Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reaktionskinetik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och professor vid Karolinska institutets
syfilidologiska klinik. Han tjänstgjorde som
afdelningsläkare vid universitetskliniken för hud-
och könssjukdomar i Breslau 1915—16 och som assistent
vid universitetskliniken för dermatologi och syfilis
i Wien 1916—17 samt har idkat bakteriologiska,
dermatologiska och syfilidologiska studier
i flera europeiska länder (särskildt vid
Pasteurinstitutet) samt i Asien, Syd-Amerika
och Afrika 1915—24. R. har utexperimenterat ett
antigonokokkserum (1915) och ett serum mot mjuk
schanker, särskildt dess buboner (1919). Han
har skrifvit ett 30-tal arbeten i bakteriologi,
dermatologi och syfilidologi, bl. a. Morphologie
des Lepra-erregers und die uebertragung der Lepra
auf affen (1913), Impfversuche an affen mit dem
gonokokkus Neisser (1915), Klinische versuche
mit einem antigonokokkenserum (1916), Étude
anatomo-expérimentale sur le bouton d’Alep (1919)
och Recherches sur le bacille de Ducrey 1923 (belönad
med Sv. läkaresällsk:s jubileumspris 1923). R. är
led. af flera utländska vetenskapliga samfund.
G. Wrgn.
Refanut. Se Flottningsfartyg. Suppl.
*Refben. Sp. 1166 rad. 13—15, meningen Båda
förhållandena — amfibier. utgår.
*Referendum. Folkomröstningsinstitutet har sedan
1915 införts i den enda af Schweiz’ kantoner, där
det förut saknades. I Nord-Amerikas förenta stater,
där 1898—1915 det "fakultativa referendum" och
"initiativet", delvis under schweiziskt inflytande,
infördes i 23 stater, har institutet sedermera
gjort en enda ny landvinning: Massachusetts
(1918)". I Förenta staterna har därjämte utvecklats
en tredje form af folkomröstning: den s. k.
revokationen (recall; se d. o. Suppl.). Om de olika
folkomröstningsformernas utbildning, praktiska
tillämpning och politiska betydelse i nu nämnda
länder se A. Brusewitz, "Folkomröstningsinstitutet i
den schweiziska demokratien" (1923), och H. Tingsten,
"Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas
förenta stater" (s. å.), båda arbetena med
litteraturförteckningar.
I Danmark har folkomröstning 1915 införts som
ett led i grundlagstiftningsförfarandet (se
Danmark. Suppl.). Institutet har vidare inskrifvits
i ett stort antal af de nya författningarna efter
Världskriget, nämligen i Tyska riket och flertalet
tyska stater, Österrike, Tjecho-Slovakien, Lettland,
Estland och Irland — mindre, synes det, såsom
uttryck för ett praktiskt förnummet behof än såsom
en konsekvens af de folksuveränitetsidéer, som ligga
till grund för nämnda författningar. Obligatoriskt
referendum har i Estland och Irland stadgats för
författningsfrågor, i Österrike vid "totalrevision"
af författningen och i Lettland vid förändring af
vissa grundläggande författningsbestämmelser. Det
fakultativa referendum är den form, som
företrädesvis kommit till användning ej blott
för författningsfrågor, utan äfven, och framför
allt, för lagfrågor. Men rätten att påkalla ett
dylikt referendum har icke, såsom i Schweiz och
Förenta staterna, utan vidare tillerkänts en viss
procent af de röstberättigade (eller ett visst
antal sådana). Därutöfver har som preliminärt
villkor merendels stadgats, att en viss del af
representationen dessförinnan påkallat uppskof med
en antagen lags ikraftträdande; representationen har
därmed tillförsäkrats en starkare ställning gentemot det röstande
folket än i Schweiz och Förenta staterna. På
vissa håll har statschefen eller regeringen
erhållit rätt att påkalla folkomröstning om en af
representationen antagen lag (så i Tyskland och
vissa tyska delstater samt Tjecho-Slovakien) eller
åtminstone besluta sådant uppskof, att en begäran
om hänskjutande till folket kan komma till stånd
(Lettland). I en del tyska stater är referendum
frivilligt, d. v. s. beroende af representationens
eget beslut. Initiativet har inskrifvits i Tysklands,
i de flesta tyska delstaters, Lettlands och Estlands
författningar. Revokationsinstitutet förekommer
i den formen, att folkomröstning kan anställas
om presidentens afsättning (på representationens
initiativ, Tyskland) eller om representationens
upplösning (på initiativ från visst antal
röstberättigade, åtskilliga tyska delstater). Ännu
har folkomröstningsinstitutet i dessa länder
kommit till blott obetydlig praktisk användning. —
Jfr [A. Brusewitz, K. Petersson och H. Tingsten],
"Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta
staterna" (1923).
På åtskilliga håll har förekommit, att
representationerna utan bestämmelse därom i
författningen låtit anställa folkomröstning för
utrönande af folkmeningen i viss bestämd fråga,
hvarvid folkomröstningens utgång icke tillerkänts
juridiskt afgörande betydelse (konsultativt referendum
i motsats till det decisiva). Sådana omröstningar ha
förekommit, utom i Schweiz och Förenta staterna, äfven
i Australien, i Norge (senast förbudsomröstningen
1919) och i Danmark (omröstning om försäljning af de
västindiska öarna 1916). Grundlagsfäst är institutet
i några schweiziska kantoner. Jfr A. Brusewitz,
"Det konsultativa referendum" (1921).
Jämväl i åtskilliga andra länder än de nu nämnda
har ifrågasatts att i en eller annan form införa
folkomröstningsinstitutet. Så har särskildt varit
fallet i England (framför allt under 1910—11 års
författningskris), i Frankrike (flera förslag om
konsultativ folkomröstning) och Belgien (likaså).
I Sverige uttalade sig, i anledning af motioner af
C. Lindhagen, Andra kammaren 1917 och 1919 för en
utredning ang. folkomröstningsinstitutets verkningar
och dess införande i den svenska författningen. 1920,
då frågan motionsvis framfördes dels från
socialistiskt håll (Lindhagen och I. Vennerström),
dels från högerhåll (S. Clason), förenade sig
kamrarna om en skrifvelse till K. M:t ang. frågans
utredning. Till det intresse, hvarmed spörsmålet
sålunda omfattades, bidrog ej minst, att det samtidigt
ifrågasatts att, eventuellt utan grundlagsändring,
anställa folkomröstning i vissa stora frågor. Sålunda
hade i riksdagen väckts förslag om folkomröstning
ang. republikens införande (1919 och 1920), och
sommaren 1920 föreslog den s. k. nykterhetskommittén
folkomröstning (af antingen konsultativ eller decisiv
natur) ang. införande af rusdrycksförbud. Den af
riksdagen begärda utredningen anförtroddes åt en
parlamentarisk kommitté med N. Edén som ordf. I
enlighet med gifna direktiv upptog kommittén först
frågan om konsultativ folkomröstning och framlade
därom ett betänkande i febr. 1921. Särskildt med
hänsyn till den aktuella förbudsfrågan förordades
institutets införande och föreslogos ändringar
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
