var en af stiftarna (1908) af
Boströmsförbundet (se d. o. Suppl.) och är sedan
1916 dess ordf. Bland hans många uppsatser i dess
"smärre skrifter" må nämnas Grundlinier till den
praktiskt filosofiska religionsläran (I, 1917). Han
har ock lämnat bidrag till Nordisk familjebok.
Pira, Adolf, zoolog, f. 28 okt. 1869 i Söderhamn,
d. 15 april 1924 i Stockholm, filos. d:r vid
Stockholms högskola 1909, docent i zoologi där
1910, blef lektor i biologi och kemi vid Nya
elementarskolan i Stockholm 1912 och vid Södermalms
högre allm. läroverk 1914. P. rönte inom fackkretsar
berättigadt erkännande för sitt arbete Studien
zur geschichte der schweinerassen insbesondere
derjenigen Schwedens (1909). Han skref dessutom
Beiträge zur anatomie des gorilla (2 dlr, 1913—14)
och en del smärre biologiska arbeten. Han företog
zoologiska forskningar i Argentina och Paraguay 1905.
L—e.
*Piræuslejonets runinskrift. Se äfven H. Shetelig,
"Piræus-löven i Venezia. En undersökelse av
originalen" (i "Fornvännen" 1923).
Pirandello, L., är född 28 juni 1867, filos. doktor
i Bonn 1891, 1897 lärare i stilistik i det kungliga
högre institutet för kvinnlig undervisning i Rom,
utgaf först sju diktböcker (Mal giocondo, 1889,
m. fl.), en öfv. af Goethes "Römische elegien"
1896 och öfvergick sedan till noveller och romaner,
men har sedan åtskilliga år nästan uteslutande odlat
dramatiken och haft stor framgång dels med lifliga
sicilianska komedier (Lumie siciliane, 1912, m. fl.),
dels med hvassa och illusionsfria samtidsdramer
(t. ex. Sei personaggi in cezca d’autore, "Sex roller
utan författare", 1924). Af hans romaner må nämnas
Il fù Mattia Pascal (1894) och I vecchie i giovani
(1913), som behandlar de af Crispi undertryckta
revolutionära rörelserna på Sicilien. P:s samlade
arbeten äro f. n. under utgifning i tre serier,
Maschere nude, som innehåller hans teaterpjäser,
af hvilka nio (bl. a. Enrico IV, Vestire gli ignudi
och La vita che ti diedi) äro utkomna, Novelle
per un anno, som omfattar hans berättelser,
15 i hvarje band, hvilkas antal är bestämdt
till 24, af hvilka 6 föreligga, och romanserien.
R—n B.
*Piranesi. 1. Giovanni Battista (Giambattista)
P. Monografi af A. M. Hind (1922).
*Pirano tillhör nu Italien.
Pirayan, zool. Se Såglaxsläktet.
*Pirenne, H. Om P:s internering i Tyskland 1916—18 se
Fredericq, P. Suppl. Af P:s Histoire de Belgique utkommo
d. IV 1911 och d. V 1920.
*Pirot. — 2. P. tillhör nu Jugo-Slavien. Under
Världskriget inneslöts P. af bulgarerna 25 okt. 1915,
och efter blodig strid intogo de detsamma 27 i
s. m. och höllo staden besatt till 14 okt. 1918,
då den återtogs af de förbundne fransmännen och
serberna. Jfr Världskriget, sp. 197 och 249.
L. W:son M.
Pirquet [-kē], Clemens von, friherre, österrikisk
läkare, f. 12 maj 1874 i Hirschstetten vid Wien,
professor i barnsjukdomar 1909 vid Johns Hopkins’
universitet (Baltimore), 1910 i Breslau och 1911 i
Wien, har påvisat barntuberkulos genom hudreaktion
(se Tuberkulin, sp. 241, och
Yrkesrådgifning, sp. 610) och är framstående
näringsforskare (System der ernährung, 3 dlr, 1917—19).
