- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
1075-1076

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pluralvalsystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1075

Podkarpatskå Rus-Poincaré

1076

Podkarpatskå Rus. Se Karpato-ryska området. Suppl.

*Podlachien tillhör nu Polen.

*Podol. 1. P. inkorporerades 1911 med Prag.

* Podolien tillhör nu till större delen Polen.

Podso’1 (ry. podzo’1, aska, urlakad aska), geol.,
agron. och skogsh., är en typ af markprofil, som
förekommer inom sådana områden, där nederbörden
of verstiger afdunstningen, bildad därigenom,
att de öfversta jordlagren genom det cirkulerande
vattnet och särskildt dess halt af lösta humusämnen
blifvit utsatta för en upplösning af lösliga
beståndsdelar, hufvudsakligen järn och lerjord, så
att ett urlakadt, askgrått lager af blekjord eller
bleksand bildats. De upplösta ämnena, humusämnen,
järn-oxidhydrat, aluminiumoxid-(lerjords-)hydrat
m. fl., utfällas i lägre liggande jordlager i form
af rostjord 1. ortsten, som bildar ett för vätskor
ogenomträngligt skikt ofvan den oförändrade alfven. En
podsolprofil består sålunda af 1) ett öfversta
lager i vegetationsskiktet af mull 1. råhumus, 2)
en ur-lakningshorisont (eluvialhor., blekjord), 3) en
ut-fällnings- och anrikningshorisont (illuvialhor.,
rostjord 1. ortsten) samt 4) den oförändrade
mineraljorden (alfven). Podsolprofilen förekommer
ganska allmänt i Sverige, särskildt i nordsvenska
barr-skogsområdet. - Podsolering, den process,
hvarigenom en markprofil af podsoltypen bildas.

K. A. G.

*Poe, E. A. Se G. Bjurman, "E. A. P." (1916),
A. Fontainas, "La vie d’E. A. P." (1919), H. Cas-pari,
"E. A. P:s verhältnis zum okkultismus" (1923),
J. W. Robertson, "E. A. P.: a psy-chopathic study"
(s. å.), samt Caroline Ticknor, "Poe’s Helen" (1917).

Poelcappelle [polkapä’1], by i belgiska
prov. Väst-Flandern, 9 km. n. ö. om Yperen,
förstörd under Världskriget. P. intogs af tyskarna
25 okt. 1914, återtogs efter en förbittrad strid af
engelsmännen 4 okt. 1917, men eröfrades än en gång
af tyskarna 17 april 1918. Slutligen besattes byn af
engelsmännen 28 sept. s. å. Jfr Världskriget, sp. 171,
221, 236 och 242. H. J-dt.

*Poestion, J. C., dog 4 maj 1922 i Wien.

*Poga, bot. SeRhizophora. Suppl.

Pohjan la’hti [på’-], finska namnet på Bottniska
viken.

Pohjois-PFrkkala [på’-], fi. Se Norr-Bi rk-k a l
a. Suppl.

Pohlin, Marko. Se Slovenska litteraturen, sp. 1473.

*Pphto, M., föddes 1817 (ej 1815).

Poilu [pwaly], fr. ("hårig"; orakad, oklippt), populär
benämning på den franske soldaten - särskildt den
i ställningskriget deltagande - under Världskriget.
H. J-dt.

*Poincaré. - 2. Bay mön d N. L. P., som kort efter
Världskrigets utbrott förlagt regeringens säte till
Bordeaux (3 sept. 1914), återvände därifrån till Paris
9 dec. s. å. Under krigsåren bidrog han genom sina
resor och patriotiska tal i skilda delar af landet
att i det längsta vidmakthålla den nationella enighet
("1’union sacrée"), som på hans vädjan proklamerats
af kamrarna 4 aug. 1914. Han torde äfven, trots de
skrankor författningen satte för hans handlingsfrihet,
ha utöfvat ej ringa inflytande på den franska
utrikespolitiken under de första

krigsåren, men sedan han i nov. 1917 nödgats
anförtro bildandet af ny ministär åt sin
gamle motståndare Clemenceau, tog denne helt
regeringstyglarna i sin hand. P. höll 18 jan. 1919
öppningstalet vid fredskonferensens högtidliga
öppnande. Han afböjde 1920 återval till president
och öfverläm-nade vid mandattidens utgång 18
febr. s. å. presidentbefattningen till Deschanel;
själf hade han dessförinnan låtit sig inväljas
i senaten, för hvars utrikeskommitté han blef
president. Dessutom blef han president i den i
kraft af Versaillestraktaten tillsatta mäktiga
skadeståndskommissionen, men nedlade redan i maj
s. å. denna befattning, enär han ansåg, att man visade
Tyskland alltför stor skonsamhet vid fredsvillkorens
tillämpning. P. fullföljde sin kritik af den franska
regeringspolitiken i uppmärksammade artiklar i
"Revue des deux mon-des", inskärpte ständigt,
att Frankrike borde ut-kräfva sin traktatsenliga
rätt mot Tyskland till det yttersta och förkunnade
nödvändigheten af ständig misstro mot Frankrikes
granne i öster. Särskildt kritiserade han den af
Lloyd George och Briand omhuldade interallierade
konferenspolitiken med viktiga politiska aftal vid
personliga sammanträffanden mellan premiärministrarna
och förordade återgång till äldre diplomatiska
förhandlingsmetoder. Hans kritik mot Briands politik
i samband med konferensen i Cannes jan. 1922 vållade
dennes fall, och 15 jan. bildade P. ny ministär
med Bar-thou som justitie-, Maginot som krigs- och
de La-steyrie som finansminister; själf öfvertog
han utri-kesportföljen. P:s politik mot Tyskland
i skadeståndsfrågan var doktrinärt intransigent
och vållade ständiga slitningar med England, som
särskildt ogillade hans plan att genom ockupation
af Ruhrområdet skaffa Frankrike "produktiva panter"
för skadeståndsförpliktelsernas traktatsenliga
uppfyllande. Ruhrockupationen företogs 10 jan. 1923,
men gaf till följd af tyskarnas "passiva motstånd"
ej det af P. väntade ekonomiska resultatet. Han
vidhöll emellertid sin omedgörlighetspolitik och
motiverade den i en mängd politiska tal inom och utom
parlamentet, hvarjämte franska regeringen indirekt
stödde sina lokala representanters klumpiga försök
att åstadkomma en mot Tyska riket separatistisk
rörelse i de tyska provinserna v. om Rhen. Omsider
lyckades P. tvinga Tyskland att inställa det
"passiva motståndet" mot Ruhrockupationen, men
Frankrikes finanser voro undergräfda, och francens
fall, som endast kunde hejdas genom stödjande
mellankomst af amerikanska bankirer, rubbade P:s
parlamentariska ställning och nödgade honom att gå
med på skadeståndsfrågans öfverlämnande åt ett par
väsentligen af amerikanska och engelska finansmän
ledda kommittéer, som april 1924 framlade en ny plan,
den s. k. Dawes-planen, för frågans lösning (se härom
S k a d e s t å n d s f r å g a n. Suppl.). l det
längsta tillbakaslog P. angreppen i deputeradekammaren
dels från Clemenceaus nu af Tardieu ledda anhängare,
hvilka funno hans politik mot Tyskland ej nog skarp,
dels från socialister och kommunister, hvilka ansågo
den vara steril och endast alstra folkhat. Då
finansnöden emellertid våren 1924 nödgade honom
till ansenliga skatteförhöjningar och drastiska
besparingsåtgärder, växte folkstämningen mot hans
politik, hvilken dessutom utomlands, särskildt i
England, Förenta staterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free