Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Positionsartilleriregementet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proc. 1910). Den fick 1910—13 ett nytt
rådhus, 1919 ett universitet med 4
fakulteter och 3,087 stud. (1921—22).
O. Sjn.
Positionsartilleriregementet (n:r 9) uppsattes genom
1901 års härordning. Det var en gammal tanke från
centralförsvarsprincipens tid (se Centralförsvar),
att det borde finnas ett artilleri särskildt
lämpadt för försvar af befästa "positioner", som man
tänkte sig kunna vid krigshot eller efter krigsutbrott
iordningställa å viktiga punkter i det inre af
landet. Ett dylikt artilleri borde förses med tunga
kraftiga pjäser och behöfde ej vara organiseradt för
deltagande i de rörliga operationerna. Man kunde bygga
på kompletteringar och provisoriska anordningar efter
krigsutbrottet, särskildt i fråga om transportmedel
och ammunitionstillförsel. I enlighet med denna
tanke anskaffades 1885 i Sverige ett större antal 12
cm. kanoner (se Kanon, fig. 14) med fullständig
utrustning af anspannspersedlar, ammunition o. d.,
men någon organisation kom icke till stånd. Under
boerkriget 1899—1902 fick man ett starkt intryck
af den betydelse, som tunga och kraftiga pjäser hade
för krigföringen ej blott vid positionsförsvar, utan
äfven i de rörliga striderna. Detta bidrog kraftigt
till, att Positionsartilleriregementets uppsättande
1901 blef beslutet, men man hade i Sverige ännu
icke frigjort sig från tanken, att dess uppgift
var helt begränsad till positionsförsvaret. Däraf
namnet samt den primitiva organisation och materiel,
som reg. till en början erhöll. Det försågs med de
gamla 12 cm. kanonerna samt med kulsprutor, som man
då äfvenledes ansåg tillhöra mera positionskriget
än fältkriget. Efter boerkrigets slut ändrades
uppfattningen snabbt. Fältartilleriet utvecklades
och försågs öfverallt med tunga pjäser, förnämligast
haubitser. Begreppet "positionsartilleri" förlorade
all betydelse (jfr Artilleri. Suppl., sp. 306),
enär man insåg, att allt artilleri måste vara
i stånd att deltaga i de rörliga striderna. Det
tunga artilleriet inrycktes härmed i begreppet
"fältartilleri", och Världskriget bestyrkte sedermera,
att detta var riktigt. Kulsprutorna blefvo i samband
därmed ett hjälpvapen till infanteri och kavalleri
samt lösgjordes från artilleriet. På grund häraf
ombeväpnades Positionsartilleriregementet 1906
med enbart tunga 15 cm. haubitser, hvarjämte dess
organisation och utbildning omlades till full
öfverensstämmelse med fältartilleriets. I 1924
års härordningsförslag samt 1925 års af riksdagen
beslutade härordning försvann den sista resten
af den gamla tanken, i det att regementets namn
ändrades till Arméartilleriregementet, innebärande,
att dess taktiska uppgift är densamma som det öfriga
fältartilleriets, ehuru det afses stå till arméchefs
förfogande i st. f. att ingå i arméfördelningsförband.
G. af Wdt.
Positionslista, uppgift på rederiernas utevarande
fartygs afgångs- och ankomsttider från och till
hamnar.
Positiv fas, bakteriol. Se Negativ fas. Suppl.
Positivt muskelarbete, fysiol. Se Muskelarbete,
sp. 1458.
Poska, Jaan, estländsk politiker, d. 7 mars 1920,
var jurist, blef 1916 borgmästare i Reval och utsågs
efter marsrevolutionen 1917 af ryska provisoriska
regeringen till guvernör och chef för en
autonom förvaltning i Estland. När Estland 1918 blef
själfständig republik, blef P. den nya regeringens
utrikesminister och var äfven ordf. i den delegation,
som vid fredskonferensen i Paris bevakade Estlands
intressen. Från utrikesministerposten afgick han
hösten 1919, men var Estlands förste delegerade vid de
förhandlingar med Sovjet-Ryssland, hvilka 2 febr. 1920
ledde till freden i Dorpat.
*Pospischil, Maria, afgick 1907 från Stadtteatern i
Hamburg och var 1909—13 direktris vid Stadtteatern
i Aussig (Böhmen), hvarefter hon tillhört Berliner
theater i Berlin. Hon är gift med en preussisk major
von Hirschberg.
*Possart, Ernst von, dog 8 april 1921.
*Posse. — 16. G. M. P. — Hans son Nils F. P. dog 31
dec. 1919 på Vreten. Han var 1910—18 led. af Första
kammaren.
Possehl [påssēl], Emil, tysk affärsman, donator,
f. omkr. 1855, d. 4 febr. 1919, var chef för ett
stort handelshus (järn och järnvaror) i Lübeck
och flera år ledamot af sin hemstads senat. Han
dref omfattande affärer med Sverige, var stor
aktieegare i Grängesbergsbolaget och främste
aktieinnehafvaren i Fagersta bruks aktiebolag (se
d. o. Suppl.). Några månader efter Världskrigets
utbrott 1914 angafs P. för högförräderi
och häktades i maj 1915. Anklagelserna gingo
ut på, att järnvaror från Fagersta bruk sålts
till Japan äfven efter dess krigsförklaring mot
Tyskland samt att krigsmateriel skulle från P:s
järnverk i Petersburg ha levererats till ryska
armén. Efter vidlyftiga undersökningar klargjordes
P:s fullständiga oskuld. Han frikändes 5 april
1916, och staten fick erlägga rättegångskostnaderna
(äfven P:s egna omkostnader i målet). Det hade under
rättegången utredts, att leveransen från Fagersta
till Japan skett i enlighet med ett äldre kontrakt,
som P. förgäfves sökt få annulleradt, samt att
ryska staten lagt beslag på järnverket i Petersburg,
hvars leveranser af krigsmateriel P. därför ej kunnat
hindra. I samband med ett svenskt tidningsmannabesök
i Lübeck 1912 donerade P. 100,000 kr. till en
stipendiefond, som förvaltas af Kommerskollegium
och hvarifrån stipendier utdelas för att bereda
unga lofvande svenska köpmän och tekniker tillfälle
att studera kommersiella och tekniska förhållanden
i Tyskland. Han donerade under sin lifstid stora
summor till staden Lübeok och testamenterade dit
största delen af sin betydande förmögenhet att utgöra
en fond för bidrag till stadens förskönande och
understöd åt allmännyttiga kommunala institutioner.
V. S—g.
*Post, Die, har uppgått i tidningen "Der tag".
*Post, von, svensk adlig ätt. Se G. L. E. von
Post, "Wilhelm Mauritz von P., hans förfäder samt
descendenter till och med år 1920" (1922). —
1. Hampus A. von P. Se lefnadsteckning i
"Geol. fören:s förh." 1912 af R. Sernander. —
2. Kristina B. J. V. von P. dog 8
mars 1917 i Paris. — 4. Ernst Jacob Lennart
von P., tillhörands en 1809 adlad och adopterad
gren (Rangel) af ätten, geolog, f. 16 juni 1884
i Johannisberg, Västmanland, filos. licentiat i
Uppsala 1907, vikarierande geolog vid Sveriges Geol.
unders. 1908—10, statsgeolog 1910, är sedan 1917
ledare af verkets torfinventering. Han var led.
af Statens järnvägars geotekniska kommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