Pirro [-rå̄], André, fransk musikskriftställare,
f. 1869, sedan 1896 lärare vid Schola cantorum
(se d. o.) i Paris, har skrifvit de värdefulla
monografierna L’orgue de J. S. Bach (1894), J. S. Bach
(1906), L’esthétique de J. S. Bach (1907), Dietrich
Buxtehude (1912), Heinrich Schütz (1913) m. m.
E. F—t.
Pirttikylä, finskt namn på Pörtom (se d. o.).
*Pisano. 1. Niccolò P. Predikstolen i Sienas
katedral är afbildad å pl. till art. Siena.
Piscator. Se Vischer, Ch.
*Pisga. Se Abarim. Suppl.
*Pisino tillhör nu Italien.
Pison, zool. Se Rofsteklar, sp. 612.
Pisport, Piesport, by i
preuss. regeringsomr. Trier, med vinproduktion. Jfr
Moselviner.
Pissa, flod i Ostpreussen, källflod till Pregel,
kommer från Wysztytersjön på polska gränsen.
*Pist betyder äfven spåret, där hästarna galloppera
på kapplöpningsbanan.
B. C—m.
Pistolkolf, krigsv. Se Kolf 1.
Pitefältet. Se Västerbotten, sp. 352.
*Pitesci (rum. Pitești) var samlingsplatsen för
alla svenskar i Turkiet 1714, innan de aftågade
mot hemmet. — Under Världskriget intogs P. af
centralmakternas trupper 29 nov. 1916, och därefter
utkämpade de framgångsrika strider s. ö. om P. 30
nov. och 2 dec. s. å. Jfr Världskriget, sp. 211.
L. W:son M.
*Piteå hade 3,139 inv. 1925. Den planlagda arealen är
55 har. Stadens största industriföretag är Löfholmens
sågverk i södra hamnen med Statens järnvägars
slipersfaktori med 125 arb. Sedan 1 okt.
1915 har P. järnväg till Älfsbyn vid Stambanan
genom öfre Norrland. Sydöst om staden
ligga Piteå hospital och asyl, uppf. 1889—93,
samt länslasarett, båda å Pitholmen inom Piteå
landsförsamling. — Litt.: B. Steckzén, "Minnesskrift
till Piteå stads 300-års-jubileum" (1922).
O. Sjn.
*Piteå domsaga omfattar nu en del af Piteå och en
del af Luleå fögderi. 40,085 inv. (1925).
*Piteå landsförsamling. Hortlax blef egen kommun 1
jan. och eget pastorat 1 maj 1918. Norrfjärden blef
1 maj 1915 eget pastorat och 1 jan.
1916 egen kommun. P. omfattar därefter 2,324,05
kvkm. med 12,929 inv. (1925).
*Piteå tingslag omfattar nu 3 kommuner, sedan
Norrfjärden 1 maj 1915 i ecklesiastikt och 1
juni 1916 i kommunalt hänseende afskilts
från Piteå landsförsamling till egen kommun
samt Hortlax 1 jan. 1918 utbrutits från denna
till egen kommun och 1 maj s. å. blifvit eget
pastorat. 314,493 har. 21,904 inv. (1925).
E. A—t.
*Pite älf. Vattenkraften uppskattas f. n. till
omkr. 588,000 hkr, hvaraf dock endast 5,100 tagits
i anspråk.
Pitholms hed, förutvarande läger- och
mötes-(öfnings-)plats för Norrbottens fältjägarkår
(numera Norrbottens regemente). Heden, belägen i Piteå
landsförsamling, 8 km. s. s. ö. om Piteå, upphörde att
vara mötesplats 1883. Med anledning af regementets
300-årsjubileum aftäcktes 6 juli 1924 en minnessten
på gamla lägerplatsen.
H. J—dt.
Pitkäniemi, af staten underhållen centralanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
